2460: Demokrati i tidens nätflöde

I Expressen luftar Joel Halldorf den intressanta frågan om Internet har utvecklat demokratin. Hans svar är att den inte har gjort det, tvärtom har den raserats. Han framhäver också att gammelmedierna har skapat demokratin.

Jag har också funderat på den här saken. Man får säga att Internet har förverkligat den demokratiska idén att många fler kan delta i åsiktsbildningar, tyckanden och nyhetsspridning. Och det verkade bra när det började. Man minns tiden då tidningarnas artiklar var öppna för kommentarer. Men det tog snart slut eftersom en så lössläppt demokrati blir kaotisk. Eftersom alla nivåer blandas och att det går att organisera sig för att framföra åsikter vilka som helst är det inte alldeles lätt att överblicka denna nu ständiga ström av åsikter och diskussioner. Jag vill ändå mena att det inte är så illa som Halldorf skriver (han har ju sin agenda). Diskussionerna på nätet följer gammelmediernas debatter men naturligtvis har de sociala medierna också blivit en nyhetskälla som påverkar de etablerade medierna.

Halldorf åberopar Habermas som önskade sig det goda offentliga samtalet. Det är klart att man kan inse att samtal och diskussioner med avsevärd bildningsnivå har sitt givna värde. Men gammelmedierna har också försett sig med långa rader av åsiktsskrivare som inte presterar mycket mer än vad som valsar runt i de ändlösa diskussionerna i sociala medier. Eller med andra ord, demokratin har släppts lös – och det blev inte som man hade tänkt sig.

Publicerat i Projekt | 26 kommentarer

2459: Den alltmer utstakade vägen mot enfalden

Ännu ett fall där kontexten, trots att den inte är komplicerad, skall bortses från. Det gäller en muralmålning från 1933 Thomas Hart Benton i Indiana University. KKK är med på målningen och konstnären har anlagt ett kritiskt perspektiv men det hjälper inte. Nu vill man ha bort den (artnews)

Redaktionstrakasserierna har nått konstvärlden (artnet).

Publicerat i om utställningar m m, politik | 8 kommentarer

2458: Konstpolitiken

Idag publicerades min artikel om ”Evig anställning” på SvT Opinion. Det är säkert inte slutpunkten.

En annan sak som intresserar mig är den gamla frågan om konstens möjlighet att påverka politiken. I den nu pågående utställningen kring Öyvind Fahlström finns bland många andra konstnärer Jonas Staal. Hans projekt om Geer Wilders från 2005 visas. Jag skrev om detta för några års sedan. I varje fall bestod verket av ett antal ”monument” över Wilders:

Det här slaget av uppställningar brukar man se över personer som mördats eller omkommit. Wilders betraktade dem som hot mot honom och drog honom inför rätta. Staal blev frikänd eftersom domstolen menade att man inte kunde avgöra om det var hyllningar eller något hotfullt. Yttrandefriheten segrade sålunda och den får ju vara smaklös. Troligen kom detta verk, som väckte stor uppmärksamhet i Nederländerna, att påverka opinionen. Och troligen till Wilders favör även om man lätt kan förstå att Staal avsåg att åstadkomma motsatsen.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 12 kommentarer