3093: Mera brännbart

Anders Lindberg (Aftonbladet) skriver att Koranbränningen handlar om rasism. Det är inte omöjligt men svårt att bevisa. Lindberg dekorerar sin text med den girlang som skvalpat runt i spalterna den senaste veckan. Heinrich Heine: ”Där man bränner böcker brinner snart människor”. Dock inte vanligt och med en liten uppdatering skulle man kunna skriva: ”Där man bränner böcker brinner snart bildäck.” Böcker kan emellertid också eldas av uppfostrande skäl. Kulturhistorisk må vi erinra oss de sibyllinska böckerna vilka till antalet voro nio, Sibyllan från Cumae (jag har målat henne) erbjöd den romerske konungen att köpa dem. Han avslog varefter Sibyllan eldade upp sex av dem och erbjöd de återstående tre till samma pris. Då slog konungen till. Att bränna böcker kan sålunda också vara en affärsidé.

En debattördrabbning är på gång. Bilan Osman versus Jan Guillou. Osman har härjat i spalterna ett tag med konjunkturerna i ryggen (just nu är det förstås vithetsnormen). Nu anser hon sig mogen för en match med en av tungviktarna (Expressen). Kommer Guillou att alls stiga upp ur ringhörnet? Och i så fall, kan han göra processen kort?

Publicerat i politik, yttrandefrihet | 4 kommentarer

3092: Många känner sig kallade…

Konsten och yttrandefriheten är inget lätt ämne att hantera. Och särskilt om man är ute efter att knipa en enkel ideologisk poäng. Ibrahim Alkhaffaji är förmodligen inte särskilt intresserad av konstteori och tycks inte heller inse problemen kring yttrandefriheten. Han skriver (Expressen):

“Men projektet är inte ens originellt, Dan Park är knappast den första som kommit på idén. Koranbränningen i Malmö var snarare en misslyckad kopia, ett eko från den historiens avgrund där människor en gång arrangerade bokbål. 

Vilks hävdar också att ”konstprojektet” ytterst är ett försvar för yttrandefriheten. Yttrandefrihet är en relation mellan staten och individen. Och såvitt jag vet, har svenska staten aldrig förbjudit någon att bränna Koranen.”

Jag känner inte till någon som har gjort ett projekt kring en aviserad Koranbränning som konst. Att elda upp en Koran kan vara en politisk handling men i det här fallet rör vi oss in i konstens territorier. Om det sedan blev ett bra eller dåligt konstverk är betraktarens avgörande,

När han avfärdar uppeldningen med att det inte är något problem eftersom det inte är förbjudet är han otroligt naiv. Han borde känna till “våldsmannens monopol”, alltså att en yttring inte kan genomföras p g a hot, risk eller våld. Staten avvisade uppeldningen och det gäller för hela Skåne. Nu blev det eldning ändå och vi vet fortfarande inte om detta är ett lagbrott. Så i högsta grad är det frågan om var gränserna för yttrandefriheten går.

Publicerat i konstteori, yttrandefrihet | 13 kommentarer

3091: Vad som kan pressas ut ur konsten om man så önskar

Konstvärlden regeras fortfarande av idéer om rasism och andra berättelser från marginella kulturer. Det kan verka som om man är på väg någonstans. Jag skulle tro att man visserligen uppmärksammar en hel del intressant material men att det snart visar sig att det har ett begränsat intresse. För trots allt har vi kvar konsten och den har än så länge överlevt. I konsten skall man göra upp med konventionerna och det är inte svårt att inse att den ständiga idén om representation och rättvisa också blir en konvention. I slutändan får man fundera på vad man skall ha konsten till.

Picasso i museerna t ex, som Aaron Ambroso har kritiserat (artnet):

”Largely, these works are displayed uncritically: expertly lit against white backgrounds, the only thing coming between the viewer and direct contemplation of the art object is a discretely placed wall label. Thus, critical discussions of racism and sexism are all but banished from relevance.”

En evig rundgång för rasism och sexism (och i övrigt vilken politisk faktor som helst) går att återfinna i vilket objekt som helst. Och på ett sådant sätt som kan tillfredsställa den som kritiserar. Samma resultat varje gång.

Publicerat i konstteori, politik | 5 kommentarer

3090: Konst på riktigt?

Idag har jag skrivit en recension av Dan Parks konstprojekt i Malmö. Verket saknar titel men skulle kunna kallas ”Yttrandefriheten och gatuteater”. Expressen

Aftonbladet har också en recension, skriven av Margit Richert. Jag tycker nog man kan begära lite mer än enbart en uppvisning i ideologisk övertygelse. Hur pass Richert är orienterad i konstteori har jag ingen aning om men hon har svårt att acceptera Dan Park som konstnär. Hon borde ha lärt sig att det hon vill göra är att värdera hans konstinsats: ”Och om det vaggar som en anka och kvackar som en anka, tja då är det nog faktiskt en högerextrem anka vi har att göra med, snarare än en ’kontroversiell gatukonstnär’”. I varje fall och äntligen en ordentligt provocerad anmälare som tar i ordentligt. Men onekligen är Park kontroversiell. Det är däremot inte Richert favorit Banksy. Banksy är en alldeles utmärkt och intressant konstnär men han är inte kontroversiell. Han uppfyller med råge de ideologiska kraven som konstvärlden håller sig med. Och då är det lätt att stryka medhårs: ”Banksy däremot är samhällskritisk på riktigt. Och den konst han säljer för mångmiljonbelopp strimlar han, i en ypperlig trollning av hela det kapitalistiska skitsystemet.”

Richert skulle kanske ha tänkt till lite innan hon basunerade ut Banksy som strimlare av det ”kapitalistiska skitsystemet”. Det är riktigt att ett verk (”Ballon Girl”) av Banksy som såldes på Sotheby’s 2018, genom en mekanism förstördes. Resterna av det förstörda verket blev emellertid ännu värdefullare genom förstörelsen. Prislappen var över en miljon Pund. För övrigt säljer Banksy sina verk genom det där systemet som Richert talar om. Det är inga småsummor vi talar om. Även Banksy har sina omkostnader. Hennes råd till Park för att nå upp till Banksys nivå verkar luta åt att han borde sälja mer.

Publicerat i Konstkritik, konstteori | 7 kommentarer

3089: Vitt och svart

Yttrandefriheten i all ära men inget är så bedövande som skammen. Inte minst när det gäller en så angelägen sak som BLM i svenskt konstliv. Trots uppfordringar har den svenska konstvärlden endast visat svaga tecken på intresse. (Kunstkritikk)

Tanken att det skulle finnas något universellt är ett rött skynke: ”Till exempel, i ett samförståndsdrivet samhälle som Sverige, där neutralitet och likhet är kraftfulla disciplinnormer, så framstår hänvisningar till universalitet och estetiskt omdöme, för oss, som envetna försök att upprätthålla ett vitt privilegium.”

Ett, dock godkänt, vitt privilegium är den diskurs ur vilken ovanstående formulering kan härledas.

Publicerat i konstteori, politik | 1 kommentar

3088: Inte som man tänkt sig

Den planerade och sedan inställda föreställningen i Malmö med en politiker och en Koranbränning samt en konstnär utvecklades till en komplex process. Om de svenska myndigheterna hade tänkt sig en enkel ”mota-Olle-i-grind” blev resultatet inte det önskade. Partiledare Paludan fick inreseförbud vilket förefaller vara ett rätt egendomligt beslut. Skälet uppges vara att han utgör en risk för rikets säkerhet (dr.dk) Hans anhängare genomför Koraneldningen och har lite andra hyss för sig. Detta leder i sin tur till motaktioner med nya eldar på gatorna. (SDS) (Expressen)

Det blev en trasa och fortsatt väntan på svar på de intressanta frågorna: Var går gränsen för yttrandefriheten? Är det hets mot folkgrupp att elda en Koran? Och värderingsfrågan: Vem gynnas av den här händelsen?

Publicerat i politik | 18 kommentarer

3087: Eldningsförbud och konstaktivism

Sålunda blev det ingen bränning i Malmö (SvT). Onekligen blir då aktionen intressantare. Den avvägda kritiken har ju varit att man har rätt enligt yttrandefrihetens princip men det är onödigt och smaklöst. Nu faller yttrandefrihetens princip bort och därmed blir det ingen smaklös föreställning utan enbart en fråga om yttrandefrihetens gränser som klart och tydligt formuleras i polisens avslag. Förslag till fortsättning: “Vilka böcker får man bränna? Och vilka får man inte bränna?” Hur lång blir den andra listan?

Innan man nådde den intressanta punkten kom ytterligare ett av dessa yttrandefrihetsmodererande inlägg av en muslimsk representant (GP). Han tycker att man skall debattera istället för att agera. Tydligen är han ovetande om att yttrandefriheten omfattar diverse uttryck, såväl bild som ljud och handlingar. Just debatter brukar omfattas med ljumt intresse och för sällan sakfrågan framåt.

Dessförinnan kom det också litet funderingar kring konsten (Sydöstran). Här funderas på vad som är gatukonst. Skribenten tänkte sig att det var mysiga provokationer och glada överraskningar i gathörnen. Gatukonst har ingen vedertagen definition och kan svara mot lite av varje. Utan vidare får vi räkna Pussy Riot till denna avdelning och den gruppen strävar efter verklig revolution gärna med olagliga metoder. Dan Park får väl sägas vara en mild utövare av Pussy Riots handbok ”Guide to Activism” (2018). Men det är klart, det är inte det ledaren handlar om utan ett illa dolt missnöje.

Denna dag har jag lämnat ett bidrag till diskussionen om konsten som politisk aktivism. Kvartal.

Publicerat i konstteori, politik | 28 kommentarer

3086: Värsta brännare

Koranbränningen har av säkerhetsskäl flyttats till Stortorget. Sannolikt kommer delar av min livvaktsstyrka att kommenderas till platsen.

Inte oväntat dyker det upp små naiva texter om att värna om yttrandefriheten som något fint (Expressen). Detta har upprepat sig många gånger och tydligen är det omöjligt för en del personer att fatta att när yttrandefriheten används är det en fråga om respektlöshet och gärna smaklöshet. En ständig repetition är också Heinecitatet om när böcker bränns så är det snart dags för människor att gå samma väg. Risken är dock inte stor. Det alltmer emotsedda medieeventet i Malmö lovar något nytt på denna sida av sundet. Brännaren har kört genom hela Danmark med sin roadshow och det är tydligen dags för att göra skandalsuccé i Sverige.

Trots allt har vi att göra med en småbrännare. Den store elefanten är naturligtvis Terry Jones som 2010 höll hela världen i spänning angående en planerad Koranbränning som dock inte blev av förrän året därpå men med liten medieuppmärksamhet. Förmodligen håller han rekordet med en bränning på hundratals exemplar 2014. Ett imponerande världsrekord uteblev 2013 då han hade för avsikt att elda 2.998 ex. Föreställningen stoppades genom att Jones anklagades för att olovligen transportera bränsle, ett beslut som sedan hävdes.

Publicerat i politik | 12 kommentarer

3085: Brännbart

Koranbränningen i Malmö tar sig och tenderar att bli alltmer eldfängd. Och det är inte så lätt att reda ut. På vilket sätt är det fel? En mediehändelse av påtagliga dimensioner seglar upp med hållpunkterna ”man får men bör inte”.

En längre diskussion med Ivar Arpi, Eli Göndör och Jakob Heidbrink. SvD

Publicerat i politik, Projekt | 9 kommentarer

3084: Lysande utsikter

Vad ska man göra som politiker? Den store ledaren har väl inte mycket att välja på. ”Framåt”, som det heter från en i ledarens team – med rejäla löften. ”Vi ska bygga något bättre”, låter bra. Mest imponerande är harangen ”Vi ska skapa nya jobb. Vi satsar på vägar, järnvägar och bostadshus. Vi ska ge människor möjlighet att ta de nya jobben. Vi väljer välfärden och vi ska ha vi ska ha världens bästa äldreomsorg! Vi väljer att öka takten i klimatomställningen.”

Som det framgår av artikeln hade Löfven inga konkreta förslag till hur det har ska bli möjligt. Knappast möjligt och inte ens nödvändigt. Det finns alltid några som tror på det här. (Aftonbladet)

Publicerat i politik | 3 kommentarer