Åsikter har vi väldigt många, något intressantare är att se på strategier i debatter och på sociala medier. Lars Anders Johansson skriver om borgerlighetens oförmåga att göra sig gällande i de snabba rycken på sociala medier (GP).
Frågan är särdeles intressant sedan den tidigare politiska enheten har brutits upp. Att vänstersidan har varit framgångsrik är det ingen tvekan om. Från att ha varit krävande radikal och omstörtande blev det mesta av deras program den politiska korrekthetens regemente. Ett sådant regemente är för övrigt inte till för att bokstavligen tillämpas därför blir de mera avancerade idéerna inte särskilt oroande. Man förstår att revolutioner och kampen mot kommersialism och konsumtion är vackra tankar men som inte har någon större betydelse. På senare tid har fronten blivit mera uppbruten. De tidigare bannlysningarna fungerar inte längre eftersom de alltmer irriterande ”liberalerna” inte låter sig tillrättavisas. Och då är det alltså dags för borgerligheten att fundera på en strategi i ett nymornat landskap. Johansson har några intressanta tankar om det med utgångspunkt från strategi. Jag är själv fascinerad av detta fenomen och vet att en långsam med konsekvent hållning brukar ge goda resultat. Det mesta går att vända till sin fördel om man undviker att inlåta sig i taktiska småbråk. Sant nog kan det verka som om det går att göra goda vinster i sådana taktiska drabbningar men man skall på alla sätt undvika att ge retur på grova utspel. Att t ex göra uttalanden i affekt är ett av de värsta fel man kan begå. Man kan tillåta sig sådant som saklig ironi med vederbörlig distans.
Frågan är dock om borgerligheten kommer att visa tillräcklig kreativ strategi även om, som sagt, man har ett bra läge då motståndarna tycks fortsätta i samma stil som förut.
