3318: Utställningar

Helt okänt är det förmodligen inte att jag under lång tid inte har kunnat medverka i några utställningar. Skräcken och politiken har ständigt varit ett mäktigt hinder. En liten ljusning kan dock skönjas under sommarmånaderna. Jag deltar med några målningar i en samlingsutställning på Gösta Werner Museet i Simrishamn. De deltagande konstnärerna är alla medlemmar i Lukasgillet. Vernissage kl. 16 den 17 juli.

I slutet av augusti är jag med i en större samlingsutställning kring politisk konst. I Polen. Mera om denna senare

Publicerat i om utställningar m m, Projekt | 3 kommentarer

3317: Icke att förtiga

Övertygelse är grunden till många delade tankar. Inte minst för de ledarskribenter som ständigt måste skapa något klickvänligt. Det kan också bli rätt bra fast kanske inte på det sättet skribenten hade tänkt sig. Ironi torde vara uteslutet i ett så heligt ämne som den feminism som lever genom de outgrundliga patriarkala strukturerna. Dessa hindrar kvinnor från att tala i kommunsammanträdena. Inte helt men inte tillräckligt för att skribenten Lina Stenberg anser rättvisa skipad. Hon föreslår därför: ”En lösning som kan användas är varvade talarlistor, så att män och kvinnor turas om vid talarstolen.” Även om man inte har något särskilt på hjärtat skall det alltså talas. För att tvinga bort den falska medvetenhet som kvinnorna tyvärr har fallit för. (Aftonbladet)

Ändå är det en tvivelaktig ståndpunkt då den ej beaktar övriga orättvisor, även dessa har sin hemvist i patriarkatet syndaflod: Mångfalden, var tog den vägen när skribenten skrev. Borde det inte vara så att endast varannan talare är vit? Ofrånkomligt bär även de vita kvinnorna skuld i den här avdelningen. Det är bara att sätta igång vår tids viktigaste fråga, rättvisans räkneverk.

Publicerat i politik | 5 kommentarer

3316: Sekt

Partiledare Kristersson gjorde ett uttalande om invandringen som belastning. För några år sedan hade det varit omöjligt men tiderna förändras. Visserligen kom det en indignationsvåg men utan den moraliska pekpinnestyrka som har varit fallet tidigare. Nu blev det mest en medial cirkus där man kan urskilja politikens två läger. Men egentligen är det inte ens två läger eftersom skiljelinjen har blivit diffus i samma takt som åsiktskorridoren har blivit större.

Den mest roende artikeln i ämnet får nog vara Brodrejs som ser sekt och konspiration på den sida där hon inte befinner sig. (Expressen) Nu är det bara att tävla i vem som är mest sekt.

Vem vinner i det här spelet? Tendensen är klar och glider alltmer mot acceptansen av att invandringen möjligen kan skapa en del socio-ekonomiska problem.

Publicerat i politik | 5 kommentarer

3315: Umgänge

Rätt umgänge, inte minst om man är professionell. Inkorrekta möten är dock ofta så intressanta att de kan slå taktpinnen i nyhetsflödet. Så var det med s-politikern som tog en öl med sd-politikern. Det ledde till ett extra styrelsesammanträde med oroliga och förtvivlade ledamöter (SVT).

I konstvärlden är det ännu strängare. Så strängt att det knappast är tänkbart. Inte minst för att eventuella feltänkande kandidater är omsorgsfullt bortgallrade. I mera finstilta delar av konstvärlden handlar det om att vinna kvalitet. Inget märkligt, sådant förekommer inom alla branscher. Är man inställd på att klättra uppåt skall man söka sig till dem som redan är där eller åtminstone har kommit ett stycke. Jag är som bekant förtjust i artfacts emedan den ger oss en kvalitetsbild som är ofrånkomlig. Konsten och kulturen har en välkänd premiss om att konst inte kan mätas. Naturligtvis från början falsk. Relativiseringen att allting egentligen är lika bra bygger antingen på att man spelar dum eller att någon önskar överdriva en konstnärs position. När det gäller umgänge finns den faktorn också registrerad på artfacts. Umgänge i utställningar. Här handlar det om att registrera vilka andra konstnärer en viss konstnär har ställt ut tillsammans med. Ju högre utställningsumgänget är rankat, desto bättre.

Det tar dock tid innan denna suveräna mätmetod slår helt igenom. Konstvärlden är full av konservativ förnekelse (vilken den ser som radikal). För den välmenande pedagogen som t ex Lars Strannegård hamnar man lätt i ett magplask. Strannegård, Handelshögskolans konstentusiastiske rektor (som just har figurerat med en rad artiklar i SvD) skriver:

”Här finns en avgörande skillnad mellan kultur och vetenskap: Kvantifieringen av kulturen har inte gått så långt som inom vetenskapens värld. En forskare kan avläsa sin och andras ’kompetens’ svart på vitt, den går att mäta i webbtjänsten Google Scholar timme för timme. En epidemiolog kan jämföras med en etnolog med ett knapptryck. De flesta kulturutövare, däremot, har ingen aning om hur de står sig mot andra, och så bör det nog vara om vi vill ha en mångfacetterad kulturutövning. Kulturens värden är ju minst sagt svåra att mäta på ett meningsfullt sätt.”

Texten är ett utdrag ur Lars Strannegårds bok ”Kunskap som känns”.

Sic transit gloria mundi…

Publicerat i konstteori, politik | 1 kommentar

3314: Enhetens arbetsmiljöproblem

Problemen med livvaktsenheten i Malmö fortsätter. En artikel i Expressen, som publicerades igår (tyvärr låst), beskriver det aktuella läget. Saken handlar fortsatt om att få till stånd det gemensamma boende som har planerats sedan åtskilliga år. Men även annat dyker upp. ”Maj” (som även går under namnet ”Carina”) betraktades som säkerhetsrisk 2018 när vi nekades att fira jul tillsammans. Den gången hölls i alla fall förhör med domslut. Maj friades efter underchefernas tribunal. Det som gäller nu är att Maj inte längre får åka med i skyddsbilen. Hon har, enligt vad som ospecificerat har framlagts av några av vakterna (hon skall ha suckat och gjort miner), blivit ett arbetsmiljöproblem genom att hon skapar ”dålig stämning”. Denna ”dåliga stämning” skall, vad det påstås, hindra några av personalen att koncentrera sig på sitt bevakningsuppdrag. Det kanske behövs lite koncentrationsträning för en del av livvakterna.

De anklagelser som har förts fram har inte prövats (som alltså skedde angående ”säkerhetsrisken”) utan enbart fastslagits och inlemmats i reglementet. På det möte som meddelade enhetens beslut fick inte Maj närvara. Som Magnus Ranstorp säger i artikeln: ”Lars Vilks har ingen instans att vända sig till för att förändra sin situation.” Ranstorp menar också att det skulle gå att säkra det gemensamma boendet: ”Det går att lösa om det finns en vilja, och den viljan finns inte här.”

Kommissarie Tony Pallon (livvakternas mellanchef) försöker finta bort kritiken med att säga: ”I två JO-anmälningar har de framfört sina klagomål och det är ingenting som tyder på att det är något fel i Lars Vilks personskydd.” I själva verket blev ärendet aldrig prövat på grund av sekretesskäl. Den hemliga polisen är framför allt hemlig och kan avvisa alla klagomål genom att åberopa detta.

Som tidigare kan jag och Maj bara träffas utomhus på någon parkbänk, på någon servering eller hos någon bekant.

Fortsättning följer.

Publicerat i livvakter | 3 kommentarer

3313: Statsteatern ger Han är snart tillbaka

Statsministern uppgav att det var ett tungt beslut att avgå från sin post. Nu är frågan hur tungt det skall bli när han skall gå på igen. Det gamla gänget, som inte helt kan samsas, skall ånyo visa handlingskraft. Men egentligen är det bara frågor av mindre vikt som skiljer dem åt. Förhandlaren bör kunna fixa detta med att lägga in lite nya utredningar för vidare behandling. Statsministern har sagt att han fäster stor vikt vid att få genom sin budget men det är antagligen bara ett utgångsläge för förhandlingar som bör sluta med att man fortsätter med samma budget som tidigare + några allmänna löften och någon indragning. Politiken har blivit ett förvirrande barn av sin tid och vill man få det i klartext kan man studera Johan Hakelius i Fokus.

Publicerat i politik | 12 kommentarer

3312: Måleri- och representationstrenden

Måleriet uppmärksammas i dagens konst. Inte minst i Sverige. Jag har tidigare nämnt Rolf Hansson på Artipelag och Mamma Andersson på Louisiana. Kritiken är mycket positiv, kritikerna har på något sätt återtagit det skrivsätt som man annars förknippar med modernismen vilket kan ses på dessa två recensioner från Kunstkritikk: Rolf Hansson Mamma Andersson.

Men det finns ännu mer. Moderna vill också haka på denna trend med Lynette Yiadom-Boakye, en framgångsrik konstnär med bakgrund i Ghana och England. Valerie Kyeyune Backström i Expressen är lyrisk i sin framställning där konstnären benämns som en superstjärna. Ser man på måleriet är det oundvikligt att tänka på fauvismen och den tyska expressionismen men även 1980-talets måleri. Det är inget fel på det som visas, konstnären kan sin sak men särskilt originellt är det inte. Om man inte vänder sig till det som inte nämns, nämligen dagens trend, representationen inklusive att de avmålade gestalterna bryter vithetsnormen. Den trenden har fått ett starkt genomslag.

Publicerat i om utställningar m m | 4 kommentarer

3311: I kulbanan

Polisskjutningen har dominerat nyhetsflödet. Reaktionerna har pekat på lite olika håll. Från att hårdhandskarna måste tas fram till att det är ovanligt med polisskjutningar och att det förmodligen var så att polismannen händelsevis råkade komma i vägen för en kula i hög hastighet.

Nåja, allt som sker sker i väntan på Löfven.

Publicerat i politik | 4 kommentarer

3310: Rundor

Ingen sommartorka i årets politik. Högsommaren bjuder på en förkortad version av succén: Talmansrundor. Sådana rundor bjuder på lite teaterspel, “som om det kunde bli på annat sätt” innan det är dags för den avtågade och åter tåga in. Beredd att leda landet.

Alldeles kristallklar är inte föreställningen eftersom slumpen kan avgöra: ett feltryck på knappen, någon oväntad frånvaro eller någon som plötsligt får för sig.

Det ur konstsynpunkt intressantaste inslaget i rundan är vilken målning som hänger i Talmansrummet. Förra gången var det Staffan Hallström “Ingens hundar”. En Hjérten den här gången?

Publicerat i politik | 2 kommentarer

3309: Föraktet i konstvärlden

Som mina läsare säkert känner till har jag ofta dragit en lans för Artfacts. Alltså den institution på nätet som rankar konstnärerna. Jag menar att det inte finns någon anledning att inte acceptera de resultat som emanerar ur den. Den bygger på hur konstvärlden gör sina val. Ju oftare en konstnär väljs av någon institution av betydelse ju bättre blir konstnären. Enkel matematik, som det heter.

Konstvärlden har visat synnerligen ovillig att ta till sig den här kvalitetsbestämningen. En känd curator skrev t ex för någon dag sedan:

”Haha. Har också undrat vad artifacts skulle ha med någonting att göra. Är det förresten någon, någonsin, förutom kanske bloggaren i fråga, som tittat på den listan på allvar?”

Artfacts är t o m felstavat. ”Bloggaren” nämns inte vid namn eftersom en del av konstvärlden anser denne vara ett problem (det är jag som är på tapeten). Kritiken brukar se ut på det sättet. Saklighet är svårare eftersom det är ofrånkomligt att artfacts har spårat den viktigaste kanalen till bestämning av konstnärlig kvalitet. En kritiker kommenterade i samma diskussion:

”You have a point there. Men för stark fokusering på art facts gör att man negligerar underst[r]ömmarna och marginalerna.” Även här blev det felstavat men i övrigt med en behärskad förståelse. Alla är inte lika enfaldiga. Emellertid går det inte att komma undan med ”underströmmar och marginaler”. Om dessa har väckt någon uppmärksamhet blir de synliga på artfacts som har en algoritm för uppåtgående konstnärer. Och har det inte nått så långt är det en prognos, en möjlig uppåtgående. Eller inte. För övrigt spanar konstvärlden konstant efter nya underströmmar och nya marginaler. Ingen kommer undan.

Publicerat i konstteori | 3 kommentarer