Vilks.net

Metoo fortsätter att leverera och man kan se att den inte följer den politiska korrektheten. De fallna har i stor utsträckning visat sig vara uppburna hjältar i det godas tjänst men inga av dessa meriter tillgodoräknas när lavinen går fram. Idag föll Bengtsson och ingen av hans egna skänker någon nåd åt denne framträdande feminist. (Expressen, Ligator)

På Moderna Museet i Stockholm har det tidigare ikväll hållits debatt i ämnet. Då särskilt trakasserier inom konstvärlden. En viss besvikelse var att man inte hade funnit några anmälningar om sexuella övergrepp på Konsthögskolan, däremot har det förekommit våld mellan elever. För att rätta upp det här benämndes det av debattledningen som ett uttryck för tystnadskultur (men givetvis utan några som helst konkreta bevis). Men det var också väntat. Övergrepp har naturligtvis förekommit tidigare men numera är konsthögskolorna väl rustade med stor kvinnlig representation.

Jag är inte den ende som har tänkt tanken om metoo och vad som kan komma ur den: Kommer kvinnorna att välja de övertygade och goda feministmännen eller står deras håg i betydande utsträckning till de mera äventyrliga snuskhumrarna och de maktfulla? När det gäller enbart makt kommer den saken alltid att finnas med. Utövarna får bara finna lämpligare kommunikationsformer.

Lite ur spår kan det bli när en mindre lämplig grupp dyker upp på arenan. Den har hittills knappast märkts eftersom den inte ligger i kändisarnas och de givna målens riktning. (SvT)

En helt annan men spännande läsning kan man t ex finna i Expressen där Nisha Besara riktar en egendomlig maning till folket: Rösta rätt för att räddalandet. Hon understryker att man inte bör rösta på ett ytterlighetsparti vilket i den första formuleringen verkar vara ett antal möjligheter. Strängt taget får man nog säga att dock kan tala om flera ytterlighetspartier. Men i sin text får man ändå klart för sig att Besara med stor sannolikhet har utsett ett mål (utan namns nämnande). Den störning hon är orolig för är att det inte kommer att kunna träffas överenskommelser eftersom demokratin kan sätta en käpp i hjulet. Hade Besara bekvämat sig att räkna upp de goda partierna skulle man ju lätt kunna se om de inte tillsammans kan få en majoritet. Men som sagt, det är en vädjan höljd i ett poetiskt dunkel och man frågar sig hur många anhängare hon lyckas övertyga.

Ännu en spricka i åsiktkorridoren har till slut visat sig. Det handlar om en sak som för rätt många har varit självklar. Krav, normer och värderingar för de ”nyanlända”. Ordet ”nyanländ” är också intressant eftersom det har skapat för att under stor ängslighet åstadkomma ett ord med så lite värdering som möjligt. En ledare i Expressen (Aftonbladet är väl inte riktigt framme ännu) tar bladet från munnen och rider på de upprörda rösterna med anledning av de antisemitiska demonstranterna. Den officiella svenska hållningen har varit att inte ställa några krav på nyanlända och att bemöta varje försök att diskutera Problemen kring kravlösheten med ständiga utrop om rasism och främlingsfientlighet. För att bemöta kraven har man dessutom fabricerat fördelar som inte existerar. Man har t o m gått så långt att man har visat förståelse för avvikelser mot mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter är ju trots allt en västerländsk uppfinning.

Men nu tycks man ha kommit till vägs ände.

Attentatet mot synagogan i Göteborg slog ner som en, ja, brandbomb, i åsiktskorridoren. Å ena sidan har vi det generella fördömandet enligt formeln ”helt oacceptabelt”, å den andra kritiken mot Israel (som i det här fallet har mellanledet med Trumps ambassad). Ingen dager synes än som det framhålls i Aftonbladet. Antisemitismen är en svår nöt. I åsiktskorridoren bör det vara utfall från nynazister för att passa in. På den andra sidan ser man hellre att det rör sig om fanatiker från Mellanöstern eller AFA. Vad jag förstår är aktiviteten störst bland de två sistnämnda vilket inte passar in i korridoren.

Så får man också säga att Mellanösterns otyglade aktivister bidrar till dålig opinionsbildning. Det ser inte bra ut även om jag har sett på FB att det görs en del försök att matcha nederlaget med att det inte blir lika stora rubriker när en moské brinner (dock utan några referenser). Ett svårartat sorteringsproblem när sympatier för Palestina skall ställas mot de antisemitiska utbrotten (GP).