I Expressen skriver Karin Olsson entusiastiskt om ”Evig anställning”. Hon har dock lite funderingar om den stackars anställde: ”För de flesta låter dock tillvaron som Västlänkens konstlakej mardrömslik: en frånvaro av mening som förtär människan inifrån.” Tja, eftersom det inte finns några förpliktelser är det inte nödvändigt att göra något alls. Bara hämta ut lönen och sedan ägna sig åt det man är intresserad av.
Men hon slirar i maskineriet när hon kommer med den här jämförelsen: ”Man får gärna skända profeten Muhammed i en slarvig teckning och kosta mångmiljonbelopp i säkerhetspådrag livet ut (obs, jag är helt för detta!), men ge 21 000 i månaden till en icke-produktiv latmask – tvi vale!”
Där får man nog säga att det har varit ett herrans liv om det är lämpligt att skända profeten och minst lika mycket liv om kostnaderna för säkerhetspådragen. Jag skulle säga mycket mer och under längre tid än vad man kommer att ägna åt ”Evig anställning”.