2829: Konsten och integrationen

Alla dessa konstens försök att gå in i den angelägna politiken. Tania Bruguera har gjort flera projekt om censuren i Kuba. Just censurproblematik är något som konsten framgångsrikt kan belysa. Det hänger naturligtvis samman med konstens traditionellt överskridande roll och därav de många sammandrabbningar med censuren. Sådana inslag blir också generellt intressanta. Men det skall sägas att det inte sker så ofta och i vår egen tid är det inte mycket mer än uppgörelser med länder som ligger långt ifrån vår vanliga standard om vad som är tillåtet.

Nu har Bruguera gett sig på ett integrationsprojekt om mångkultur. Där blir det som det brukar, den välkända relativiseringen som Bruguera formulerar: ”no one’s culture is better than another person’s culture”. Och målet är (efter att hon har som brukligt konstaterat tidens politiska mörker): “bring complexity and consideration to the discussion around immigration instead of relying on confused and extreme emotions.”

Man kan räkna med att det som vanligt är en intern angelägenhet. Å andra sidan gör den ingen skada och säkrar konstnärens position eftersom hennes uppgörelser med den kubanska censuren inte är helt korrekt i konstvärldens ögon. (artnet)

Publicerat i om utställningar m m, politik | 1 kommentar

2828: Att förändra världen

Alfredo Jaar vill förändra världen. Han är en ytterst etablerad storhet som funnits med under lång tid. Jag har själv mött honom ett par gånger när jag arbetade på Kunstakademiet i Oslo. Han föreläste om sin konst och eftersom jag hade ansvaret för föreläsarna fick jag presentera Akademiets orimligt besvärliga blankett för hans ersättning. Han kämpade med blanketten tills jag sa att han inte behövde fylla i allt. Det brukar ordna sig ändå. Han berättade om sina projekt med båtflyktingar i Vietnam och gruvarbetare i Brasilien. På den tiden, alltså kring 1990 var det inte så vanligt med uttalat politisk konst och Jaars projekt var alltid intressanta.

Men trots han stora framgångar så tvingas han trösta sig med ett citat från Beckett ”I can’t go on. I’ll go on.” Mumla om att vi lever i mörka tider och lite avundsjukt nämna Klimat-Greta som har fått ett genomslag som konsten inte kan nå upp till trots alla de ambitioner och övertygelser som grasserar i den världen. Det är för övrigt lätt att räkna ut att det inte kan lyckas med konsten men i den internationella konstvärlden, där man dock är medveten om att det aldrig fungerar, fortsätter man envetet. (The Guardian)

Publicerat i om utställningar m m, politik | 2 kommentarer

2827: Vem får med vem?

Konsten och yttrandefriheten, Helle Merete Brix skriver om detta (Pov.int). Hon kommer bland annat in på en gammal käpphäst, vem som vill och får och bör vara med vem. Det sägs ju ofta att man inte skall delta om den eller den är med eller i det och det sammanhanget emedan man då ”legitimerar” eller ”normaliserar” det oönskade. Jag har själv fått den anklagelsen ett antal gånger. Mankan dock undra om det någonsin skett att någon eller någon blivit legitimerad eller normaliserad. Jag känner inte till något sådant fall. Att bli godtagen inom den rådande uppfattningen är en komplicerad historia och när det sker blir det automatiskt normalt. Finns det något exempel på att någon eller något blivit accepterad som inte borde ha blivit det?

Publicerat i politik, yttrandefrihet | 27 kommentarer

2826: Att överskrida politiken

Politiken har blivit så central att intet annat kan stå upp mot den eller motstå den. Konstens insatser på området skall inte helt förringas enär den i sina bästa stunder kan åstadkomma politiska berättelser eller fragment som är befriande ogenomträngliga. Boris Johnson har fått en framträdande roll i den verbala dramatiken och hans recitation ur Iliaden slår det mesta (abc.net)

Publicerat i politik | 3 kommentarer

2825: Konstkampen i USA

En sak kan man säga om konstens möjlighet att påverka politiken. Internt är det fullt möjligt. Det senaste exemplet är Warren B. Kanders, vice ordförande i Whitneymuseets kommitté. Hans företag framställer bland annat tårgas något som betraktas som oetiskt. Protester har förekommit under en längre tid och i samband med Whitneybiennalen har åtta konstnärer meddelat att de drar tillbaka sina verk om inte Kanders avpolletteras. Entusiasmen kan dock inte sägas vara överväldigande stor bland biennalens konstnärer eftersom 75 konstnärer deltar och uppenbarligen är karriären viktigare för de flesta. Men högljuddheten har segrat och man blir av med Kanders.

Att sätta gränser för vad som är oetiskt är inte enkelt och inte minst genom att protesterna brer ut sig inom de nuvarande aktuella områdena representation och postkolonialism. Som Ben Davis noterar (artnet) ger man sig också på konstkritikerna när de är vita män.

Men sådan ser konstens frontlinje ut. Inte mycket om konsten utan vilka som skall få vara med och om hur värdegrunden skall formuleras.

Publicerat i Biennaler, politik | Lämna en kommentar

2824: Länsstyrelsens känsla för Nimis

Länsstyrelsens envetna kamp mot Nimis fortsätter med oförminskad energi. Trots att den utdragna striden pågått under snart 40 år är man alltjämt på hugget. Förhoppningen är nu att deras förslag till nya föreskrifter för naturreservatet skall gå genom och då innefatta ett besöksförbud för Nimis. Nu väntar alltså en spännande fortsättning i det gigantiska processverket. (hd)

Publicerat i Nimis | 2 kommentarer

2823: Hemlöst och kläder

Angående gårdagens post om stackars hemlösa konstnärer är det klart att sådana är en påtaglig bristvara. Dock kommer man inte ifrån att det finns ett näraliggande exempel. Givetvis Dan Park som är dubbelt hemlös, hemlös i konsten och bokstavligen hemlös. Visserligen framhåller han att den bokstavliga hemlösheten har löst sig genom att han erbjudits (dock utan alternativ) bostad inkluderande föda under fyra månader (Nyheteridag). Så kan det bli när värdegrunden överskridits.

För övrigt har det lokala intresset kretsat kring kläder. Greta fick på sig fel tröja vilket utlöste en lavin av indignation. Greta blev genast hyperkorrekt och ursäktade sig men faktum är att tröjans afa-märke knappast är någon större utmaning mot värdegrunden. Ett större rabalder har emellertid uppstått i samband med en dams bussresa. Hon var befunnen alltför lättklädd enligt ansvarig busschaufför. Det förefaller inte troligt att damen har utmanat rådande värdegrund utan snarare ett särintresse i frågan. Viss förtegenhet råder i ärendet (Expressen).

Publicerat i om utställningar m m, politik | 62 kommentarer

2822: Hemlösa konstnärer

En konstkritiker kan ta sats långt bak i historien för att nå fram till dagens politik. I Fredrik Svensks recension av Louisianas utställning ”Homeless” skriver han att konsten enligt Platon är hemlös. Det verkar som om även Svensk är benägen att dras med i dagens alltför vanliga slarvsylta. Platon har naturligtvis aldrig gjort något uttalande om konst eftersom detta moderna begrepp inte existerade på hans tid. Men han har kritiska synpunkter på poeterna som han menar mest bringar oordning i hans strängt förnuftsorienterade Idealstat. De är sålunda inte välkomna och blir på så sätt hemlösa. Platons idealstat fick aldrig någon praktisk betydelse så hela resonemanget, som inte handlar om konst, är några högtflygande idéer.

Svensk ilar vidare till att se det samtida konstmuseet som en plats där man kan mötas de stackars hemlösa konstnärerna. Något som han i sin tur kopplar till exil och migration. Det blir lite väl mycket för mig. En rad internationella storheter som har en bekväm resa i den bildade borgerlighetens famn är lite svårt att ömka. Svensk nöjer sig inte med detta utan lyckas komma in på att vi alla innerst inne är hemlösa.

Recensenten ser begränsningarna i det politiska utspelet. Man kan ju inte annat än att konstatera att det är en symbolhandling inom konstinstitutionen. Men det går att hoppas:

”För utställningen visar konst som befinner sig bortom den samtida journalistikens och vetenskapens berättarformer. Det vill säga de berättelser om världen som domineras av en industriell produktionsapparat med krav på en viss typ av kunskap och klickbarhet.”

Samma visa igen. Det är avancerat, det handlar om konst och inte minst om karriärer i konstvärlden. Och alldeles som vanligt blir objekten föremål för en estetisk smaksdom. Spännande, tankeväckande, intressant, anslående – på vägen till cafeterian.

Publicerat i om utställningar m m | Lämna en kommentar

2821: Det estetiska livet

Boris Johnson blev ny engelsk premiärminister vilket knappast har undgått någon. Ett utmärkt val med tanke på att det politiska fältet numera får betraktas ur estetisk synvinkel. Händelseutvecklingen och politikernas åtgärder har det gemensamt att de nästan alltid rör sig långsamt – och vår tid har inte tid att vänta. Därför kan man istället göra estetiska val. Johnson är naturligtvis inget exempel på det idealsköna utan får räknas in under det expressiva jämte de relativt nyöppnade kategorierna relationell och interaktiv estetik. Trump är redan en solid vinnare i det fria spelet mellan förståndet och fantasin. Demokratiskt är det också eftersom var och en har möjlighet att ge luft åt sitt smakomdöme och förse det med lämpliga motiveringar vilka i sin tur och oftast är estetiska kompositioner.

I konsten är estetikens roll sekundär och dunkel men så inte i den allmänna meningens farvatten. Förutsättningen för en lyckad estetik är kontroversen och divergerande smakomdömen. Det råder ingen som helst brist på detta.

Publicerat i konstteori | 12 kommentarer

2820: Det vanliga trasslet i konsten

Att bearbeta det politiska eländet engagerar febrilt konstvärlden. Den legendariske curatorn Francesco Bonami försöker sig på satir genom att skapa ett främlingsfientligt parti i Italien. Det stannar dock uppenbart vid att bli en liten fyrverkeripjäs eftersom övertydligheten är alltför besvärande. Det blir så alldeles rätt att inte någon skulle kunna tro något annat än att EXAGERAMOS!-partiet följer den ideologiska huvudleden.(artnet)

I USA försöker konstnärer förgäves upprätta memorials över slavhandeln. I kamp mot rasismen. Men det går inte eftersom själva påminnelsen också blir rasistisk åtminstone i en del betraktares ögon. Och få får projekten läggas ner. Det är inte lätt. (artnet)

Publicerat i om utställningar m m, politik | 2 kommentarer