Vilks.net

Vi på konstsidan kan inte annat än att betrakta dagens debattengagemang med avundsjuka. Tänk om det hade varit möjligt med motsvarande konstdebatter? Sådana har dock förekommit men de tycks för närvarande ha dött ut.

Janouchdebatten torde gå mot sitt slut (i vår tid går det undan, det är tid att spana efter nästa utbrott) men en av pärlorna är Peter Fällmar Anderssons bidrag (hd). När han drabbas av djup indignation kan han lyfta sina texter till parnassens höjder. Han lyckas med att skapa ett intressant persongalleri när han låter Furstinnan av the dark side, Ingrid Carlqvist, slå följe med SvD:s Ivar Arpi.

Det har kommit ett nytt nummer av tidskriften Bright. Man håller sig med ett populärt tema: Islam. Det skulle ha kunnat föranleda en storm av mothugg men Bright får inte så stor uppmärksamhet. I det här numret finns bland mycket annat en rad intervjuer som Anna Johansson har genomfört med ett antal asylsökande. De berättar om sina motiv och sina flyktvägar. Deprimerande, men intressanta historier om kostsamma falska pass och skrupelfria smugglare. Det förefaller som om de flesta blir förda bakom ljuset av smugglarna. De får betala mycket dyrt, utlovas bra båtar som visar sig vara färdiga för upphuggning och behandlas hårdhänt.

Medverkar gör även Eddie Mohammed Omar. En gång var han rättfärdighetens representant som utan mothugg kunde kalla sig för Sveriges nationalskald. Han var inte nådig mot rondellhunden. Plötsligt radikaliserades han och han tog avstånd från hela den krets av de anständiga som hade sett upp till honom. Hans fall blev djupt. Men lika plötsligt steg han upp ur detta mörker för att inta en kontroversiell position som islamkritiker. En sammansatt personlighet och det är naturligtvis frågan om hans trovärdighet som är avgörande. I Bright skriver han kritiskt om det som brukar kallas för ”islams storhetstid”.

”Den polariserade debatten” som det heter måste ju konstant förses med nytt bränsle. Och se, då polariseras det. Och merparten låter sig villigt polariseras. Ännu pågår Katerina Janouchs äventyr (Aftonbladet). Hon har lyckats rätt väl och vann idag en icke oväsentlig delseger när bokhandeln Läslusen tog bort hennes böcker. Det är ett utslag av ”förgiftningssyndromet” och innebär att en person som kan förknippas med åsikter som inte faller ”de anständiga” i smaken skall sorteras bort liksom deras eventuella verk och tjänster. Men att plocka bort böcker på det sättet ger bara kortvariga vinster och hejarop från mobbnivån. Handlingen väcker berättigad olust som t ex Mattias Svensson ger uttryck för (Aftonbladet).

Jag känner det väl eftersom jag har levt med detta under många år. Det är en form av yrkesförbud. Jag misströstar inte för det eftersom det blir en intressant del av mitt projekt. Bättre att vara belägrad än obelägrad.