2938: Åtstramningen i Polen

Konstpolitiken i Polen är betänklig. Uppenbarligen önskar regimen avvisa samtidskonst som man anser olämplig.  Ett exempel är Piotr Bernatowicz, som har utsetts till ledare av Ujazdowski Castle Center for Contemporary Art in Warsaw (CCA), har begränsade erfarenheter i branschen och dessutom åsikter som kan få vem som helst förundrad. Hans arbetsprogram är att visa konstnärer som är impopulära i konstvärlden. I och för sig en tankeväckande idé men jag anar att det inte kommer att sluta väl.

Lite intressant är det trots allt. Är det verkligen möjligt att bryta sig ut ur samtidens konstvärld med dess dominerande position? Ingen har lyckats med något sådant med mindre än att det har rört sig om obevekliga diktaturer. Även om Polen har fått åtstramningar blir det svårt för regimen att bortse från att man kommer att isolera sig och dra på sig en våldsam kritik. (artnet)

Publicerat i om utställningar m m | 34 kommentarer

2937: Åsiktfronten

Landskapet för åsikter och meningar är i ständig rörelse. Inte med våldsam hastighet men dock märkbar. Om man ser på de senaste tillskotten kan man notera Katerina Barlings inlägg om den svenska naiviteten och tilliten samt den evinnerliga optimismen. Företeelser som inte visat sig vara helt lämpade för mötet med realiteterna (SR).

För några dagar sedan lät TV etablissemangets representant duellera med en kandidat från oppositionen: Johansson versus Åkesson. Det gick som förväntat och man får säga att det är obegripligt att regeringen inte kan finna något bättre än den slätstrukne Johansson som blev en lätt match för utmanaren vilket kommenteras i en artikel i SvD. Artikeln är låst men andemeningen är given. Vidare omtalas en optimistisk satsning från Miljöpartiets EU-medlemmar. Bah Kuhnke och Holmström skall starta en webbkanal och räknar med att med 100 000 besökare slå ut SD-dominansen på sociala medier.

En ledare i Expressen går hårt åt migrationen och en sådan skrivning torde ha varit omöjlig för något år sedan. Nu är det tveksamt om det skall komma några rasistimperativ som svar.

Förändringar är alltid en smula smärtsamma och det känns tryggt och skönt att Anders Lindberg i Aftonbladet fortsätter den, visserligen ineffektiva, men väl igenkännbara litanian om att SD är nazister.

Kränkta känslor är något som numera framstår som ett behov som ständigt måste verifieras för dagens nyhetsläsare. Inte heller ovanligt att universitetsstuderanden har svårt att stå ut med undervisning som inte bekräftar vad studenterna önskar (Lundagård).

I övrigt kan vi glädja oss åt att allting är minst lika bra som tidigare och att undergången närmar sig med stormsteg.

Publicerat i politik | 2 kommentarer

2936: Från Lederman till Loeld

Jag har varit några dagar i Stockholm. En av mina uppgifter var att lämna färdiga målningar till några beställare. Om det är praktiskt möjligt utför jag gärna det eftersom jag därigenom kan genomföra en liten utställning i det verket överlämnas. Tills vidare är det som de flesta nog känner till inte möjligt att göra några egentliga utställningar. För min fortsatta verksamhet som porträttmålare tog jag en del bilder av nya beställare som sålunda skall konterfejas under de närmaste månaderna.

På onsdagen begav jag mig till Teaterstudio Lederman där Johan Westerholm bok ”Muslimska brödraskapet Islamismen i Sverige” presenterades under ledning av Aron Flam. Boken kommer onekligen ut i rätt tid när det sedan länge har framkommit att det finns gott om uppenbara tveksamheter i den verksamhet som bedrivs inom politiken, förvaltning och föreningsliv. Inte minst är föreningar och organisationer föremål för Westerholms intresse och många av namnen är återkommande och har kopplingar i extrema riktningar. Westerholm ifrågasätter den statliga finansieringen av denna uppsjö av verksamheter som har till uppgift att främja islam. Muslimska Brödraskapet är inte någon stor aktör i Sverige men har förvaltat sitt pund väl och skapat många intressanta förgreningar.

Även mitt fall får en plats i Westerholms skrift.

Mer om boken här.

Så var det naturligtvis konsten. Det blir mer av detta under de kommande dagarna. Lars Olof Loeld (f. 1930) ställer ut på Konstakademien och han ger en liten fingervisning till en av sina målningar:

Publicerat i Böcker, om utställningar m m, politik | 13 kommentarer

2935: Alla dessa narrativer

Den alldeles oemotståndliga trenden med ”andra narrativer” (alltså i kontrast till den vita övermakten) har länge varit ett gnagande problem för konsthistorien. Det har kommit till Yael: ”Yale Is Eliminating Its Art History Survey Course Over Complaints That It Prioritizes a White, Western Canon Over Other Narratives” (artnet).

Det stora problemet är att hela världens narrativer skall vara med och då kvarstår frågan om vad ämnet egentligen handlar om. Konst i vår mening är en specialiserad verksamhet skapad av vita män från slutet av 1700-talet. I den meningen är konst inte detsamma som form eller bilder för vilket ändamål som helst. Men eftersom en strikt tillämpning av konst skulle utesluta resten av världen har konstvärlden öppnat sin stora institutionella famn. I den kan allt hamna som blir utnämnt till konst. Så kan alltså ske med allsköns narrativer. Man kan t o m hävda att de var konst innan de blev utnämnda eftersom det alltid går att säga att konstvärlden inte fattade det förrän nu.

Medan vi väntar på att denna modenyck skall blåsa över kan man konstatera att konstteorins narrativ har mer eller mindre försvunnit från konsten.

För övrig kan jag meddela att det blir några dagars uppehåll i skrivandet då jag kommer att befinna mig på en liten resa.

Publicerat i konstteori | 1 kommentar

2934: Förtalet…

Idag inleddes rättegången om förtal mot Hermansson (svt) (Expressen). Det handlade om visningen av filmen Burka Song 2.0. Visningen och debatten ställdes in eftersom man ansåg att det blev en ensidig uppvisning.

De två klagande kan knappast sägas vara oskyldiga vilket Sakine Madon framhäver (eposten). Inte heller kan man rätteligen hävda att de är enskilda medborgare som inte har möjlighet att göra sina röster hörda. Vad saken handlar om är islamofobi en företeelse som har sett sina bästa dagar. Men anhängarna av detta fenomen ger sig inte. En tillskyndare är, föga förvånande Mattias Gardell som har uttalat sig i GP. Gardell har inte längre sin högkonjunktur och bör med all rätt betraktas med skepsis. Hans forskning domineras av ideologisk aktivism. När han nu framhäver förtalet kan man påminna om att i hans värld är förtal något som är intressant när det gynnar honom. Man kan erinra sig vad han drog till med när jag gjorde mitt beryktade framträdande i Uppsala 2010: ”Det är beklämmande att Uppsala universitet, som ska vara en plats för kritisk tänkande och skarpa hjärnor, ger Vilks en plattform. Men så gav också Uppsala antisemiter utrymme på 1930-talet.”

Vill man se lite djupare på Gardells tankevärld rekommenderas detta: GP

Publicerat i politik, yttrandefrihet | 21 kommentarer

2933: Konferens i Köpenhamn

Igår var det konferens på Christiansborg i Köpenhamn: Art & Terror. En mycket välbevakad konferens. 

Några av talarna. Till vänster, Henrik Dahl från Liberal Alliance som var värd för evenemanget. Till höger längst bort, Helle Merete Brix, författare och journalist, som organiserat konferensen. Den blanda damen med handen på bordet är Maryse Wolinsky, änka efter tecknaren vid Charlie Hebdo, Georges Wolinsky. Hon berättade om händelserna 2015 och om brister i säkerheten för tidningen.

Bland övriga talare kan nämnas Kasper Nesager-Hansen som tog sig an hur filmen behandlar terror. Agnieszka Kolek från Passion of Freedom i London, Jon Eirik Lundberg, konsthallschef på Læsø, Eirik Høie Mortensen, överlevare från Utøya 2011, Mette Bentow som var om terrorattacken mot Synagogan i Köpenhamn 2015.

Mitt bidrag handlade om bildkonst och terror. Jag tog upp förhållandet mellan situationisterna och Baader-Meinhof och diskuterade huruvida 9/11 kan betraktas som ett konstverk.

Efteråt samlades deltagarna på en kosherrestaurang i Köpenhamn. Ett skäl var att den är tungt bevakad dygnet runt.

Ett 80-tal intresserade i publiken
Publicerat i Föreläsningar | Lämna en kommentar

2932: Politikens estetik

Ingen kan förneka att svensk politik ger den största underhållningen med ett nytt, ofta dramatiskt, avsnitt nästan varje dag. (t ex Expressen) Inte längre någon tröstlös och händelsefattig regeringen mot oppositionen. Istället får alla vara med. En totalpolitik med statsminister Löfven som konferencier försedd med både inbjudna och objudna gästartister. De fyras gäng har fått sällskap av de andras fyras gäng. Konferenciern menar att det är svårt att regera under sådana omständigheter och det kan man förstå. Vänsterpartiet har med ett par skarpa drag tagit sig fram till spelets centrum, visserligen genom en djupt ohelig allians, men det spelar ingen större roll eftersom vi befinner oss mycket nära att alla partier kan kombineras med alla andra partier.

Löfven får utstå mycken kritik och det har länge ropats på hans avgång. Tänker man på det sättet menar man att Löfven skulle vara problemet. Men det är långt värre än så. Även om man ersatte honom med hal och charismatisk retoriker behövs det nog lite mer för att komma till kärnan i dagens politik. Vad skall man tro. En del säger att det går väldigt bra för Sverige, andra åter att det går väldigt dåligt och andra att det är hyfsat. Medan vi väntar på en mer samstämmig analys av vad som möjligen saknas eller eventuellt missköts har vi alla fall politiken i sig. Åtminstone är dess estetik övertygande.

Publicerat i politik | 3 kommentarer

2931: Filmen “Krudttønden”

Den 5 mars blir det premiär i Köpenhamn på filmen “Krudttønden” som handlar om händelserna i samband med terrordådet för fem år sedan. Det är ingen dokumentär utan en fri berättelse som ändå ligger ganska tätt på det verkliga skeendet.

Här är en dansk text utifrån en intervju i magasinet Ekko:

I det nye nummer af Ekko, der er på gaden i dag, løfter Ole Christian Madsen sløret for en interessant detalje i sin kommende film, “Krudttønden”: At Lars Vilks´ berømte rundkørselshund er med. I en scene ser man terroristen søge på nettet, og det er i den forbindelse, at hunden dukker op.

Instruktøren spørger bl.a., om det er “rimeligt, at vi skal gå og være bange hele tiden? Det taler vi for lidt om. Vores frygt er nemlig vanvittigt uretfærdig, men i stedet bruger vi energi på at undersøge, hvordan vi kan undgå at vække andre menneskers vrede. Det er ikke fair. Lars Vilks valgte Muhammed som en hund til sit motiv for en kunstnerisk provokation, mens Omar el-Hussein valgte Lars Vilks som sit motiv for terror.”

Ekko spørger også instruktøren, om han ikke er bange for at det tager fokus at vise tegningen? Instruktøren svarer: ”Det er mit håb, at vi er kommet videre og kan tale mere roligt om det her. Men selvfølgelig var jeg opmærksom på det. Der går hurtigt politik i det, selv om det jo handler om, hvad man kan tegne og ikke tegne.

Det er en kunstnerisk diskussion og slet ikke det, der er vigtigt her.”

Här är också trailern till filmen:

Publicerat i om utställningar m m | 1 kommentar

2930: Att få fram rätt sak med konsten

Konstens kontext är lika oundviklig som nödvändig. Som vi kan se idag finns det en tendens att låsa fast konstverken i en bestämd kontext. Det är återigen problemet med betraktarens beskurna roll. Verken pekas ut i en alldeles bestämd riktning. Eftersom dagens konst rör sig i den aktuella politiken blir det i regel så att det som pekas ut är det som anses vara lämpliga åsikter. I konsten är man något radikal i uppfattningarna men inte särskilt mycket. Under en längre tid går konsten och makten hand i hand. I denna gemensamma vandring ingår naturligtvis också kritik av makthierarkierna. Men självfallet med stora begränsningar.

Den välmeriterade konstnären Johanna Gustafsson Fürst ställer ut på Accelerator. Kontexten är tydligt given och sammanfattas i rubriken på Svt:s artikel ”Hon gör konst av förtryckta minoritetsspråk. Hennes ”undersökning” (som det nu alltid heter i konstpresentationer) handlar om hur minoritetsspråken finska och meänkieli behandlats och tagit form i Sverige och i synnerhet Tornedalen.

Skulpturerna blir förstås lidande av att förvandlas till illustrationer för en politisk idé. Lite synd eftersom de hade mått väl av att leva ett eget liv.

När det handlar om själva ämnet får man tillägga att vi numera lever i en tid när alla minoriteter får göra sina röster höjda och kräva historisk rättvisa. Någon större fara för att minoriteter blir undertryckta kan man nog inte tala om. Frågan om språkets förtryckande makt är fortsatt aktuell och våra dagars problem är att ständigt finna nya eufemismer för företeelser som inte bör uttalas eftersom de kan vara problematiska. Problemen kan delvis förskjutas genom att man tvingar fram nya ord som låter bättre. Sådant är inte föremål för några konstnärliga undersökningar. Det torde inte vara tillräckligt opportunt.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 6 kommentarer

2929: Statistiken och normaliseringen

Statistiken, som dagligen redovisas i diverse riktningar, är svår att få grepp om. Det har t ex talats mycket om invandringens storlek. I händerna på politikerna blir denna storlek framförd på ett något filtrerat sätt. Statsministern menade häromdagen att den största delen av invandringen är arbetskraftsinvandring. Man bör vara något försiktigt med att omedelbart sätta tilltro till statsministern ofta optimistiska kalkyler. I Kvartal har man granskat hans påstående och det verkar som om man där har kommit fram till ett rimligare resultat. Kanske till och med det korrekta. (Kvartal)

Relativiseringen och inflationen har nu övermannat ”normaliseringen”. Vi har kommit mycket nära att allting är normalt, bortsett från det som ideologiskt är opassande enligt de anständiga. Johan Hakelius skriver en intressant historia om denna företeelse. (Expressen)

Publicerat i politik | 1 kommentar