3035: Monumenten

Svårligen kunde man tänka sig att de svenska statyerna skulle bli en omfattande och upphetsad debatt kring vad som är rättfärdighet. Men så har det blivit och generellt sätt kan man applådera att vi faktiskt har ett nedslag i kulturen. Det rör sig om åtskilliga statyer och det är inte bara en upphetsad BLM-rörelse som driver saken. Även en del politiker finner det lämpligt:

”Centrala platser som Karl XII:s torg och Gustav Adolfs torg i Stockholm kan i stället få andra symboler, statyer eller miljöer, som signalerar de värden vi nu värnar och värderar i vårt samhälle. Uttryck för fred, tolerans, frihet och solidaritet hör till sådant som borde välkomna såväl huvudstadens egen befolkning som besökare från andra länder.” (Expressen)

Anpassade monument för att visa upp Sverigebilden. Förslagsställarna fortsätter: 

”Självklart räcker det inte att ta bort eller ersätta statyer för att utrota rasism och segregation, men symbolers värde ska inte underskattas.”

I konstsammanhang är symbolvärdet av betydelse eftersom det kan operera internt. Men i det här fallet handlar det om att bilda opinion. Jag tvivlar starkt på att symbolvärdet kommer att slå an bland allmänheten. Men tanke är kanske att politikerna vill lära folket vad de anser skall gälla.

Publicerat i politik | 4 kommentarer

3034: Aktivismen i samtidskonsten

Ihållande trend i samtidskonsten, jo, den politiska sektorn med sina förutsägbara ämnesval och ideologiska hållning är den ständiga menyn. En sak kan dock noteras, ett utökat intresse för grupporganisationer som kan vara mer eller mindre löst knutna till ett konstintresse.

Den indonesiska gruppen Ruangrupa är utsedd till att leda Documenta i Kassel 2022. Dess arbete kretsar kring hållbar utveckling och skapandet av offentliga publika rum som skall aktivera en publik. De vänder sig mot det man kallar för hierarkiska val av konstnärer till utställningar. Konstens hierarkier är ett favoritämne sedan länge och problematiken är olöslig. Det man kan komma fram till är att byta ut en hierarki mot en annan. Ruangrupa har valt att välja ett antal grupper med liknande inställning som de själva har:

Fondation Festival sur le Niger (Ségou, Mali), Gudskul (Jakarta, Indonesia), INLAND (Madrid, Spain), Jatiwangi art Factory (Jatiwangi, Indonesia), Khalil Sakakini Cultural Center (Ramallah, Palestine), Más Arte Más Acción (MAMA) (Nuqui, Choco, Colombia), OFF-Biennale (Budapest, Hungary), Trampoline House (Copenhagen, Denmark) and ZK/U – Zentrum für Kunst and Urbanistik (Berlin, Germany). (artnet)

Ser man genom dessa ser man att det rör sig om olika former av politisk aktivism. Som alltid i konstsammanhang är verksamheten främst symbolisk. Vad som kan vara intressant är hur mycket grupper/organisationer kommer att få plats i samtidskonsten. Även om antalet grupper har ökat under senare år är det svårt att föreställa sig att de kommer att dominera. Jag tror att det kommer att förbli en mindre sektor som kan fungera som en symbolisk utmaning mot konstmarknaden.

Ruangrupas initiativ har naturligtvis drabbats av pandemin. Visserligen är det två år till utställningen i Kassel men det är osäkert att planera omfattande publika aktiviteter på en rad platser. Det är knappast tal om någon större förändring av konsten. Den politiska aktivismen har funnits en längre tid och inplacerad i ett större konstsammanhang förblir den ett betraktningsobjekt, ett estetiserat objekt. Den fördel man kan vinna är att det är ett lovvärt inslag, ”konsten tar sitt ansvar”:

“We want to create a globally oriented, cooperative, interdisciplinary art and culture platform that will remain effective beyond the 100 days of documenta 15,” ruangrupa said. “Our curatorial approach aims at a different kind of collaborative model of resource use—economically, but also in terms of ideas, knowledge, programs, and innovation.”

Ruangrupa vill vidare komma bort ifrån objekttillverkning: “The shift towards knowledge- or information-based practices and away from object-making is something we have practiced, but it has never been so clearly necessary to so many.” (artnet)

Det är en tanke som ständigt dyker upp och som alltid har visat sig vara en fiktion. Konsten lever genom sina objekt även när de har relationell eller processuell karaktär.

Man kan ändå slå fast att den politiska aktivismen i konsten håller i sig även om man inte vet hur den skall få någon större betydelse.

Publicerat i konstteori, om utställningar m m | 2 kommentarer

3033: Livvakter del 6, möte

Efter den plötsliga vändningen i hanteringen av livvaktsskyddet i december 2018 bad jag om ett möte för att framföra mina synpunkter. Myndigheten drog ut på tiden och först efter flera påminnelser kom mötet till stånd i februari.

På detta möte tog kommissarien, omgiven av sina underchefer, till orda och jag kunde snabbt förstå att en ny ordning hade införts. Det var slut med tillmötesgåendet och en åtstramningsstämning fyllde lokalen. Kommissarien förklarade att han hade högsta förtroende för sina underchefer. Min kritik av händelserna under julen 2018 mötte ingen förståelse. Däremot var ledningen inte främmande för att detaljerat genomgå några resor jag hade gjort för att hjälpa en bekant med trädgårdsvattning. Irriterat påtalade man att det gick att installera slangsystem och att kommunalt vatten kunde kopplas in. Kommissarien bemötte sedan min kritik med att det fanns privata företag som jag kunde vända mig till om jag inte var nöjd med nuvarande förhållanden.

Vidare lät man meddela att Maj förbjöds att ha någon som helst kontakt med livvaktsenheten. Detta var ett helt nytt scenario eftersom Maj under alla år (sedan 2010) haft goda och fortlöpande kontakter med enheten.

Som avslutning på mötet anslog kommissarien en vänligare ton och förhörde sig om hur det gick med mina löprundor. I min begränsade tillvaro är löpning ett sätt att underhålla konditionen. Jodå, jag höll god min när han gav mig beröm för mina tider på 2 km.

Mötet med ledningen i februari 2019 visar att myndigheter alltid kan vara ett konstnärligt material.
Publicerat i livvakter | 1 kommentar

3032: Gustav III återupplivad

Statydebatten äger fortfarande en trendig uppmärksamhet. Det skadar aldrig att ge lite liv åt de mer eller mindre bortglömda monumenten. Inte minst ur bildningssynpunkt. Kitimbwa Sabuni har uppmärksammat Gustav III: ”Jag tror det står något i stil med segerherre och fredens återskapare på den statyn och liknande glittriga resonemang. Den här personen var något annat också, han var personen som tog tillbaka Sverige in i den transatlantiska slavhandeln. Då borde vi också ha en diskussion om lämpligheten i att föreviga honom på det här sättet i stadsbilden”. (SvT)

Gustav III hade rätt mycket för sig, slavhandeln kan knappast ses som något för honom profilerande. Enklast löser man väl det här problemet med att skapa en app som ger en översikt av historien om kungen och tiden. Sådant befrämjar kunskapen. Om det nu är någon som verkligen är intresserad. Själva skulpturen har också intresse, ett verk av Sergel och en del av svensk konsthistoria.

Publicerat i politik | 5 kommentarer

3031: Livvakter del 5

Mina livvaktstexter följs naturligtvis med största intresse av livvaktsenheten. Den senaste texten (nr 4) föranledde en irriterad tillsägelse från ledningen. Ledningen hävdar att den avslöjar hemliga operativa metoder. Avslöjandet består i mitt påstående att om någon skall åka med i skyddsbilen måste denne först stiga in i den. Och för att detta skall vara möjligt måste nämnda person befinna sig på en anvisad plats. Dessutom måste denna person ställa ifrån sig ett eventuellt eget förflyttningsfordon ty ett sådant kan ej medtagas i skyddsbilen. Namnet på denna procedur är ”omlastning”. Tyvärr har jag nu råkat avslöja detta hemliga arbetssätt vilket i händerna på fel personer säkert kan ha fruktansvärda konsekvenser. Till mitt försvar får jag dock anföra att metoden redan 2016 är ingående beskriven i Niklas Orrenius bok ”Skotten i Köpenhamn” (s. 30 – 31). Den boken är genomläst och godkänd av livvaktsenheten.

Hemlig operationsmetod: Endast den som lastas in i skyddsbilen kan åka med.
Publicerat i livvakter | 3 kommentarer

3030: Den nya människan

I den upphetsade statyavdelningen framskymtar något som i hela denna rörelse är underförstått: Den Nya Människan. I en norsk statydebatt nämns just detta av skådespelaren och samhällsdebattören Iselin Shumba; ”Nå kommer vi kanskje ikke til å se så mye mellom fingrene. Vi setter nå en standard for det nye mennesket, og forsøker å ta et endelig oppgjør med historien”. (Dagbladet)

Ett rättfärdighetens utopiska monster stiger fram. Med andra ord har vi nått den punkt i historien när den slutgiltiga rättvisan skall komma på plats.

Publicerat i politik | Lämna en kommentar

3029: Statynytt

Rasismen i Sverige har länge varit mycket omfattande och den har fortsatt att växa. Visserligen är det svårt att finna några direkt konkreta objekt. De som finns är alltför marginella och direkta för att vara intressanta. Bristen kan dock kompenseras genom att det är möjligt att blicka tillbaka i historien. Som genom ett under blir rasismen mycket mera påtaglig ju längre tillbaka i tiden vi träder. Då dessa exemplar inte längre är i livet kan man istället vända sig till statyer av dem. Det fungerar lika bra och har under en tid blivit föremål för en rad artiklar och namnlistor med krav på borttagning. All slavhandel är naturligt nog rasism och att rensa bort alla som på något sätt accepterat slaveriet blir en mäktig uppgift för alla nutida rättänkande. Linnés ogärning var hans rasistiska system som självfallet är ett indirekt hot genom att det kan tillämpas. Och då han kan ha inspirerat till tillämpning är funnen skyldig. Men en sådan skuldbörda blir fatal om man breddar perspektivet såsom Hynek Pallas påpekar (Expressen).

Publicerat i politik | 10 kommentarer

3028: Livvakter del 4: julmöte som inte blev

Julen hade kommit och jag satt i mitt skyddade boende medan Maj befann sig långt därifrån i sin bostad. Hur skulle ett möte kunna ordnas? Kanske vi kunde ta in på ett hotell? Svaret var nej, alltför stor exponering. Restaurang? Jo, det kunde tillåtas men inte i närområdet. – Utanför, vi har ett förslag på en restaurang på behörigt avstånd? – Ja, men först behövs en omlastningsplats för Maj för att kunna kliva över i skyddsbilen. Nytt besked: Omlastningsplatsen får inte vara i närområdet utan utanför detta. Nytt besked: Maj får själv ta sig till den utvalda restaurangen, möta upp där och sedan återvända på egen hand. – Men det går ju inte med en så lång förflyttning, Maj förfogar bara över en gammal bil med sommardäck. – Det är vad vi kan erbjuda. – Då får vi tacka för vänligheten och stryka detta projekt.

Denna tänkta bild blev av förklarliga skäl aldrig förverkligad.
Publicerat i livvakter | Lämna en kommentar

3027: Hilma af Klint, recension

Idag publicerades min recension av Hilma af Klint-utställningen på Moderna i Malmö (Expressen). Den intressanta diskussionen om vilken position af Klint skall ha i konsthistorien fortsätter. I sista hand är det konstvärldens uppfattning som gäller oavsett af Klints intentioner. Tendensen lutar mest åt en allt större acceptans som t ex kommer till uttryck i den diskussion som Mårten Arndtzén för (Kulturnytt). Men det är ofrånkomligt att det medför en del problem främst beroende på avståndet till den dåvarande konstvärlden. Visserligen var intresset stort för teosofiska spekulationer men de omsattes till modernistiska konstformer som t ex hos Kandinsky.

Pressvisning av utställningen. Längst till vänster Iris Müller-Westermann, chef för Moderna Museet Malmö.
Publicerat i Konstkritik, om utställningar m m | Lämna en kommentar

3026. Livvakter del 3: Som Kafka

Det var ingen dålig scen som utspelades den 21 december 2018 på en polisstation. Tre män placerade sig runt ett bord för att ingående förhöra en kvinna som man misstänkte utgjorde en säkerhetsrisk. Två livvaktschefer, båda försedda med uppslagna kollegieblock och pennor, dessutom en jurist, förmodligen för att understryka den maktposition som man anser sig företräda. Den åtalade, Maj (se del 2), hade uttryckt sin frustration över att ha hamnat övergiven på en flygplats sent på natten. Inkallelsen till förhöret gav ingen respit. Efter den sena hemkomsten beordrades den misstänkta till förhör samma morgon.

Man tillät mig nöjet att ta del av denna intressanta föreställning. Tydligen hade man på ytterst lösa grunder fått för sig att Maj skulle röja min skyddade hemvist. Förhöret som följde visade att det var helt grundlöst. Maj hade uttryckt att skyddsobjektet inte skulle acceptera enhetens beslut om att inte tillåta möte och hemfärd. Vid den här tiden fanns det inget direkt förbud för mig att agera på egen hand. Snarare tvärtom enligt föreskriften att ”skyddsobjektet gör som det önskar, polisen ger endast rekommendationer”. Den klausulen skulle snart ändras.

Nåväl, juristen talade något besvärad, Maj svarade övertygande och livvaktscheferna satt tysta med sina kollegieblock och pennor. Vad jag kunde se gjorde de inga anteckningar. Förhöret blev inte långvarigt. Det fanns inte mycket att tillägga. Den åtalade delgavs inget domslut. Det kom inget domslut överhuvudtaget. Till slut ställde jag frågan om vad man hade kommit fram till i ett brev till enheten. Jag fick ett svävande svar av närmaste överordnade chef (som inte var med vid förhöret) som påstod att man redan hade meddelat att inga åtgärder skulle vidtagas.

Misstänkt Maj i förhör.
Publicerat i livvakter | Lämna en kommentar