2517: En dag i åsiktskorridoren

För närvarande kan konsten inte bjuda på något som kommer i närheten av det paternosterverk som estetiseringen av värdegrunderna presterar.
I samma takt som värdegrundsamöban breder ut sig stramas yttrandefriheten åt. För att få filmstöd skall man nu genomgå en utbildningsdag med jämställdhet och normkritik, skriver Hynek Pallas. ”Normkritik” har blivit en förrädisk värdegrundsterm. Det kan verka som om det handlar om att utmana normer (vilket är en utgångspunkt för konsten). Man blir dock snart varse att det är en alldeles särskild grupp av normer det handlar om.

Så var det dagens nedslag. Ann Heberlein hade startat en insamling till en bok om kultur och våldtäkt. Kickstarter har emellertid stoppat den. Motiveringen som så här långt har kommit fram är följande:
”Kickstarter har inte publicerat någon offentlig förklaring men på Twitter återfinns ändå en motivering som en person som sponsrat säger sig ha fått från plattformen:
’Olämpligt innehåll, som inkluderar, men inte begränsar sig till explicit eller pornografiskt material. Hatiskt eller kränkande innehåll som misslyckas med att uppfylla Kickstarters inkluderande anda genom att bidra till diskriminering, trångsynthet eller intolerans mot marginaliserade grupper.’”

Logiken är enkel. Ingen tvekan om vad man kan förvänta sig av en sådan undersökning. Resultatet kan missförstås av mindre vetande medborgare som generaliserar. Vi är ännu inte mogna för så avancerade efterforskningar. Men Heberlein, trots att hon är starkt kontroversiell och förföljd av mången hatare, får sin sak uppmärksammad i t ex DN (den artikeln är låst).

Heberlein skall naturligtvis inte stoppas på det här nesliga sättet. Man kan tycka vad man vill om hennes svängiga stil (rondellhunden blev t ex för mycket för damen) men hon behövs för att få debatthjulen att gnissla.

En höjdare är den offentligt onanerande tv-chefen. Han fick lämna sin post men försvaras av flera kändisar. Det här exemplet är en utmaning för värdegrundskonstruktörerna. Om detta beteende skall ingå i en politiskt korrekt värdegrund hur skall det formuleras? Det som sker på fritiden och inte är olagligt och inte heller handlar om felaktiga åsikter skall ej föranleda arbetsgivarens anmärkning?

Kanske är HM-strumpan ändå en av de allra bästa. Mönstret på strumpan, förutsatt att man läser det upp och ner, påminner om det arabiska ordet för Allah. Kränkningen blev givetvis explosiv och HM lovar att se över sin värdegrund.

Dick Harrison har ägnat några spalter åt att förklara att det inte var bättre förr. Våldet under medeltiden var t ex mera utbrett än i vår tid. Ingen har påstått något annat och Harrison har kommit igen med nya påståenden om att dödligt våld ligger på samma nivå idag som på 50-talet (SvD). Tino Sanandaji kommenterar detta på FB:
”Under 1950-talet låg dödligt våld på 51 per år, eller 0.7 per hundra tusen invånare. Förra året var det preliminärt 110, eller 1.1 per hundra tusen.
Låt mig upprepa för de långsamma eleverna och professorerna. Sverige hade liksom nästa hela västvärlden en ökning av dödligt våld efterkrigstiden, en topp i slutet av 80- eller början av 90-talet följd av en kraftig nedgång. I Europa, Japan och USA har homicide rate ungefär halverats sen 1990.
I Sverige föll spontanvåld, alkoholmord och familjemord medan gängmord ökade. Det anmärkningsvärda är trendbrottet de senaste åren som ätit upp delar av nedgången, så att det Sverige är nästan tillbaks på samma nivå som 1990, avsevärt högre än 1950-talet.”

Slutligen har vi den alltmer invecklade könsidentiteten. Här haglar kränkningsmöjligheterna och i det här fallet fick man ta till censur för att de marginella skulle tillfredsställas. (Minerva)

Publicerat i politik | 153 kommentarer

2516: Filmning med förhinder

Idag har det varit filminspelning. En dokumentär som handlar om de personer som har hamnat på al-Qaidas dödslista.

Svårigheterna är många. Dels är det mycket som av säkerhetsskäl inte får filmas och dels är det naturligtvis så att ingen filmning kan förekomma i på min hemliga ort. Polisen kan erbjuda ett litet kalt rum med neddragna jalusier. I övrigt får inomhusscener improviseras. Man kan gå till väga på tre sätt. Ett sätt är att be om lov och berätta precis vad som skall förekomma. Det brukar inte gå så bra. Skräcken breder snabbt ut sig och det blir ett nej tack. Man kan också säga att man skall filma en person i en viss situation. Idag skulle jag agera som porträttmålare. Inledningsvis fungerar detta intill det blir klarlagt vem personen är. Då blir man utkörd. Ett tredje sätt är att inte fråga alls utan sätta igång och se om det går. Det fungerar ibland. Idag tillämpades metod två och tre. Det blev utkörning på båda ställena men filmarna hann med en del dessförinnan.

Så går det till.

Publicerat i Projekt | 7 kommentarer

2515: Rättegången

Idag var det alltså rättegång, förhandling vid tingsrätten i Helsingborg. Jag och min advokat Stefan Rosell var med på länk från Malmö. Åklagaren menade att jag hade gjort mig skyldig till olovlig anläggning genom de reparationer och iordningställande jag utfört. Länsstyrelsens vittne hävdade att ingenting fanns kvar att reparera. På bilden nedan ser man de större av de två reparationerna då jag inlett arbetet. De två stolparna som lutar framåt var basen för det som fanns kvar.

SR skriver om rättegången och man kan märka oginheten hos journalisten: ”Lars Vilks hävdar också att han fick dispens för underhåll av verket på ett möte 1993, men varken han eller länsstyrelsen har något dokument som bekräftar det.”

Något möte har det aldrig varit utan brevväxling. Brevet har jag citerat i den bok jag skrev om mitt projekt i början på 2000-talet. Det har även använts vid rättegångar. Men det ligger nerpackat i någon av de lådor som fyller två containrar varför det är ett stort arbete att ta fram det. Å andra sidan finns det ingen anledning att betvivla uppgiften vilket var min advokats åsikt.
”Att det överhuvudtaget blev en rättegång i dag beror på att Vilks inte ville betala de 40 dagsböter som åklagaren föreslog i ett strafföreläggande. Konstnären föredrog 30 minuters strålkastarljus i rättssalen.”

Ett känt tema ”konstnären vill bara ha uppmärksamhet”. Jag borde vinna målet eftersom jag har bedrivit den verksamhet som jag nu åtalas för åtminstone sedan 1990-talet. Utan någon erinran från länsstyrelsen.
Min advokat framhöll verkets konstnärliga värde och den tvivelaktiga moralen hos länsstyrelsen som försöker utnyttja vandaldådet. Han påpekade också att Nimis drabbats av mordbrand två gånger tidigare (1985 och 1997) och att jag vid dessa tillfällen återställt det helt. Utan några ingrepp från myndigheterna.
Även SvT har uppmärksammat rättegången.

Målningen nedan (olja) har jag hållit på med under flera år och den är ännu inte klar. Den visar den del (Vindarnas Torn) som brändes ned: ”Vindarnas torn med livvakt”

Publicerat i Nimis | 13 kommentarer