Som sagt var, Nimis påbörjades 1980. Länsstyrelsen ingrep 1982 och startade därmed en rättsprocess som i olika omgångar skulle pågå i 20 år. Men trots en långvarig period utan några ingripanden från myndigheterna (så när som på ett fall med ett dött träd för några år sedan) är dramat i detta avseende inte slut. I fjor kom vandalerna och satte eld på Vindarnas Torn. Länsstyrelsen vädrade morgonluft och såg en möjlighet att kanske kunna bli av med det gamla problemet. Det är ju så att jag alltsedan livvaktsskyddet inte har samma möjligheter att vistas vid Nimis. Även detta vill länsstyrelsen gärna dra i för att kunna agera mot verket.
Nå, till slut kunde man inte hålla sig utan bestämde sig för en polisanmälan. Den gäller det torn som länsstyrelsen betraktar som nyggnation. I själva verket är det en av de få delar som överlevde branden och som jag nu har säkrat. Den överenskommelse jag sedan många år haft med länsstyrelsen innebär att jag sköter underhållet och därmed tar ansvar för säkerheten. Länsstyrelsen har därför skriftligen medgett att jag får underhålla verket. Alternativet hade varit att länsstyrelsen skulle bära ansvaret vilket de naturligtvis inte var särskilt benägna att göra.
De ansvariga på länsstyrelsen är idag ett yngre garde eftersom det är lätt att räkna ut att de som tidigare varit inblandade i Nimisprocesserna har pensionerats. Upp och pröva sina vingar! Nu får vi snart se om det blir åka av. Under alla omständigheter bidrar länsstyrelsen återigen till verkets expansion med den säregna form av kreativitet som denna myndighet kan åstadkomma.