2455: Skandalernas estetik

Det är som Julian Assange uttalade i dokumentärfilmen om honom att han inte blev någon riktig kändis förrän han blev indragen i en sexskandal. Detsamma kan man säga om Martin Timell som också har blivit en verklig kändis via mediegodis. Har man väl kommit dit är ingen sten för liten att vända på. Timell gav ut en bok med skämt 1995 och detta har intresserat medierna som kan hänge sig åt att bli djupt indignerade att detta har fått förekomma (Expressen). Boken innehåller såväl sexistiska som homofoba skämt. Vilken frekvens det rör sig om får man inte veta men det är tillräckligt för att ge Timells beteende en längre historia. Var det någon som lyfte på ögonbrynet för 22 år sedan i en tid med lite andra värdegrunder än dem som råder idag?

Sexskandaler är en given succé men det finns fler möjligheter. Rasism är inte illa det heller. Den välkände samtidskonstnären Omer Fast ställer ut i New York. Fast arbetar huvudsakligen med video men den här gången är det inte hans videoarbeten som tilldrar sig uppmärksamheten utan inramningen som han gjort stereotypt Chinatown. Det går inte för sig och därmed har det blivit en stor konstnyhet med en irriterad Fast. Vad han har varit ute efter står inte helt klart men protesterna har kommit som ett brev på posten (artnet, NYT).

Det händer understundom i konsten att det som är huvudsaken blir en bisak som får lämna plats åt något annat. Och idag finns det goda möjligheter att trampa på alla slags liktornar.

Det här inlägget postades i om utställningar m m, politik. Bokmärk permalänken.

10 svar på 2455: Skandalernas estetik

  1. minnesdagen skriver:

    Jag läste det länkade i Expressen, och dessutom den översta på listan av mest lästa kulturatikeln idag,
    https://www.expressen.se/kultur/som-jude-forblir-man-jude-dopt-eller-ej/

    Nu har hon ju fel. Man kan lämna vad som helst. Man måste inte förbli medlem i ett visst folk.
    Hon har också fel i ingressen, som hon iofs kanske inte själv författat. Ingress sätts ju ofta av redaktören.
    “utställning om judiskt kulturarv och svenskt religionsförtryck.”
    Att familjerna behövde genomgå en formell procedur för att få flytta hit, var inte förtryck, dom ville ju flytta hit, och visste vad som gällde. Sen kan man ju säga att alla svenskar var förtryckta eftersom alla på den tiden var tvungna att officiellt tillhöra statsreligionen.
    Mest kommer förstås förtrycket från religionen som inte släpper folk fria trots att dom emigrerar till ett annat land. Vill dom hitflyttade lämna sin gamla religion och komma till någon ny skall dom väl få göra det. Men enligt författaren kunde de inte lämna något alls, ens om de innerst inne ville, eftersom blodet styr.
    Snacka om att kritisera andra för sina egna fel.

  2. sl skriver:

    Nej , man kan inte lämna det man fötts in i, man kan försöka, man kan isolera sig från det, men man bär sitt eget folks kollektiva minne med sig; språk, sånger, mat och föreställningar. En jude förblir en jude även som konvertit. Däremot är det inte blodet som styr, det vimlar av svensk Koreabarn som är helt svenska, de togs ur sitt sammanhang i koltåldern och är obekanta med sin födelsekultur, de är svenskar med asiatiskt utseende, lystrar till svenska namn, en skriver ledare i SvD.

    Som vanligt när det gäller minnesdagen måste man påminna om att det inte är judars fel att andra hatar dem, de är helt oskyldiga till andras ondska.

    Om man Sverige accepterar enklaver av utländska folkkoncentrationer där svenska staten inte bestämmer, har man utländska små brohuvuden med främmande bönemöten och kriminell justis.

    Sverige kan inte be om ursäkt för sin protestantiska totalitära historia, den var basen för nationens statsbildning Obeservera att nation betyder folk, och att staten är mindre än folket, eller borde vara det. Att främmande religion förr var förbjuden är bara att acceptera.

    Däremot måste vi redogöra för religionsfrihetens betydelse; den betyder inte rätt att följa vilken tokfan som helst, göra vad som helst, och hänvisa till sin religion. Religionsfrihet betyder i sitt svenska historiska sammanhang rätten att slippa religion. Frikyrkans rätt till religionsfrihet var alltså rätten att slippa statskyrkans pekpinnar, inte rätten att dominera sin omgivning med hot eller våld. Immigrerade muslimer på flykt undan den arabiska hatläran har alltså rätt att slippa förföljelse från sina “bröder”. Det är innebörden i religionsfrihet, den betyder inte brödernas rätt att utöva terror, utan rätten att slippa terrorn.

  3. minnesdagen skriver:

    sl.
    Det där att man bär sitt eget folks kollektiva minne med sig; språk, sånger, mat och föreställningar. Det stämmer på vissa individer, inte på alla. Det finns ett kollektivt minne bara om det aktivt upprätthålls. Annars finns snart ingenting kvar av det du räknar upp.

    Man tillhör inte nödvändigtvis ett folk, bara för att man bär dess gener, det skriver du ju själv. Så varför skulle en jude förblir en jude även som konvertit ? Det är struntprat. Det är upp till individen själv att bestämma. Men att det ofta har varit så i historiskt kan dock stämma, av samma skäl som i Sverige på 1600-talet, man gjorde det som var nödvändigt. Det beror isåfall inte så mycket på individen, utan mer på att religionen man kommer från, inte vill släppa ifrån sig människor.

    Sen har vi ju fallet med Sovjetunionen, där religion avskaffades. Åtminstone officiellt. Vem som där tillhörde en religion blev flytande, beroende på vad man ville påstå i statistiken.

  4. sl skriver:

    När det har gått en generation eller två löses en migrerad nation upp i den nation den vandrat in i, som svenskarna i USA, sen förundras de över köttbullar och midsommarstänger i skäms-tv ett par generationer senare. För att ett invandrat folk ska lösas upp i den nya nationen krävs att de inte hamnar i ghetton där de är i majoritet och kan leva som majoritetskultur.

    De svenska judarna är helt svenska, men vissa bibehåller enstaka traditioner. Judarna är ett specialfall, eftersom en massa judehatare har nedärvda föreställningar om judar som de bevarar, och problemet med judehat har importerats från mellanöstern i stor skala på sistone. Före de grova svenska misstagen i migrationspolitiken var judehatet i Sverige ytterst obetydligt.

    Ryssland är ett imperium byggd på ett slaviskt herrefolk med hundra underordnade folkslag. Insprängt i den ryska samhällskroppen finns många småfolk, och i söder dominerar muslimer, just där pågår permanent inbördeskrig. Kommunismen hade många likheter med religion i själva utövandet, stark tro, frälsning, krav på underkastelse, det sjuka bevarandet av Lenin kropp som en gudom i mausoleum pekar på just religion. Sovjetunionen försökte skapa sovjetmänniskan, där skulle ryssar och alla andra vara lika, värste diktatorn var georgier. Vare sig sovjetunionen eller Ryssland är nationer, de är imperier byggda på den ryska nationen. Imperier har inbyggda demokratiproblem, mycket synliga i Ryssland.

  5. minnesdagen skriver:

    “Judarna är ett specialfall”, nja, det är väl den föreställningen som är hela antisemitism-problemet komprimerad i en kort mening.

  6. sl skriver:

    Det är givetvis inte judarna som är ett specialfall, det är helt rätt, det är judehatarna som är ett specialfall. Men det framgår ju av helheten.

  7. CeDe skriver:

    Problemet är religioner i alla former. De bör omedelbart avskaffas eller i alla fall sluta finansieras av allmänna medel.

  8. minnesdagen skriver:

    Man kan inte avskaffa religioner med tvång. Men kan man diskutera dom öppet, och tillåta kritiskt tänkande, så kanske man åtminstone kan komma så långt att människor slipper sitta fast i dom med tvång. Och det gäller inte minst judendomen.

  9. CeDe skriver:

    Men man kan väl sluta finansiera religiösa föreningar. Som att ge pengar till tomteentusiaster.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.