2765: Tid att omvärdera

Även i Sverige borde man kunna ta sig samman för en omvärdering av Flemming Rose och Jyllands-Posten. Det skulle inte vara orimligt att tänka sig att masshysterins tid är över. Även i det konservativa Sverige.

Flemming Rose har en del intressanta synpunkter på journalistiken:Berlingske

Publicerat i politik, yttrandefrihet | 1 kommentar

2764: Processen Park

Sålunda var det åter dags för Dan Park att äntra skranket. En konstnär i domstolen men av starkt begränsat medieintresse. Enligt det referat som återges hos Snaphanen var det en ur konstens synpunkt intressant tillställning. Åklagaren gav sig, efter att ha framlagt Park som ett allvarligt hot för svarta människor, utan förbehåll in i en konstdiskussion. Det gick för sig eftersom försvaret envist vägrar att låta det bli en konsträttegång. Elementära frågor om konst och tolkning av konstverk skulle naturligtvis ha förklarats av en sakkunnig. Som man alltid brukar göra i konsträttegångar. Det brukar fungera.

Jag får anta att det inte är någon medveten strategi att göra svagt ifrån sig från försvarets sida. Park har redan befäst sin historiska position med ett hedrande fängelsestraff och han har lyckats få praktiskt taget hela den svenska konstvärlden på bästa mobbningshumör. Helt lyckat är det inte att skapa en sådan obalans. Som det ser ut nu får han inte någon medvind trots att åklagaren fick ur sig sådana godbitar som: ”Men du har ju inte skrivit en förklarande text! Det är omöjligt för människor som ser dina bilder att förstå hur de ska tolkas!”

Nåväl, vi har ju helt klart ett exempel på såväl överskridande som provocerande konst. Men det räcker inte, den avgörande frågan är kvaliteten. Och den står konstvärlden för vilket självfallet inte renderar Park särskilt många pluspoäng. Men det kan ändra sig, fast det skulle inte skada med lite genomtänkt strategi.

Publicerat i Konstkritik, politik | 35 kommentarer

2763: Konstfesten toppas

Venedigbiennalen som öppnar i maj kommer att få ett performanceprogram (Art Newspaper). Det är inte lätt att komma med något nytt på de stora konstscenerna men curatorn Ralph Rugoff gör naturligtvis så gott han kan. Dels har han bara nu levande konstnärer med som får visa upp sig på två utställningar och dels tillkommer alltså performanceprogrammet. Detta program riktar sig i praktiken till press och media eftersom det bara pågår under en vecka i samband med öppningen. Det blir visserligen också en ytterligare vecka vid avslutningen i november men det lär inte bli någon publikstormning vid den tiden. Å andra sidan är besökarna tämligen ointressanta eftersom mediering är huvudsaken.

Nå, vad handlar då performanceprogrammet om? Ja, inte oväntat: “the current urgencies that we face at home and abroad” med tillägget att det kommer att handla en del om ”gender and nationality”. Sålunda ytterst aktuellt och angeläget men för konstens vidkommande har man nu kört dessa ämnen väl länge och frågan är om konstvärldens agenter behöver ta ytterligare ställning i dessa ärenden. Samtidigt är det fullt förståeligt att man inte kan göra en mera aggressiv biennal. En curator vill ogärna göra sig omöjlig och får därför anpassa sig till bevakarna för att med någon kreativ disposition beveka kritikerna.

Man får nog säga att den intressantaste delen av utställningen är när konstvärldens elitstyrkor samlas under pressdagarna och därmed ställer ut sig själva. Och sedan de två givna momenten: Har curatorn lyckats? Vilka blev vinnarna av guld- och silverlejonen?

Man skall inte förglömma de otaliga festerna och alla band som knyts. Med Venedig som operakuliss sker det mycket både på och bakom scenen.

Publicerat i Biennaler | 6 kommentarer

2762: Lärdomar att taga till sig

Det är viktigt att lära sig det man inte förstår. Idag har Oisin Cantwell lärt oss att ”ord kan skrämma, radikalisera och bidra till mord” (Aftonbladet). Han har så rätt men ägnar sig mest åt småhandlarna i ämnet. De verkliga bovarna som Das Kapital, Koranen – och Bibeln också för den delen även om den tycks ha stadgat sig. För att inte tala om upplysningsfilosoferna. Och till dessa skrifter kommer alla därifrån utgående postillor som än idag ser världens ljus. Konstsektorn är lugnare där brukar det inte gå längre än till slagsmål eller möjligen fängelse.

Publicerat i politik | 3 kommentarer

2761: Normbrottet kostar alltid

Ja, som någon påminde bland kommentarerna, det är dags för Dan Park igen. Stalltipset tycks vara skaka galler efter rättegång i nästa vecka (ingridochmaria). Det är ett intressant mål. Park publicerar en bild som han har blivit fälld för, Jallow som negerslav. Men bilden är tagen som skärmdump från en deltagare när Jallow visade bilden på ett föredrag. Park hävdar att han har copyright på bilden och när han publicerar den ställde han frågan vem han skulle stämma. Det rör sig om en annan användning av bilden än den ursprungliga publiceringen. Kanske borde även Jallow och den person som åhörde hans föredrag också dras inför rätta.

Det skulle nog ha kunnat ordna sig om det inte var så att kultursverige vill se Park fälld. Park den onde ses som en ond man och får därför ingen hjälp. Antagligen har han en sjabblande advokat och kanske det är bäst att han ånyo får kastas i fängelse. Det censurglada Sverige sticker ut som särdeles hård i det konstnärliga klimatet och slår följe med Ryssland, Kina och Kuba. I Danmark blev det inget åtal för Park.

Så ser vi att ”bryta en norm” alltid är samma visa. Det kostar. Att vi sedan har gladbudskapet ”Bryt en norm” är en annan historia. Det handlar om att bryta redan bruten och godkänd norm.

Publicerat i yttrandefrihet | 6 kommentarer

2760: När klockan är slagen

Samtidskonsten som långtgående norm, ja, där har vi onekligen hamnat. Jag såg att i min hemkommun, i nordvästskåne är det nu dags att gå över till samtid. Även långt ute kan man vara med även om det är sent på jorden. Man igenkänner naturligtvis lätt samtidsmärket i den så vanliga refrängen:
“gör videoverk, installationer och skulpturer som skildrar teman som mod, maktstrukturer, kolonialism och feminism” (Kullaliv). Slutet är alltså tämligen nära.

Och blackfacemagin fortsätter på samma väg mot nya höjder. För bloggens franskspråkiga har vi det antika dramat, där framförandet av ett maskspel blir identifierat som rasistiskt av grupper som uppenbarligen är helt historielösa (Le Monde). Kärva tider men onekligen inte utan komik,

Publicerat i politik, Samtidskonst | 3 kommentarer

2759: Upphovsrätt och invandringsbehov

Den nya upphovsrättslag som skall röstas genom i EU torde vara alltför nitisk (GP). Det ser i vrje fall inte bra ut.

Den senaste rapporten från arbetsförmedlingen om behovet av invandring nämner naturligtvis inte något om problemen. Rakt av kan den användas utan invändningar av dem som har behov, t ex den outtröttlige Petter Larsson (Aftonbladet).

Mera seriösa inlägg i frågan finner man på Ekonomism och i SvD.

Vore det inte bättre med fakta på bordet efter decennier av falska bokslut?

Publicerat i politik | 45 kommentarer

2758: Politik och konst

Om inte annat I politiken så har vi alltid Stefan Löfven. Han fixar det alltid. Som jag förutskickade kunde han efter lite förhandlingar fortsätta som statsminister. En krutgubbe som aldrig ger sig. Se bara på hans fasta kurs gentemot SD. T o m fastare än den som man trodde var ännu fastare, Jan Björklund. Att han avvisar SD från regeringssamtalen får dock sägas vara taktiskt riktigt. Hans flock kräver åtminstone detta i partiets profilfråga (SR). Löfven har nu öppnat för en ytterligare profilfråga, nämligen att han aldrig kan acceptera hedersvåld (hederskultur är en annan sak).

Ur konstens synvinkel: What a readymade!

Publicerat i politik | 6 kommentarer

2757: Samtal

I kommentarerna har uppmärksammats den intervju som Stina Oscarson gjorde och som har publicerats i SvD. Artikeln är låst så jag har inte själv läst den. Däremot är det möjligt att följa ett längre samtal mellan mig och Navid Modiri på hans kanal.

Publicerat i Projekt | 54 kommentarer

2756: Lite lök på laxen

I konstvärlden drar man sig inte för att koppla de stora greppen på världens problem. Havanabiennalen slår dock allt jag har sett i den vägen med följande temadeklaration:

”The exhibition, which is staged at the Centro de Arte Contemporáneo Wifredo Lam, is titled ‘The construction of the possible’ and aims to continue its founding principles of equality and justice, ‘taking into account the conditions of a world in which nuclear and war-mongering threats, xenophobia, racism, forced displacement, fascist tendencies, violence against those who are different, ethnic-cultural conflicts, inequality, terrorism, the systematic use of lies have intensified, and an environmental crisis that threatens the survival of the human species itself,’ according to exhibition materials.” (Artnews)

Här hemma får vi nöja oss med att fira den internationella dagen mot rasism. I Expressens debattartikel får vi lära oss hur vi skall skydda de unga mot rasism. Vi måste ta ansvar, som det heter. För den som har smak för lite mera svavelosande material är Martin Aagård att rekommendera (Aftonbladet).

Och som ytterligare konfekt i debattläget har KD sagt sig villiga att förhandla med SD. Detta har naturligtvis satt ordentlig fart på den politiska teatern (Expressen).  Det handlar inte så mycket om sakfrågor utan snarare om att maktpositionerna kan förändras något.

Publicerat i Biennaler, politik | 16 kommentarer