3274: Tävlingar och konsten att gå på värdegrundet

Partiledardebatt är ett utmärkt alternativ till melodifestivaler och galor där man delar ut priser till skådespelare, sångare, musiker, idrottsutövare osv. Vem vann ikväll? Enligt Aftonbladet gick segern till Kristersson 3,4/5 med överraskningen Nooshi Dadgostar 3,2/5 på andra plats. Det var dock ganska jämnt i fältet och det är värt att påpeka att en trea är betyget ”varken bra eller dåligt”. Men spännande – trots att en approximering ger vid handen att samtliga låg inom ramen ”varken bra eller dåligt”.  Vem vinner nästa gång? Aftonbladet.

Konsten skulle kunna erbjuda konstdebatter men för närvarande är det inget bra läge. Elitstyrkorna kommer ännu ett tag att hålla ställningarna och propsa på en bestämd värdegrund.

För skådespelare menar Teater Väst att en viktig kvalifikation är just rätt värdegrund. Som man anger för lediga tjänster: ”Du har erfarenhet av processarbete och kan teoretiskt och praktiskt orientera dig i konstnärliga frågor samt kritisk analysera text utifrån olika perspektiv. Kompetens och/eller erfarenhet inom inkluderingsfrågor, antirasism och normkritik är meriterande.”

Det sistnämna är nog inte tänkt som en ren erfarenhet. Förmodligen inkluderar det inte den som fått så mycket erfarenhet av inkluderingsfrågor, antirasism och normkritik att man slänga hela rasket i soporna.

Publicerat i konstteori, politik | 7 kommentarer

3273: Vad är det som gäller i dagens konstvärld?

Artikeln från Artsy är något år gammal men den kan ändå uppmärksammas när man undrar över vad som just nu gäller i konsten. Här var det fråga om konsthantverk som kliver in i konsten. Sådana kliv brukar betraktas positivt. Gärna med anmärkningar om att det borde ha skett tidigare. Men man får komma ihåg att det är ytterst lite konsthantverk som anammas av konsten. Bäst så, kan man lugnt säga, varför måste konsthantverket bli konst? I och för sig kan man ofta klassificera konsthantverk som konst i egenskap av rena betraktningsobjekt. Dock med ”svagheten” att inte inkorporeras i en komplex diskurs. Men som kvalificerade konstprodukter är det svårare. Undantag är andra kulturer och tillräckligt gammat konsthantverk. Detta beror på konstvärldens generösa och slarviga sätt att hantera konstteori.

Konsthantverket är alltså möjligt att kunna fungera på högsta nivå i konstvärlden även om det inte inträffar så ofta. Det är emellertid bara ett av konstens expansionsbehov. Möjligen minns någon läsare 1980-talet då konstens slut deklarerades och samtidigt proklamerade man en återanvändning av konsthistoriens innehåll: Allt blir samtidigt möjligt att återuppliva från konsthistoriens skafferi. Inte nog med det. Teknikutvecklingen medförde att vilken teknik som helst är gångbar varför konsten från slutet av 1980-talet i stor skala översvämmades av foto, video, performance, installationer, relationell konst. Dessutom expanderade konsten från formalism och expressionism till att omfatta alla möjliga ämnen vilka efter hand kom att koncentreras till politik och formulerandet av konstens värdegrund (som är den politiskt korrekta). Marginella folkgrupper och icke-västerländska kulturer har blivit dominanta inslag. Eftersom allt detta redan är genomfört och ständigt repeteras är det ytterst svårt att fånga upp essensen i dagens elitkonst. Sedan biennalerna blivit suspenderade får vi inte längre någon aktuell uppdatering kring vad som pekas ut som konstvärldens mest avancerade ståndpunkt. Istället får vi plats för allting och även måleriet har kommit tillbaka. Inget är särskltl uppseendeväckande och sällan kontroversiellt. Kontroverser som uppstår handlar mest om representation eller om konstinstitutionerna har några styrelseledamöter eller sponsorer som kan kopplas till företag vars värdegrund kan kritiseras.

Allting är möjligt, vi har kommit till konstens slut sade man alltså redan i slutet av 1980-talet. Nyu tycks det vara läge att diskutera ett sådant tillstånd. Men konstens problem är inte avsaknaden eller knappheten utan den överväldigande expansionen i alla riktningar och en kvantifiering som överträffar allt som tidigare har förekommit.

Publicerat i konstteori | 2 kommentarer

3272: Politiska förhoppningar inom den mångkulturella sektorn

För politiker är det naturligtvis en fördel om man kan hänvisa till ”en studie” eller, ännu hellre ”forskning visar”. För att få de goda resultat man önskar. Men utbildningsminister Anna Ekström har haft en dålig dag. Visserligen var de svenska skolresultaten i PISA-studien redan tidigt ifrågasatta men nu är det ännu mera markant. Ministern har dock sinne för symmetri: En världsledande nation som är förebild för övriga världen måste ha goda studieresultat. Till varje pris. (Expressen)

Lina Stenberg är näpet övertygad om Peo Hansen mångkulturella hypotes. Alltså den som säger att om bara staten skjuter till pengar så blir invandringen, enligt nya och avancerade teorier, lönsam. Inte minst för kommunerna. Visserligen avtar lönsamheten när de statliga bidragen upphör men i och med det förstår man att om de hade fortsatt hade vinstkurvan visat en stadig ökning. (Aftonbladet)

Publicerat i politik | 2 kommentarer

3271: Något mindre än originalet

Efter en heroisk arbetsinsats där min medarbetare hantverkaren fick många minimala spik på plats kan den presenteras:

Portabel Nimismodell 28 x 75 cm

Bok, Björk, Lärk, Ros, Äpple, Päron, Teak, Gran, Furu, Ek, Hassel, Ask, Valnöt, Körsbär, Lönn och Alm – plus vindpinat originalvirke från Nimis.

Antal spik: 1 x 12 mm, 829 st och 1,2 x 15 mm, 39 st = 868 st små mässingsspik totalt.

Antal pinnar/grenar totalt: 422 st plus 6 stolpar.

Varje pinne har barkats, sicklats och slipats med först 80-papper och sedan 120. Även övrigt, färdigt virke, har slipats med 80 och 120 papper. Därefter har de behandlats med linolja/terpentin 50/50. Samtliga spikningar 868 st har förborrats med 0,8 mm borr för att undvika sprickbildning. Totalt alltså: 868 små hål borrade.

Innehållsligt handlar denna politiska skulptur om samhällets mest angelägna frågor och utmaningar.

Publicerat i Nimis | 5 kommentarer

3270: Osäker bravad

Om man önskar framhålla sina göranden och låtanden bör man naturligtvis överdriva. Inte sticka under stol med hur väsentlig den egna insatsen är. Viss aktsamhet är dock av nöden för att en självrapportering inte skall sluta i en västgötaklimax (I himmeln, sade kyrkoherden, är det ljuvligt, underbart, ja, trevligt).

Snudd på den vitsen när minister Bolund vässade sina bravader. Expressen markerar medan Aftonbladet är något mildare. Men knappast har vi här ett exempel på att vara klimatsmart.

Publicerat i politik | 2 kommentarer

3269: Tystad tagning

Saknaden är naturligtvis stor. När den dagliga serveringen raderas till intet innebär det i alla fall en möjlighet: Oro inför tystnaden liksom det tidigare var oro inför varje uttalande. Bortser man från den här artikelns triviala karaktär (Aftonbladet) är det trots allt en markering av tystnaden som estetiskt fenomen. Bergmans Tystnaden, John Cage 4 33´, Heinrich Bölls Doktor Murkes samlade tystnad.

Publicerat i konstteori, politik | 1 kommentar

3268: Storheter på fel sätt

Förenta Nationernas kvinnokommission arbetar med jämställdhet mellan könen. Den något överraskande nyheten är att Iran har blivit invald som medlem med 43 av 54 länders röster. Kritiken har inte uteblivit eftersom:

“Ayatollah Khameneis regim fängslar modiga kvinnorättsaktivister för brott som att på ett fredligt sätt kräva mänsklig värdighet. Varför har då FN utsett en av världens värsta förtryckare av kvinnor som beskyddare för kvinnor och jämställdhet?” GP

Intressant hur Irans representanter skall utnyttja detta. Det lär inte vara möjligt med några bakåtsträvande försök i kommissionen men kanske kan man formellt dölja sin kvinnofientliga ideologi bakom intetsägande formuleringar.

I konsten utkanter huserar sådant som stora Kristusstatyer. Mexiko leder ligan följt av Polen. Brasilien är i gång att gå upp på tredje plats. Denna tävlan i kvantitet blir en metafor för konstvärldens verksamhet som under några år främst har inriktats på kvantiteter: Så många av den och så många sådana. Dessutom förekommer alla sorters konst där det är svårt att avgöra var den magiska frontlinjen befinner sig. Designboom

Publicerat i om utställningar m m, politik | 3 kommentarer

3267: De sublima ögonblicken på twitter

Jojo, vi vet att konsten har svårt att komma upp ur samtidsgruset. Men det finns andra storheter som spontant springer fram ur intet. Inte är väl det så att Jonna Sima verkligen skulle mena som hon skrivit i sitt twitterläge? Låt oss tala om en autentisk parodi. I väntan på Saltkråkan.

Publicerat i politik | 5 kommentarer

3266: Så kan det gå

Det var det här med kulturer som vid omnämnande rekommenderas att relativiseras. Naturligtvis är det inte så att den västerländska kulturen är överlägsen någon annan. Självfallet gäller detta även för den svenska ehuru en sådan bör betvivlas.

Vi hade kvinnomorden som satt fart på diskussionerna och vars huvudinriktning tycks vara att uppfostra de svenska männen. Så långt är allt gott och väl och lugnt. Men det kom också en ledare i Expressen. För säkerhets skull osignerad. Man rycker till då man läser rysligheter som detta:

”Så vad utmärker förövarna till kvinnomorden? En faktor är psykisk ohälsa och depression. En annan är en överrepresentation av män som är utrikes födda. Aftonbladets genomgång av 267 kvinnomord mellan år 2000 och 2016 visade att 30 procent av de kvinnliga offren var utlandsfödda. 

Bland dem som misstänks för de senaste fem kvinnomorden finns exempelvis en man från Mali, en man från Irak och en tredje från Serbien/Montenegro. Kopplingen till hur pojkar uppfostras i Sverige är inte glasklar.

Om liv ska räddas måste vi våga intressera oss för denna överrepresentation. Kan det vara något i mötet mellan extremt patriarkala kulturer och det svenska frigjorda samhället som riskerar att utlösa besinningslöst våld? Kvinnan tar chansen att separera medan mannen förlorar sin tidigare status/heder.”

Vi har anledning att känna oro. Snart kommer kulturer att rangordnas och vi kommer att få se konturerna av den eljest försvunna svenska kulturen.

Publicerat i politik | 1 kommentar

3265: Frågor och svar

Publicerat i konstteori | 2 kommentarer