2862: En helt vanlig dag

Greta-hatet skördar även i konstvärlden. Ledaren för Amis du Palais de Tokyo (en av de viktigaste platserna för samtidskonst i Paris) gjorde ett grovt påhopp i FB och det är naturligtvis solklart att han har gjort sitt på den posten. Kan man inte hålla sig utan ger efter för temperamentet då blir det då kan det bara gå på ett sätt. Förövarna, ty de är tämligen många, får framlägga sin ödmjuka ursäkt men på sociala medier finns ingen förlåtelse. Antagligen får dessa företeelser ses som en del av nöjesindustrin. (Artforum)

Lars Lindström bjuder nästan alltid på god underhållning. I Expressen funderar han på hur våra onämnbara ungdomar skall uppfostras. Han föreslår inkomstutjämning och god utbildning men sätter sig emot utökade straffskalor. Eftersom den harangen är tämligen mager tröstar han sig med Bruce Springsteen.

Inga sensationer att rapportera. Konsten har inget särskilt att bjuda på. På löpande band kan man läsa att konstnärer undersöker och undersöker utan att det blir särskilt mycket av det. Jag kan dock personligen glädja mig åt att min hälsena har blivit återställd och att jag på allvar kan återuppta konditionsträningen. Ingen har kunnat undgå att vi lever i en tid då människorna är försänkta i sina uppkopplade mobiler. Jag har insett att jag är en avvikare eftersom jag bara får ha en gammaldags mobil utan uppkoppling där man med möda knappar fram ett sms. Någon gång stöter jag på en kvardröjande frände som överraskande halar upp en av gamla sorten. Ibland när jag skall försöka vara diskret tar jag fram mobilen och tittar på samma sätt som omgivningen ner mot den, i mitt fall, helt ointressanta displayen.

Publicerat i politik | 3 kommentarer

2861: Ännu en dag i flödet

Klimatet är stort och det kör för fullt. Stora församlingar är ute på gatorna. Greta stiger mot höjder som är närmast unika i mediebranschen. Ärkebiskopen ser paralleller med de gammaltestamentliga profeterna (Expressen). Nå, allt det tillhör rond 1 som kommer att rulla på ett tag till. Sedan är det tänkt att det skall göras något. Betydligt svårare. Frida Boisen uppmanar den enskilde att börja ett nytt liv och bli medveten lågkonsument (Aftonbladet). Det kan säkert tilltala en mindre del av församlingen. Men när förändringens vind skall blåsa kommer den också att alstra en motkraft. Varje system har en omfattande tröghetsfaktor och det lär inte bli annorlunda i det här fallet. Inte oväntat ser socialisterna en möjlighet att vinna terräng, bort med kapitalismen (socialisterna). Men det är inte troligt att man kör över demokratin och då blir det partierna som med lämpliga förslag och lockbeten skall samla sina röster.

De mystiska ungdomarna dyker upp igen med stenkastning på pensionärer. Lite besvärande men det rör sig bara om några bingospelare och ingen lär ha blivit allvarligt skadad (Aftonbladet).

Ingen kan klaga på kreativiteten inom svensk flyktingpolitik. Det kostar en del men jag har hört sägas att Sverige har råd (Expressen).

Publicerat i politik | 24 kommentarer

2860: Återkomsterna

Återkomsten, ja, vid Triangeln i Malmö har det blivit oroligt därför att ungdomar har återkommit. Att gruppen nämns ospecificerat väcker en viss misstanke om vad det kan röra sig om. Det torde knappast röra sig om miljöaktivister. (Aftonbladet)

SD har fått vind i seglen i den senaste opinionsmätningen. Lena Mellin skriver om de misslyckade taktiker som övriga partier har ägnat sig åt utan någon som helst framgång. Det intressanta är att de måste vara medvetna om detta. Likväl byter man inte taktik. Antingen är det brist på kreativitet eller att man anser att envishet är en dygd.

Kunskapssamhället föreslås få en ytterligare sänkning genom att man skall ta bort undervisning om antiken. Mera plats åt att delge rätt värdegrund kan man anta. (SR)

David Lagercrantz skriver en rätt märklig krönika där han försvarar yttrandefriheten och sanningen. Att det skulle förekomma bomber och bilbränder i Sverige är något som han tillbakavisar. Påhitt av de högerextrema. I varje fall är det inget större problem. Istället skall vi ha det fria ordet men framför allt sträva efter sanningsbegreppet. Det verkar som om den ende som har något sådant begrepp är Lagerkrantz själv. I dessa tider med narcissiska män, som han skriver. (Expressen)

Publicerat i politik | 7 kommentarer

2859: Great Days of Greta

Gretas tal på FN:s klimatmöte var naturligtvis ett fullödigt medieevent. En liten svavelosande domedagspredikant som får applåder för sina utskällningar och sin emotionella intensitet. Meningarna om Gretas insatser är delade, från entusiasm till negativ upprördhet och däremellan allting annat. Satsningen på Greta är självfallet inriktat på att det skall bli något. Men frågan är om det mesta krutet bränns i Gretas ständiga uppdykande. Hon är här med den och där med den och så kommer ett uttalande. Nästa steg är vad världens ledare kommer fram till och vilka intressen de skall kompromissa med. Och så den demokratiska processen där miljöproblematiken skall förankras i partierna och hur många röster detta kommer att ge.

Men det är en annan och tristare historia. Just nu får vi uppleva en unik mediehändelse med alla glada förhoppningar och misstro i ändlösa körer. Greta har också visat sig i en konstmiljö (artnet). Michael Pinskys pollutionsrum. Ett verk som tillkom 2007.  Så står vi där igen med frågan om konsten som politisk aktivism. Det finns företrädare som tänker sig en radikal omstuvning av konsten i den riktningen, t ex T. J. Demos, professor vid Institutet för konsthistoria och visuell kultur vid University of California och direktör för Center for Creative Ecologies (Kunstkritikk). Även om det är en stark trend i det här med att konsten måste ta ansvar för alla orättvisor har jag svårt att tro på en stor förändring. Konsten blir inte mycket annat än lite politiska event. Den bör dessutom göra sig av med sin klassificering som konst eftersom det står i vägen för ett bredare politiskt intresse.

Publicerat i konstteori, om utställningar m m, politik | Lämna en kommentar

2858: Snobbkonst efterfrågad

De kritiska synpunkter som kommit i kölvattnet av Sölvesborg, och som har handlat om att det finns en styrning i konsten som favoriserar det politiskt korrekta, har fått ett genmäle av Martin Aagård. Klart att hans inlägg är förutsägbart. Han har sin uppgift i det politiska spelet. Det går alltid att glida undan den egentliga frågan som handlar om samtidskonstens inriktning och projektbidrag. För det är klart att det finns många konstnärer i Sverige som inte tillhör contemporary. Men även dessa får bidrag.

Nu påstår Aagård att de som klagat på konstens frihet skulle peka ut mig som den åsyftade fria konsten: ”Inget ont om Vilks, men man hade ju önskat att dagens konservativa kulturkommissarier, precis som sina föregångare, hade lite snobbigare konstideal.”

Ajaj, här gäller det tydligen att försöka snobba upp sin konst. Fri snobbkonst, hur kan den se ut i Aagårds ögon. Jag skulle tänka mig att min omfattande svit av porträtt av konstvärldens agenter skulle kunna vara något. Speciellt med tanke på att det (som vanligt) inte går att visa den p g a fruktan, skräck och rädslan att hamna i fel politisk fil.

Publicerat i konstteori, politik | Lämna en kommentar

2857: Strategispel

Ja, det förekommer titt som tätt lite skjutningar och bomber. Det är väl inte så mycket att bråka om eftersom det ständigt visas statistik på hur brottsligheten minskar. Dessutom har regeringen mycket klart uttalat att det inte är acceptabelt. Men så har vi medierna som har visat sig förtjusta i att rapportera om dessa händelser och dessutom ha fräckheten att kräva åtgärder. Hur som helt finns det en viss allmän opinion som är besvärande för politikerna. Något måste göras, handlingskraft skall visas. Det blev ett möte över partigränserna där dock SD inte fick vara med alldenstund man anser att de inte står upp för allas lika värde. Nå, det var svårt att komma överens och resultatet blev en kompromiss. Ganska självklart då det fanns möjligheter till att vinna politiska poänger genom att kräva mer än den försiktiga regeringen. Det är knappast någon som tror att överenskommelsen får någon verkan men politikerna har i varje fall försökt att visa handlingskraft.

Ett av de vanligaste och ofta vinnande argumenten i debatter och diskussioner är ”forskning visar”. Ett tveksamt argument emedan det som åberopas vanligen är en del av forskningen (det kan dessutom röra sig om rapporter och översikter) utan att hänsyn tas till reservationer och komplikationer som är alltför tungrodda för att beaktas. Docenten i statsvetenskap Katarina Barling har något att säga i ämnet (SR).

Publicerat i politik | 4 kommentarer

2856: Danmark rycker närmare och så var Järfälla

Hakelius menar att Sverige närmar sig Danmark. Under lång tid betraktades Danmark som den onde andre. Det var ju typiskt att jag fick betydligt vänligare mottagande i grannlandet än hemma. Inget märkvärdigt med det även om en del svenskar har fått för sig något sådant. Uppdelningen av goda och onda finns också här men det finns också överlappningar och man har inte samma rädsla för att diskutera känsliga frågor.

Angående konstcensur utmärker sig nu Järfälla där en moderat kommunpolitiker har uppmärksammat att Marx’ Kapitalet finns avbildad på en målning. Bort den från kommunens sammanträdesrum. Man bör ändå vara tacksam. Helt klart att politikerna ser på konsten och framför allt synliggör den. Långt bättre än det vanliga ödet: Osedd. En röd stjärna har blivit tolkad som kommunistisk. Intentionerna bestäms av kommunen. Men även i det här fallet är det gynnsamt. Den blev inte bortglömd och faktiskt kom den på plats, dock gul.

Publicerat i politik, yttrandefrihet | 4 kommentarer

2855: Följetongen eller den stora PR-kuppen

Det tycks inte finnas någon gräns för hur Sölvesborgspaniken har gripit otaliga dem som känner sig kallade att stå upp för samtidskonstens rätt att provocera. Anledningen torde vara att den alls inte provocerar på annat sätt än som en något bedagad pseudoprovokation. Förutom då att utspelet i sig bär på en fenomenal provokation.

KRO:s ordförande, Sara Edström, ger sig på att försvara yttrandefriheten utan att hennes uppfattning om vad som ingår i den på något sätt har ifrågasatts (Dagens Samhälle). Malin Wollin fortsätter tråden om Claude Monet (Aftonbladet). Att lyckas med bravaden att anlända till Monet via Sölvesborg tyder på att det finns mer känslor än kunskaper hos skribenten. Utan ett spår av ironi och distans. Om den högljudda hysterin kunde bemästras vore det inte så svårt att påminna om att konstens historia är en uppgörelse med sig själv. Varje etablerad position blir tämligen snart utmanad av andra möjligheter. I vår tid är det tunt med utmaningarna och om några sådana till äventyrs dyker upp passar det inte konstvärldens alltmer låsta regelverk för vad som är den sanna kvaliteten.

Nå, några skribenter håller stilen. Therese Bohman konstaterar lakoniskt att det inte ens existerar någon budget i Sölvesborg för inköp (Expressen). Mårten Arndtzén faller inte heller i farstun (SR). Även jag har härjat i spalterna (Expressen).

Publicerat i konstteori, om utställningar m m, politik | 68 kommentarer

2854: Bästa konsten

Här är karusellen som skall gå till kvällen… Inte trodde jag att Sölvesborg skulle bli den smash hit som den har blivit. Konstärendet har fått Moderna Museets chef Gitte Ørskou att återigen berätta sagan om de missförstådda impressionisterna (DN). Hur många gånger den har använts i liknande syfte tangerar det oräkneliga. Konstens och kulturens många agenter står i givakt. Vad man nog borde tänka på är att impressionisterna gjorde front mot etablissemanget, den gällande konstinstitutionen. Impressionisterna blev illa behandlade (dock inte så illa som det är brukligt att påstå) därför att de bröt mot den tidens värdegrund. Och idag sitter institutionen med sin värdegrund och avvisar det som inte passar in. Samtidigt föreger man att man är radikal. Men den radikalismen har blivit konventionell. Där har vi ett betydligt större problem. I Sölvesborg är det bara om den återkommande diskussionen om den breda publiken gentemot den smalare. Därtill i minsta möjliga skala.

Men för den heta önskan om att delta i debatten med något bejublat inlägg är det väsentligare att anstränga sig att efter bästa förmåga att missförstå motståndaren, vinkla, polarisera och framhålla sin egen förträfflighet. Patrik Lundberg har ett mera avslappnat förhållande till hela historien (Expressen). Det finns också skribenter som nämner något av den lavin av konventioner som numera har kommit att utgöra huvudparten av samtidskonsten (SvD).

Vad har då presterats under de senaste 20 åren? The Guardians kritiker har samlat sig till en topplista över vad de anser vara de bästa verken. Lite överraskande placerar de Ragnar Kjartanssons ”The Visitors” på första plats, följd av de mera förväntade Jeremy Deller och Pierre Huyghe. Endast ett av verken har lyckats skapa lite oro i konstvärlden. Tania Brugueras ”Tatlin’s Whisper” fick ett blandat mottagande när den uppfördes på Havannabiennalen. Den ifrågasatte regimens censur vilket inte var helt rumsrent.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 2 kommentarer

2853: Är det lönsamt? Samt polarisering.

Ja, hur var det nu? Ger den svenska invandringspolitiken vinst eller förlust? Från att ha varit en obskyr fråga har allt fler uttalat sig. Numera lutar det åt att det inte är särskilt lönsamt. På den gamla goda tiden rapporterades om fantastiska vinster i mottagande kommuner. Allra mest berömd torde Sandvikenrapporten vara. Men det verkar inte ha gått riktigt som man hoppades på (Expressen).

Allt hopp behöver dock inte vara ute, det finns fortfarande forskare som visar att det är tal om lönsamhet och tillväxt (ETC). Vad jag förstår menar författaren att invandringen i sig skapar arbete och ekonomisk tillväxt. Är detta korrekt kan man bortse från en rad klagande kommuner. De kan ha glömt att kontrollera ständigt inhåvade vinster. Att läsa rätt artikel är medicinen.

Den ständigt sjunkande brottsligheten i Sverige kommenteras fortlöpande av upprörda skribenter. Någon enstaka gång kan man dessutom lösa artiklar med litterärt värde. Björn Ranelid borgar för det (Expressen).

Vi har länge uppmanats att vara normkritiska i enlighet med det raka uppropet ”Bryt en norm!” Men det borde kombineras med en varningstext: ”Normkritik kan leda till mobbning och i värsta fall till fängelse. Enär normbrytandet sedan länge är en norm verkar det rimligt att bryta med den normen. Det skulle emellertid vara ett svårt etikettsbrott.

”I ett territorium bebott av konkurrerande stammar drar sig de olika sidorna bestämt från att övertyga, omvända eller konvertera varandra; underlägsenheten hos en medlem, vilken medlem som helst, från en främmande stam är och måste förbli en förutbestämd belastning – evig och obotlig – eller åtminstone betraktas som en sådan och behandlas därefter. Den andra stammens underlägsenhet måste vara ett outplånligt och obotligt tillstånd, ett evigt stigma bortom all räddning…” (Zygmunt Bauman

Publicerat i politik | 6 kommentarer