2484: Vår dagliga dos

Metoo fortsätter att leverera och man kan se att den inte följer den politiska korrektheten. De fallna har i stor utsträckning visat sig vara uppburna hjältar i det godas tjänst men inga av dessa meriter tillgodoräknas när lavinen går fram. Idag föll Bengtsson och ingen av hans egna skänker någon nåd åt denne framträdande feminist. (Expressen, Ligator)

På Moderna Museet i Stockholm har det tidigare ikväll hållits debatt i ämnet. Då särskilt trakasserier inom konstvärlden. En viss besvikelse var att man inte hade funnit några anmälningar om sexuella övergrepp på Konsthögskolan, däremot har det förekommit våld mellan elever. För att rätta upp det här benämndes det av debattledningen som ett uttryck för tystnadskultur (men givetvis utan några som helst konkreta bevis). Men det var också väntat. Övergrepp har naturligtvis förekommit tidigare men numera är konsthögskolorna väl rustade med stor kvinnlig representation.

Jag är inte den ende som har tänkt tanken om metoo och vad som kan komma ur den: Kommer kvinnorna att välja de övertygade och goda feministmännen eller står deras håg i betydande utsträckning till de mera äventyrliga snuskhumrarna och de maktfulla? När det gäller enbart makt kommer den saken alltid att finnas med. Utövarna får bara finna lämpligare kommunikationsformer.

Lite ur spår kan det bli när en mindre lämplig grupp dyker upp på arenan. Den har hittills knappast märkts eftersom den inte ligger i kändisarnas och de givna målens riktning. (SvT)

En helt annan men spännande läsning kan man t ex finna i Expressen där Nisha Besara riktar en egendomlig maning till folket: Rösta rätt för att räddalandet. Hon understryker att man inte bör rösta på ett ytterlighetsparti vilket i den första formuleringen verkar vara ett antal möjligheter. Strängt taget får man nog säga att dock kan tala om flera ytterlighetspartier. Men i sin text får man ändå klart för sig att Besara med stor sannolikhet har utsett ett mål (utan namns nämnande). Den störning hon är orolig för är att det inte kommer att kunna träffas överenskommelser eftersom demokratin kan sätta en käpp i hjulet. Hade Besara bekvämat sig att räkna upp de goda partierna skulle man ju lätt kunna se om de inte tillsammans kan få en majoritet. Men som sagt, det är en vädjan höljd i ett poetiskt dunkel och man frågar sig hur många anhängare hon lyckas övertyga.

Det här inlägget postades i politik. Bokmärk permalänken.

7 svar på 2484: Vår dagliga dos

  1. sl skriver:

    Nisha har varit förbundskapten i en riktig extremiströrelse, SSU, och misslyckas därför med att se att SD är vad som händer med sossar när du blir gamla, förbrukade och utan styrelseuppdrag. Hon är en broiler av den typ som höjer beskattningen på familjeförsörjare, hänvisande till utsugning. Hon är just den typen av sosse, skild från socialdemokratins verkliga grund, som i miljömupparna finner en “naturlig partner”. För riktiga socialdemokrater borde miljömupperiet vara själva avgrunden, men icke. Vad beror det på. Socialdemokraterna är ett parti för improduktiva karriärsugna medelklasskvinnor. Ska de ha nyss diskmaskin, kommer en eländig man dit och gör ett riktigt jobb, medan hon kackar runt och klagar.

    Vad landet behöver räddas från är klimathysteri, import av bidragsfinansierad fientlig folkgrupp och identitetspolitik. Vad är identitetspolitik? Det är bara en ny årsring på marxismen. Skrapar man bort senaste lagret, vilar de på samma grund; allt är någon annans fel, och denne ska krossas. Själv har man inget ansvar, inte ens för sig själv.

    Alla rörelser brukar upplösas i atomer, dvs individer, när rörelsens energi är förbrukad. Sen såsar individerna runt i sina känslor, tills de dras in i någon annan rörelse som äger energi. Själv blev jag uttråkad av #metoo efter fem minuter, jag skulle säga att bingolottopubliken, idolentusiasterna och allsvenskans alla supportrar aldrig brydde sig. SvT-inslaget om invandrarkvinnors situation är vad #metoo sattes att dölja, dit bör vi återvända.

    Samt AFA´s märkliga inställning. Följ länken “Ligator” i inlägget, titta in i en förryckt mentalitet. Erkänner själv att den inte är demokratisk. Ordagrant. Herr A Bengtsson är en vanlig skitstövel. Blir det rättegång, tror ni?

  2. sl skriver:

    Nu gick kanske luften ur #metoo-tjatet? Höjd pensionsålder och stigande islam-subsidier. Toppklass! Som vanligt är det kapitalismens fel, och politikerna är solidaritets-experter.

  3. Egon skriver:

    Jag reagerade också på Nisha Besaras krönika.
    Den lät mest som ett hot.
    Rösta rätt,annars….
    Kollade upp hennes CV…..
    Hur kan hon få skriva en krönika i Expressen?
    I Aftonbladet hade jag förstått…
    I Expressen,en oberoende liberal tidning ,att skriva ett brandtal för socialism?
    Sverige är sannerligen ett land i förändring.
    Är det till det bättre?

  4. sl skriver:

    Man kan bara gissa varför Nisha, SSU och diverse styrelseuppdrag skattebetalarna aldrig frågat efter, skriver i Expressen. Jag gissar de vill vara inkluderande, de vill ha identitetsrepresentanter som författare av sina artiklar. Det viktiga är att hon är turkisk, socialist är underordnat.

    Jag tittar alltmer på Jordan B Peterssons föreläsningar. Kanadensisk psykologiprofessor, han angriper vänsterproblemen i grunden på ett förtjänstfullt sätt. Intressant infallsvinkel bla på vår religion, religionen vi borde vara intresserade av.

    P hävdar att i början av 70-talet var marxismen slut, ingen kunde kalla sig marxist och bli tagen på allvar, då la marxisterna på ett lager av värderingar, de stod plötsligt på alla förtrycktas sida, inte bara proletariatet. Inför problemet med arbetarklassens patriarkala struktur, bristande revolutionära vilja och vänsterns kvinnliga dominans bytte vänstern fot, man letade andra förklarande variabler. Ras, kön, identitet. Dravlet vi dras med nu. Nisha uppfyller dubbla kriterier; turk och kvinna, frågan är vem som är mest förtryckt. Expressen är ett klimathysteriskt desinformationsorgan, expressen är inte liberal, utan interventionistisk. Expressen och aftonblasket är lika som bär, de har bara gått olika långt i förruttnelseprocessen.

    I början av 70talet deltog jag i vänsterexcesser, som tonårigt barn alltså. Peterson talar om Kanada, Sverige ligger tio år efter, marxismen tappade greppet i början av 80talet hos oss. Om man följer de rosenrasande pensionärsstalinisternas patetiska lögnfabriker på nätet, har de en lång rad likalydande förklaringar till sitt globala nederlag. I korthet; CIA uppfann LSD och postmodernism för att lura vänstern och folket. CIA stödde antisovjetiska konstskolor, litterära tendenser, musik; praktiskt taget hela kultur- och underhållningssektorn har emottagit bidrag från CIA för att förhindra socialismens seger i denna roströda dimma.

    Man är alltså överens om att den postmoderna identitetspolitiken tagit över efter marxismen, men inte hur. Enligt stalinisterna är det en CIA-kupp, enligt västtrogna tänkare har marxismen bara dragit på sig en tröja till när det blev kallt. Drar man av tröjan står samma gamla marxism där och huttrar.

    Nu ska vi inte lämna Peterson som ännu en nejsägare. Petersons tankar går mest till hur man bygger upp, vad som bygger upp en människa, han är psykolog. På vägen dit har han stött på dem som sysslar med att riva institutionerna, och funderat på sannolikheten för att de ska lyckas bygga något bättre än det de förstör. Han bedömer den som låg.

  5. minnesdagen skriver:

    “Expressen är ett klimathysteriskt desinformationsorgan, expressen är inte liberal, utan interventionistisk”
    Expressen startades i slutet av andra i slutet av andra världskriget (1944) och innehöll en hel del rå krigspropaganda. Tonen mot Tyskland, och tyska krigsoffer, (bl.a. i bombräderna), var mycket skadeglad. Jag har bläddrat i tidningar från den tiden. Det fanns också artiklar som med text, och bilder på enskilda familjer och deras fina villor, visade hur rikt och behagligt livet var i Sovjetunionen.

  6. Från Graven skriver:

    Där håller jag med minnesdagen, men antagligen av skilda skäl: även jag har noterat den äckliga självtillräckliga tonen som svensk press lade sig till med när utgången av kriget stod klar. Efter år av dubbelgarderingar kombinerade med regelrätt medlöperi så slog man sig plötsligt för bröstet i Sverige om hur man minsann alltid markerat hårt mot Tyskland.

    Precis som man nu (alldeles för sakta) börja förhålla sig allt mindre okritiska (nåja) om islam. Erik Helmersson m.fl: internet glömmer inte! Ert medlöperi är noterat och er förmenta omläggning av kursen är inte mer värd än pappret jag torkar mig med.

  7. sl skriver:

    Expressen startade i slutet av kriget. Det fanns minst två svenska dagstidningar med besvärande tyskvänlighet; aftonbladet och svd. Den äckliga svenska självtillräckligheten är nog en självbevarelsehandling, vår generalstab hade förberedelser för krigsfall ett och två. Anfall från Nazityskland eller anfall från Sovjetunionen. De flesta var rädda att vi skulle invaderas, ingen var rädd för engelsmän och amerikaner. När tyskarna fick igen tiofalt för sina bombräder mot England skulle jag också gissa på viss skadeglädje; den enda sanna, som det heter. Den svenska självbelåtenheten har bara ökat sen den tiden. Sovjetunionens och svenska kommunistpartiets aktier har aldrig stått så högt som 1945, 12% till kommunisterna. Inte våra tiders oroade små farbröder med bidrag till allt, utan de gamla kommunisterna; landsförrädarna.

    Expressen var liberal, på den tiden. Nu är expressen fylld av samma åsiktspaket som övriga tidningar, men det finns förstås en skillnad. AB presenterar alla opinionsundersökningar och beslut ur regeringens perspektiv, som om regeringen ägde en legalitet och moraliskt överlägsenhet. Expressen presenterar dem ur alliansrörans olika perspektiv. Utan att hjälpa till det minsta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.