2621: Förändring

Ett fenomen till lika delar trösterikt och tröstlöst. När jag för ett par dagar sedan besökte min gode vän herr S. såg jag en text på hans blädderblock: ”Varje planerad förändring är omöjlig.” Uttalandet gäller för mera omfattande förändringar. Det handlar om tillvarons tröghet. En mera omfattande problematik är fastvuxen i en radintressen, organisationer och lagar. Den planerade förändringen drabbar samman med allt detta och ställer till stor oreda varför lösningen blir en långtgående kompromiss. Därav den gyllene regeln att en politiker bör göra så lite som möjligt utöver att retoriskt ge löften om radikala förändringar. Bäst skickade för att ge uttryck åt vilja till förändringar är politiska partier som inte kommer i beslutspositioner och tillika ivriga debattörer som vill förändra världen. Men även vinnarna i valet kan svänga sig eftersom det alltid finns goda möjligheter till bortförklaringar när räkningen skall göras upp: ”vi måste ta hänsyn till…”, ”Vi nådde inte ända fram…”, ”Resurserna är tyvärr otillräckliga…”

Tillförsikt eller tröstlöshet, efter valet, oavsett vem som vinner, kommer det inte att ske några drastiska förändringar eftersom sådana är omöjliga. Däremot går det utmärkt att driva valkampanj utifrån att anklaga andra partier för drastiska förändringsåsikter (som man då anser vara ofördelaktiga).

Förändringar äger naturligtvis rum men sker då genom verklighetens nödvändighet. I sådana lägen kan man lägga förslag som följer förändringsvinden. Då kan det verka som om man har åstadkommit en förändring.

Politiska förändringar är dock möjliga. Sverige kan få en ny regering. Konstnärligt sett är detta inte särskilt tilltalande. Den estetiskt intressantaste utgången är om statsminister Löfven sitter kvar. Som man sade under postmodernismen: Inte komposition utan repetition.

Publicerat i politik | 33 kommentarer

2620: Nästan konst och konst

Opinionsbildarna äro många. Fantasifull rikedom är tämligen vanlig ehuru det mesta som produceras får klassificeras som dadaistiskt material. En outtömlig källa till politisk underhållning är Magasinet Paragraf. Dess senaste bravur är en het vision: Ökad invandring kan stoppa bränderna. Logiken är enkel, kommer det tillräckligt många skogsägare kommer landets norra delar att kunna kontrolleras på ett helt annat sätt än som det ser ut idag. Emellertid finns det en liten hake: Hur skall det gå till? Varifrån skall Sverige importera skogsarbetare? Kanada eller Ryssland måhända? Och sedan kan man fråga sig vad som skall gälla om tillgången till marken och alla intressen som finns i dessa områden. Nåja, man skall inte gräva för mycket, han ville nog mena det på riktigt men det blev inte så. Det blev estetiskt bättre.

Jag går raskt över till en konstteoretisk nyhet. Den välkände konstnären Christian Jankowski har varit med i en tysk tv-film. Den har han utnämnt och visat som sitt verk. Frågan som ställs i artnet är om det är konst och om konstnären kan göra ett sådant verk till sitt konstverk. Svaret är enkelt. Eftersom vad som helst kan göras till konst är det en simpel sak för Jankowski att genomföra utnämningsakten. Men att något blir konst innebär inte att man därmed vinner alla befintliga rättigheter. Det finns ständiga problem med copyright och oavsett hur mycket något blir konst kvarstår detta lilla problem för utnämnaren.

Publicerat i konstteori, politik | Lämna en kommentar

2619: Stå upp

Ett intressant mediefall I ståuppkomiken inträffade idag när Elin Erssons aktivistinsats vann full uppmärksamhet (Aftonbladet). Den estetisk faktorn är väl det bästa. När Ersson insåg att 25-åringen som hon hade siktat på att uppstå för inte fanns på planet upptäckte hon att det lyckligtvis fanns en 50-åring till hands.

Generalsekreteraren för advokatsamfundet Anne Ramberg kunde ha varit lite rolig i sitt uttalande:

“I en rättsstat vågar människor agera mot ‘demokratiska’ beslut”. ”Stå upp” skulle hon naturligtvis ha skrivit.

De italienska vattenbombplanen lämnade Sverige. Ingen uppståndelse, enbart en utmaning.

Publicerat i politik | 17 kommentarer

2618: Brandpolitiken

Politik är hett som sommaren eller t o m lika eldfängt som skogsbränder. Allt må politiseras, dessutom en politisering utan klara ideologiska bestämningar. Vänster-höger är numera mest en identitetspolarisering utan djupare mening. Nu har vi alltså bränderna och torkan att politisera. De flesta skyller på regeringen och på dess politik trots att det inte är troligt att någon annan regeringen skulle ha förberett sig annorlunda inför ett föga sannolikt scenario. Men det finns gott om fantasifulla anklagelser och enkla partiknep. Jens Liljestrand finner de skogsbrandsskyldiga i äldre vita män. En utmärkt liten krönika som han förmodligen själv tar på djupaste allvar. Den blir dock bättre som en parodi och fiktion. Dessutom kan han räkna med många klick och upprörda kommentarer. Ulrika Kärnborg skriver att miljardärerna vattnar sina gräsmattor i denna torka och ger oss anledning till uppror i klassamhället. Vilka, var och hur många av dessa miljardärer det rör sig om får vi ingen hänvisning till. Men då skulle förmodligen historien inte bli lika slagkraftig. Även denna fiktion finner säkert tillräckligt många läsare.
Politikerna kan inte göra särskilt mycket mer än att bli röstade på. Och de som röstar deltar i en spännande tävling med stort symbolvärde. Sådan är den, politiken.

Publicerat i politik | 5 kommentarer

2617: Nästa års Venedigbiennal

“May You Live in Interesting Times.” Ja, saker händer I vår tid. Som alla redan vet går allting fortare och det har medfört att nyhetstorkan under sommaren har försvunnit. Mera nyheter hela tiden, som det heter ”det måste hända något hela tiden”. Även konsten har fått anpassa sig till denna ordning. Konst hela tiden och överallt. Dessutom konst som har hög kvalitet enligt konstvärldens uppfattning.

För konstens del är det lite värre med att bestämma vad den skall tjäna till. Skall man beskriva vad den faktiskt utför handlar det mest om att skänka status till något, till staten eller till något företag t ex. Konstvärlden är medveten om att vi har ett problem här. Venedigbiennalen för nästa år har genom sin curator, Ralph Rugoff, angett temat som är just “May You Live in Interesting Times.”

Vad konstvärldens agenter egentligen önskar är något annat än vad man realistiskt kan uppnå. Rugoff säger: “Art cannot stem the rise of nationalist movements and authoritarian governments in different parts of the world…nor can it alleviate the tragic fate of displaced peoples across the globe, /…/ in an indirect fashion, perhaps art can be a kind of guide for how to live and think in ‘interesting times.’” (artnet)

Och lite till tanker sig Rugoff: “The way in which misunderstandings, translation mishaps, and fake news can have real-world ramifications for decades to come”.

Han förslag är alltså att konsten skall vara en vägledning för hur man skall leva och tänka i dessa intressanta tider. Man kan vara tämligen säker på att det inte blir någon större spridning på vägledningen. Den skall bekräftas av konstvärlden och det blir en värld som vägledningen inte kommer att lämna. Men det spelar ingen större roll. Nu är det så att konstutställningar av större format skall ha ett tema och oavsett vad detta är kan det bli en intressant utställning. Konst är bäst i konstvärlden (ofrånkomligt) och med det får vi vara nöjda.

Publicerat i Biennaler | 7 kommentarer

2616: Svåra förbud

NMR har fått lite för mycket uppmärksamhet och har åtminstone blivit ett politiskt problem. Regeringen känner sig föranledd att ingripa genom åsiktsförbud. En annan väg är att förbjuda våldsbejakande organisationer. I båda fallen hamnar man i svårigheter (Expressen). Att förbjuda åsikter innebär att man måste ta ställning till just vilka åsikter som skall förbjudas. Man tvingas gå in på sådana svåra historier som att definiera rasism och nazism. Som Kalle Holmqvist skriver i Aftonbladet bör man inte förbjuda organisationer som förespråkar olagliga handlingar. Lagar är inte någon fast ordning och vad som idag är förbjudet kan bli tillåtet framöver. Organisationer kan verka för sådana förändringar. Att definiera vilka olagligheter som inte kan komma i fråga lär vara en besvärlig sak. Eftersom det är en politisk fråga av typen ”vi måste göra något”, är det enklaste att tillsätta en utredning.

En helt annan sak. Enkäten av konstnärer på konsten.net har nu publicerat mitt bidrag.

Publicerat i konstteori, politik, yttrandefrihet | 9 kommentarer

2615: VM-performance

VM i fotboll har avverkats. Den målrika finalen mellan Frankrike och Kroatien bjöd också på ett konstnärligt inslag. Pussy Riot lyckades med att storma in på plan och för en kort stund skapa lite oreda. Frågan som har uppstått är om det var lyckat eller ej. Jag skulle säga godkänt. Det är inte lätt att ta sig förbi alla vakter och genomföra en manifestation i konstens namn. Dessutom handlar det om konst med avsevärd risk eftersom man i Ryssland tar i med hårdhandskar. Givetvis handlar det om konst i rysk standard och från vårt perspektiv är överskridandet som det en gång var i vår del av världen. Kvalitetsmässigt håller det väl också, konstvärlden torde ge tilltaget ett hyggligt betyg. Men det var åtskilliga som blev irriterade.

Tvdags
Artnet

Publicerat i om utställningar m m, politik | 13 kommentarer

2614: Dagens plock

Som någon kanske har lagt märke till har det varit ett litet uppehåll i skrivandet. Jag har varit ute och farit i akt och mening att bevittna ett giftermål mellan två författare. Min lilla vaktparad gav högtiden lite extra kolorit.

I konstvärlden är den givna nyheten att Daniel Birnbaum slutar som chef för Moderna och intar en ny framträdande position i Acute Art. Det rör sig om att producera och sälja konst som virtual reality. Finns det en stor framtid för sådan konst? Man kan nog vara säker på att den kommer att ha en plats som en av teknikgrenarna. Vi får vänta med spänning på vad som komma skall.

I övrigt är konstvärlden sig lik. Som så många andra världar kan man inte få nog av Trump. Först var det ballongtrump över parlamentet och sedan har vi också en konsttävling i antitrump. Besattheten av Trump tar sig många uttryck. I samma anda har den för övrigt intressanta konstnären Josephine Meckseper skapat en amerikansk flagga som blivit nerplockad efter protester. Inget riktigt kap för konsten skulle jag mena.

I den politiska fåran fortsätter paternosterverket oförtrutet. Hynek Pallas skriver långt och väl igenkännbart om hur Europa skall knäcka nationalismen (Expressen). Och äntligen fick Medborgerlig samling lite vind i seglen när de portades från pridefestivalen. Även pridebranschen lider svårt av inflation.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 6 kommentarer

2613: Valstämning

Det blir inte någon riktig valkampanjstämning förrän det traditionsenliga löftet kommer. Men det kom tidigt och det blev Annie Lööf som bjöd till. Alltså 100 000 nya jobb (DN). Vallöften är som tomten, nödvändig, påtaglig och i slutändan obefintlig. En nyare tradition som har etablerat sig väl är att lägga ut texten om hur väljaren inte skall rösta fel. Det gäller naturligtvis de omhuldade Sverigedemokraterna. Tamas Gellert lägger ut en lång text angående etnicitet och olika kulturers värde (Aftonbladet). Den sången har vi hört många gånger men som det är med traditioner är upprepningen det bärande. I och för sig är det ett intressant ämne men Gellerts avsikt är inte att intressera sig för sakfrågan. Någon verkan torde det inte ha men det skapar valstämning. För att ytterligare fullfölja detta moment ger sig David Baas på ett annat kärt ämne: SD:s mediestrategi (Expressen). Utan tvekan har SD lyckats väl i detta ämne men deras strategi skiljer sig inte från andras. Men man bryr sig mer om SD.

Publicerat i politik | 59 kommentarer

2612: Bråkstakar på låg nivå

NMR har som sagt lyckats rätt väl i Almedalen. Man kan ju tycka att en sådan organisation borde avfärdas eftersom deras politiska budskap befinner sig bortom rimlighetens gränser. Polisen har fått kritik och har svarat (Aftonbladet, Expressen). Formellt sett är det alltså inte alldeles enkelt att bli av med bråkstakarna. Deras försök till maktdemonstrationer är närmast ett uttryck för maktlöshet. De har inget stöd utan existerar genom att synas och genom de reaktioner som de lyckas få fram genom villiga medier.

Vad menar mina läsare. Skall den här församlingen bort eller fortsätta att vara ett pittoreskt inslag i det idylliska Almedalen?

Publicerat i politik | 8 kommentarer