2877: Svår svenska och menskonstens framfart

Det går inte att komma ifrån att den svenska skolan har vissa brister. Eller snarare dess elever. Att vara kapabel att skriva svenska när man skall skriva svenska är mer eller mindre nödvändigt. Charlotte Marteus har uppmärksammat saken (Expressen). Ett alldeles formidabelt utdrag ur en elevtext ger artikeln ett betydande konstnärligt värde. Redan för ett par dagar sedan cirkulerade den in extenso på FB. Det är väl det som heter att vilja men inte kunna.

Menskonstutställning stoppad i Sölvesborg. Jo, Sölvesborg + menskonst är en superhet uppmärksamhetsnyhet. Men är det censur? Alldeles självklart är att om den här utställningen skulle ha kommit till stånd i samband med utdelningen av ett kulturpris skulle kulturpristagaren försvunnit medan andra rubriker skulle ha tagit över. En svårhanterlig mediesituation. (SvT)

Publicerat i om utställningar m m, politik | 12 kommentarer

2876: Svårt i kommunerna

En tid har det talats om att en rad kommuner har avsevärda ekonomiska problem. Det angavs då att det rörde sig om felsatsningar på lönsamma nyanlända starkt försvårat sedan statens pengar dragits in. Under den senaste veckan har en ny teori lanserats. Kommunernas invånare har plötsligt blivit gamla och betalar inte längre skatt. Saken förvärras av att det också finns mängder av barn som även dessa är rena kostnader. Det verkar som om det är något som inte stämmer. (Svt)

Publicerat i politik | 4 kommentarer

2875: Ständigt politiska bekymmer

Ett av partierna i riksdagen har växt i opinionssiffrorna. Det skapar oro. Johan Hakelius skriver om fenomenet som bemöts med att det största problemet är inte eventuella problem utanför de politiska kannstöparna utan just att partiet finns (Expressen). Tänker man efter så har ändå kritikerna rätt. Om inte det partiet hade funnits att väljarna fått rösta på något av de andra partierna och därmed hade allt varit frid och fröjd. Det finns givetvis alltid missnöje men väljarna hade ändå fått vara nöjda eftersom de hade röstat på befintliga partier. Politiken är framför allt för politikerna och om de bara gör så lite som möjligt brukar det ordna sig. Jo, jag vet att man gjorde ett storskaligt experiment med det mångkulturella samhället. Visserligen drevs detta med Fake News men sådant går för sig (även om det sägs att det inte längre går för sig). Väljarna hade i varje fall röstat fram den storslagna idén.

Rätt intressant är Johan Lundbergs artikel om postkoloniala forskare som ömsom forskar och ömsom bedriver aktivism. Allt för den goda sakens skull. (Timbro)

Mitt skrivande på bloggen är för närvarande lite summariskt eftersom jag arbetar med ett större inlägg i en bok om terror och konst. Den handlar om hur konsten använder sig av ämnet terrorism och min del handlar om bildkonsten (den samtida och på elitnivå). Och opera, fast jag har bara funnit en sådan.

Publicerat i politik | 12 kommentarer

2874: De konstkränktas kör

Inte längre är det särskilt ovanligt med kulturutbrott och idag var det Peter Kadhammar (Aftonbladet) som ger sig u i detta område. Han, likt många, förfasar sig över att Lenny Clarhälls reliefer har plockats ned från Järfällas fullmäktigesal. Om man istället använt sig av en viss eftertänksamhet torde man komma fram till att det är långt mer fördel än nackdel. Ingen har brytt sig om dessa verk förrän någon fick syn på dem och befann dem som kränkande. Inte illa av verk från 1980-talet att fortfarande kunna utlösa en relativt kraftig provokation. Det betyder också att kvaliteten har ökat, verken har fått en historia som inte är dålig och diskuteras livligt i hela landet. Och, som sagt, föranleder utbrott av vitt skilda slag.

Det räcker inte för Kadhammar som är på riktigt dåligt humör. Han följer upp med sölvesborgaren och gör vad han kan med det symboliska uttalandet som kom från de styrande politikerna. Där har man sagt att man inte skall prioritera utmanande konst vid inköp. Det har dock framkommit att det inte finns någon budget för inköp. Och om man ändå skulle få för sig att göra ett inköp menar Kadhammar att det skulle röra sig om ”älg vid en tjärn”. Tidigare regimer har sagt sig ha intresse att gynna lokala konstnärer via den lokala konstföreningen men ingen har bråkat om det.

Det är klart att vad vi har är kränkhetskulturen i dubbla upplagor. Även Kadhammar har råkat bli kränkt så till den grad att han i en vision frammanar den totala kränkningen vilket resulterar i att det mesta av äldre monument kan råka illa ut. Han har i alla fall rätt i att Sverige är extremt känsligt och att man inte har samma panik i Tyskland.

Även Konstfrämjandet i Värmland (VF) vill vara med i konstdebatten och sammanfattningsvis kan säga att de framlägger behovet av en konst med rätt värdegrund. ”Den väg som Sölvesborgs och andra kommuner nu stigit in på gör vårt öppna samhälle fattigare, mer inskränkt och odemokratiskt”, skriver man. Verkligen? Konst är alltid odemokratiskt eftersom något måste väljas och några skall vara de som väljer. Blir det rättvist, väljer man den bästa konsten? Och den bästa konsten i vilket avseende? Skall man prioritera eller nedprioritera samhällskritisk konst med rätt värdegrund? Eller välja från den stora mängden av mera ordinära konstnärer med lokal förankring? Eller vad?

Publicerat i debatt, om utställningar m m, politik | 5 kommentarer

2873: Det politiska dragspelet

Som det sägs i Expressen, svensk politik tycks helt kretsa kring Sverigedemokraterna. Trots alla ansträngningar har partiet fått de högsta opinionssiffror någonsin. Statsminister Löfven som länge svingat naziststämpeln i förhoppning om förintande slag torde snart vara mogen att visa sin verkligt starka sida, förhandlaren. Om inte det sker någon radikal strategiförändring kommer man att förlora ännu fler röster. Några andra större förändringar är inte att räkna med. Annie Lööf gör ett försök att hålla fast vid den gamla linjen med 80 000 vårdpersonal som invandringen skall förse landet med. Karnevalen fortsätter.

Publicerat i politik | 4 kommentarer

2872: Akademien ånyo uppmärksammad i stor skala

Årets nobelpristagare, Peter Handke, har blivit ett nytt kontroversiellt inslag i Svenska Akademiens verksamhet. I t ex en artikel i Expressen sägs det att det kan röra sig om en ännu större skandal än den som slutade med syndabocken inom lås och bom. Det blir det naturligtvis inte eftersom sex alltid har ett genuint genomslag. Frågan är om inte akademien lever väl i sina skandaler. Från uppmärksamhet till uppmärksamhet och av vitt skilda slag. Medieakademien fick god skjuts med priset till Dylan och sedan blev det fullt ös med metoo och nu Handke. Handkekontroversen är mildare enär den rör en ständigt återkommande fråga angående konstnärens verk gentemot dennes åsikter och etik. Även om akademien inte har utmärkt sig för beundransvärd mediehanteringen har det ändå fungerat väl. Först och främst måste man synas. Det är i sig en kvalitet.

Publicerat i Böcker, politik | Lämna en kommentar

2871: Neo Rauch ratad

En välkänd slagdänga har genljudit länge. Den om högerpopulismens, nationalismens och brunhetens orkan över världen. Internationella konstkritikersamfundet måste naturligtvis kraftfullt åtgärda denna olycka och det har blivit med ”The 52nd International AICA Congress 2019, sponsored by AICA Germany in cooperation with the German Federal Cultural Foundation, in Cologne and Berlin from 1-7 October 2019. The theme of the Congress will be Art Criticism in Times of Populism and Nationalism. “

Man kan frukta det värsta av ett sådant tilltag och i Frida Sandströms rapport från kongressen finner man också den egna övertygelsen om att det finns bara en rättrådig väg i konsten, nämligen den sanna samtidskonsten. Kolja Reichert ger sig på den välkände konstnären Neo Rauch. Rauch är svårplacerad i samtidssammanhang. Han tillhör Leipzigskolan som har många representanter som arbetar med relativt traditionellt måleri men Rauch är den överlägset störste. Men han är inte någon representant för den rådande socio-politiska trenden i konstvärlden snarare en besvärlig avvikelse. Problemet för åtminstone vissa kritiker är att han har beundrare på högersidan och det är naturligtvis en fruktansvärd utveckling: ”Enligt Reichert är det tvärtom särskilt angeläget att kritikernas omdöme når ut till Rauchs publik, så att kunskap om den bristande kvaliteten och det riktade symboliska språket i hans verk kan spridas, och möjliggöra ett fördjupat samtal om varför konstnärskapet når en sådan uppskattning.”

Man skall alltså påtala den ”bristande kvaliteten” och följden torde bli att ersätta den med kvalitet utan brister med t ex välcertifierade postkoloniala installationer med betong på genus, HBTQ, antirasism, antinationalism etc. Världsförbättrarambitionen präglar lite för mycket i samtidskonsten och den enda trösten är att, trots betydande konsensus, är inte alla lika övertygade.

Neo Rauch “Nedsänkningen” 2016
Publicerat i Konstkritik | 19 kommentarer

2870: Teatrala profiler samtalar

Ett återkommande inslag i den politiska teatern är partiledardebatter i teve. Jag antar att det tidigare har varit något som uppfattades som åtminstone i viss mån verkligt och inte bara retoriska finter och tomma löften. I dagens versioner är de viktigaste frågorna vem som vinner och vem som förlorade. Retorikexperter analyserar. Trovärdigheten i förslagen till lösningar på aktuella problem är låg. Migration, välfärd, sjukvård, skola, lag och ordning, sådant är svårt att komma åt eftersom det måste ge resultat och inte bara förhoppningar. Enklare saker är försvaret eftersom man kan stärka detta utan att det behöver testas. Likaså klimatsatsningar där den enkla åtgärden är att höja skatterna.

Den stora förändringen i svensk politik är naturligtvis SD som kan framstå som tillräckligt trovärdiga för att dra till sig överraskande många röster. Eftersom partiet är utstött kan det inte klandras för några beslut eller för regeringssammansättningen utan istället framhäva en hypotetisk politik som inte behöver möta verkligheten. Sakta men säkert kryper man in i riksdagen och det går inte längre för vänsterpoliserna att upprätthålla rasiststämpeln. (Expressen)

Som ett performancekonstverk är det inte oävet men skulle någon försöka förverkliga idén är tveksamt om deltagarna vill ställa upp och spela sig själva. Nu får vi nöja oss med en readymade.

Publicerat i politik | 2 kommentarer

2869: En dubbelutställning i Lund

Lunds konsthall och Skissernas museum visar tillsammans en utställning av arkitekten och konstnären Carlos Garaicoas. Den är sevärd. Han kommer från Havanna på Kuba. Kuba skulle förverkliga den socialistiska utopin inte minst genom byggande. Men sådant kostar och efter Berlinmurens fall 1989 och Sovjets upplösning 1991 fanns det inte längre någon finansiär. Oavslutade byggnader och förfall kom att prägla en stor del av Kubas ariktekturbestånd.  Garaicoas har bland annat dokumenterat ett antal byggnader och fullföljt dem med en speciell metod, trådar och nålar. En fascinerande metodik som i sig är ett uttryck. Han bygger också egna modeller med detta. Men även andra arbetssätt visas liksom hans intresse för musik. I en stor installation spelar ett antal musiker på olika instrument i olika omgivningar i en förening av musik och arkitektur.

Detalj av ovanstående modell
Ett satiriskt universitetsprojekt
Installationen med musik och arkitektur
Publicerat i om utställningar m m | 3 kommentarer

2868: Dagsverser

Lite spänning erbjuds i den svenska politiken. Dagens rubriker signalerar bråk om invandringen mellan statsministern och miljöpartiet (Expressen). Men all erfarenhet tyder på att det kommer att ordna sig. Den store förhandlaren skall ständigt stå på många ben. Väljarna skall lockas med vad som vittras i dagsvinden, alla hans partners skall få sitt. Det har naturligtvis sitt pris med vikande opinionssiffror men det kan ändra sig. Långt till nästa val.

Angående brottsligheten nu och förr har det ofta diskuterats både här på bloggen och på otaliga andra platser. Å ena sidan att den har ökat och å den andra att den har minskat. Christian Berggren lämnar sin syn på detta intressanta ämne (Kvartal).

Publicerat i politik | 6 kommentarer