3242: Konstmarknaden som konst

Statsministern säger att den svenska demokratin är i fara om oppositionen vinner valet. Sådant ingår i valrörelsen och det kommer säkert ännu mera tillspetsade bud. Valrörelsens estetik kommer att bli markant expressionistisk.

I samtidskonsten vet vi sedan länge att utbudet består av post- och dekolonisering, representation/identitetspolitik, genusvariationer, kryddat med lite klimat. Inom dessa fält kommer inte särskilt mycket nyheter och man får därför söka sig till det område i konsten som har störst medial spridning: Marknaden. Beekles (Mike Winkelmann) sålde ett digitalt NFT-verk ”Everydays” genom Christies för $69,346,250. En nyhet med stort genomslag. Diskussionen och uppmärksamheten kring verket har helt kretsat kring tekniken och prissumman. Frågan är vad verket har i övrigt och var det hör hemma i samtidskonsten. Som bild är det svårt att bli särskilt imponerad. Konstkritikern Ben Davis har gått genom alla bilder som ingår i verket och det förefaller inte överväldigande (artnet). Men vad som helst för en nyhetssensation inom konsten.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 1 kommentar

3241: Föreläsning och samtal om konstens gränser

På torsdag den 18 mars kommer jag att tala om konstens gränser i Lund och i etern. Arrangörer är Studentafton och Akademiska Föreningen. Moderator är Dan Jönsson. Facebook

På sitt sätt är definitionsfrågorna i konsten numera lätta att besvara. Frågan ”Vad är konst?” är intressant så länge den inte kan besvaras. Tänk bara på alla dessa paneldebatter och böcker i ämnet vilka alltid har slutat med att det inte blir något svar. Jag menar att vi har det svaret. Naturligt nog vill inte konstvärlden ha något svar och minst av allt att svaret är konstvärldens beteende och beslut. Konstens gränser är i och för sig gränslösa men samma sak här: Konstvärlden bestämmer vilka gränser som skall gälla.

Vi har dock kvar en del principer som man fortfarande är tämligen överens om:

Konst är statusfyllt med en hög grad av filosofiskt intentionsdjup. Dess motpoler är underhållning och dekoration.

Konst är alltid en fiktion. Det går bra att närma sig verkligheten och blanda lite med korten men fiktionen kvarstår.

Konsten bygger på distans till verket och aktiviteten. Det är vad som återstår av estetiken.

Betraktarens medverkan och medskapande är grundläggande. Ett konstverk får inte vara en illustration. Det skall finnas ett tolkningsutrymme. Utifrån detta kommer konstens nödvändiga obegriplighet, en kvalitetsegenskap.

Man förutsätter att bra konst är överskridande, antingen genom en sinnrik variation inom ett befintligt mönster eller skapandet av en ny norm. I praktiken kan detta missbrukas gravt av publik och kritiker.

När det handlar om konstens gränser får man inte glömma att konst inte är något som är isolerat till bildkonst. Traditionellt räknas t ex litteraturen och musiken till samma konst. Man får säga att i dessa yttersta tider är det endast bildkonsten som har reella expansionskrav.

Mer om detta på torsdag.

Publicerat i Föreläsningar, konstteori | 9 kommentarer

3240: Korrekt biennal

En och annan biennal blir trots allt av på ett eller annat sätt. I Sverige har vi Göteborgsbiennalen som sammanfaller med Göteborgs 400-årsjubileum. Och öppnar därför vid två tidpunkter, 5 juni och 4 september.

Kan vi förvänta oss några överraskningar? Nej, det blir inga Göteborgskolorister eller skimrande västkust ty samtidskonsten har kört fast i den postkoloniala myllan. Samma vers har vevats åtskilliga gånger: ”Franska tomten, en bit land i Göteborgs hamnkvarter med kopplingar till Sveriges koloniala styre av den karibiska ön Saint Barthélemy (1784–1878), används som narrativ startpunkt för biennalen. Genom en kritisk läsning av platsens koloniala historia…”

Så skall det låta för att allt skall bli rätt. Vi får alltså vänta ett tag till innan det händer något.

GIBCA

Publicerat i Biennaler | 1 kommentar

3239: Styrelsemötet

Marknadsföring, synlighet, uppmärksamhet. Kvantitet är huvudsaken men det finns alltid en gnutta kvar till kvaliteten. Annars kan det bli bakslag.

Tidningen Bulletin anlände med många kulörta lyktor (som skalden skriver) men nådde sin estetiska höjdpunkt genom den emotionellt överlägsna performancen ”Styrelsemötet”. Som vanligt är det bara att konstatera att konsten ligger åtskilliga steg bakom:

Vederstyggligheten fortsätter att dyka upp i Facebooks algoritmer. Den här gången är det norska Holocaust-senteret som drabbats. Bortsett från att det dagligen dyker upp det ena värre än det andra är det dessutom så att FB:s ansvariga är svåra att komma i kontakt med. En ridå av ogenomtränglig mystik breder ut sig (VG).

Publicerat i politik | 1 kommentar

3238: Konstprojekten

Mina två processverk drar vidare. År efter år. Möjligheterna att ge det någon form genom utställningar är mycket små även om jag hoppas att det kanske kan bli något till senhösten.

Eftersom RH-verket är så befäst i politiken uppstår en ständig friktion mellan politikaspekten och konstaspekten. En journalist som skrev om mitt besök på Grävande Journalister i Göteborg 2016 ger en god bild av detta. Man vill ha ställningstagande, något som är av mindre intresse i konstsammanhang. Frågorna och engagemanget från den både villiga och motvilliga publiken är det som driver fram de estetiska kvaliteterna. Skribentens avvisande attityd är också ett tecken på att konstprojektet har en aktualitet som skribenten inte önskar. Sådant är gynnsamt för projektets utveckling.

Vid den här tiden hade det gått fyra år sedan mitt beramade besök i New York men det fungerade fortfarande som ett svårt begånget brott mot den giltiga etiketten. New York besökte dokumenterades av Janne Josefsson. Det föreföll mig tämligen tunt som ett så stort inslag. Det som räddade sändningen var råttmannen. Där fick medierna precis vad de önskade. Och sedan ville man ha mitt bestämda avståndstagande. Konstnärligt sett skall jag naturligtvis inte skriva under någon framlagd absolution utan låta historien anta de dimensioner den visade sig kunna bemästra. I det här fallet kan man intresserat fråga sig var gränsen går mellan fiktion och något som vi brukar kalla ”verkligt”. Medierna väljer ut en enda punkt och blåser upp den. Jag förstår det, mycket annat fanns inte att rapportera.

Episoden med råttmannen är självfallet en höjdpunkt i projektet.

Publicerat i Projekt | 3 kommentarer

3237: Att kritisera eller inte kritisera

Efter en debatt i tv har det dragit i gång lite islamkritik liksom islamförsvar. En ledare i Expressen faller på plats som brukligt är. Kritik mot islam betraktas med stor misstänksamhet eftersom kritikern gärna antas ha en dold agenda. Det har dock blivit acceptabelt att kritisera islamism men det tog lång tid innan detta specifika område blev godkänt.

Indignationsvågen var påtaglig som framgår av ledaren. I denna specificeras och berättigas vad man tycks mena vara en korrekt kritik: ”Det finns mycket som kan problematiseras inom dagens islam, såsom den kommer till uttryck i många odemokratiska länder: den stränga synen på hädelse, avbildningar och bestraffningar, förbudet mot att lämna islam liksom intoleransen mot olika minoriteter och så vidare.”

Däremot får man inte säga att det är en ”avskyvärd religion”. I stället för att diskutera vad som bör kunna sägas vore det mer konstruktivt att diskutera de kritiska punkter som anfördes i ledaren. Och att göra klart vad som faktiskt gäller i den här religionen och dess helt uppenbara ideologiska förlängning. Finns problemen enbart i ”många odemokratiska länder”? Är islam moderniserat i Sverige till en acceptabel ståndpunkt? Så långt jag känner till är moderniseringen en ytterst trög process och generellt en svag röst. Men det kan ju vara fel.

Att man inte är intresserad av detta hör samman med att det tillhör den politiska etiketten att i denna fråga hålla en ytterst låg profil.

Publicerat i politik | 18 kommentarer

3236: Den dekorativa hållbarheten

Konstvärldens radikala elit har det inte lätt. I brist på verklig vara får man nöja sig med rättvis fördelning och exemplariskt uppförande. Att visa vägen för mänskligheten. Att ingen bryr sig om dess aktivistiska krystningar spelar mindre roll. Förmodligen är det så att det räcker att i de egna ögonen framstå som rättfärdig är mer än tillräckligt. I Finland vill man att biennalerna främst uppgift är att vara hållbara. Om nu dessa agenter önskade åstadkomma något som i varje fall hade någon inverkan kunde man valt en annan bransch. Men det gör man inte. (artnet)

Publicerat i Biennaler, politik | Lämna en kommentar

3235: Gräns och begränsning

FB-censuren är en besynnerlig inrättning. Det finna några riktlinjer (översättningen är inte imponerande) men de algoritmer och den granskande personalen har stora svårigheter att få någon rimlig reson på verksamheten.

Skribenten Lars Anders Johansson publicerade en bild av hertigen av Windsor tillsammans med Hitler (från ett välkänt möte) men den stred på något sätt mot bestämmelserna (Kompass).

Det är möjligt att detta förvirrade tillstånd speglar vår tid.

Publicerat i yttrandefrihet | 3 kommentarer

3234: I någons namn

Även en blind höna kan hitta ett korn. Men det inträffar sällan. Ja, den saliga blandningen av udda föreställningar kombinerat med mera våldsamma kandidater var ju innehållet i gårdagens demonstration. En presentation av några egendomliga världsåskådare finns i Expressen.

Kopplingen till konst är att just sådana här udda saker har fascinerat den moderna konsten. Otaliga exempel finns på udda skapare som har gjorts till konstnärer eller konstnärer som har funnit intressanta exemplar av människor med besynnerliga idéer eller fanatiska intressen. Den här avdelningen känns inte riktigt aktuell nu. Vi vet alltför väl vad konstvärlden är besatt av.

Ett mångkulturellt bekymmer som framförs med svårmod (Kunstkritikk) är konstnären Jacqueline Hoàng Nguy?ns namn. Hon har varit tvungen att byta namn eftersom hennes nya omgivningar har svårt med rättstavningen. Säkert även med uttalet. Eftersom västvärlden styr begivenheterna i konsten och engelska är det språk man måste behärska (väldigt få klagomål på språkfrågan dock), uppstår en hel del problem med rättstavning, uttal och dessutom att minnas ovanliga namn (lite försiktighet här: ovanliga för västerlänningar). Detta kan förefall högst rimligt men ni anar säkert att det finns en sko som klämmer. Den vite mannen borde veta bättre och lära sig sin hemläxa glad ihåg.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 3 kommentarer

3233: Lördagsaktivitet utomhus

Under lördagen var det demonstration i Stockholm. Huvudsakligen handlade den om misstron mot pandemin. En del observatörer har oroats över meningsyttringen och sett den som ett hot mot demokratin. Men man kan lika gärna säga tvärtom. I demokratin finns det även utrymme för befängda åsikter och glödande övertygelse. Sådana egenskaper dyker upp lite här och var och blir dessutom, ofta nog, respekterade. (aftonbladet)

Publicerat i politik | 1 kommentar