Vilks.net

Signaturen sl undrar om det är ”starka kvinnor” på frammarsch i samtidskonsten. Jo, nog är det så, de syns och hörs överallt idag. Det kvinnliga genombrottet kom dock ganska sent, först mot slutet av 1980-talet gjorde de sig alltmer gällande. Ser man på artfacts ranking utgör kvinnliga konstnärer 20 % av topp 100. Det kan verka lite men det tar tid att nå upp till de höjderna. För inte så länge sedan fanns det bara hälften så många.

Politiken och konsten kan söka sig många vägar. Den gamle veteranen Mark di Suvero visar skulpturer på Paula Cooper Gallery i New York. Han tillhör en generation som är mera inriktad på form än politiskt innehåll men i våra dagar vill man gärna dra lite i de politiska tåtarna. Di Suvero står upp för demokratin och uttalar sig förstås om Trump. En av hans skulpturer har namnet ”Och ändå rör hon sig”, det apokryfiska uttalande som Galilei skulle ha mumlat när han fick avsvärja sig sina ur kyrkans synpunkt vetenskapliga villfarelser. (The Art Newspaper)

Di Suveros skulpturer har inget direkt politiskt innehåll. Men det finns en tradition att bemöta kritik på den punkten med att konstnären är medveten om hur världen ser ut och att det denne gör är ett samlat uttryck för världens tillstånd. Det finns skäl för en sådan återhållsamhet. Konstnären som agitator brukar inte vara framgångsrik i det politiska, möjligen i konstvärlden som understundom föredrar sådan konst.

En annan sida av saken är att di Suvero tillhör modernismen. Numera har samtidskonstvärlden övergivit sin negativa inställning till denna. Di Suveros skulpturer fungerar igen, nu betraktade i ett samtidsperspektiv.

Efter att ha sett hur Kamprad har dragits genom alla åsiktsmaskiner tycker jag att det är dags att skriva några rader om konst.

Gunilla Brodrej har sett en utställning av Britta Markatt-Labbas: ”Efter den stora internationella konstmässan Documenta 14 i Kassel förra året gick det som en lavin i den internationella konstvärlden. Alla pratade om Britta Marakatt-Labbas 24 meter långa broderi ”Historia”, där hon berättar samernas historia, meter för meter, stygn, för stygn.” (Expressen)

Det är alldeles riktigt att Markatt-Labba har fått omfattande internationell uppmärksamhet. Hon har därmed också blivit en ”emerging artist”. Frågan är förstås hur långt det bär. Markatt-Labba ses inte som en egentlig internationell samtidskonstnär. Att hon har fått stor plats beror på att konstvärlden intresserar sig för marginella grupper och där passar Markatt-Labba in. Skall man beskriva det hon gör får hon väl närmast betraktas som en modernistisk konstnär som kännetecknas av ett mera direkt förhållande till färg, form och berättande. I den internationella världen är det brukligt att utgå från tidens givna referenser i den socio-politiska sfären eller att placera sig i någon given nisch. Det gäller t ex för alla våra framträdande svenska konstnärer på den internationella scenen.

Men det skall bli intressant att se hur det här utvecklar sig. Det som gäller just nu som trendighet är alltså marginella folkgrupper men också textil. Jag tror inte det räcker till en riktigt stark placering och identitet i den internationella konstvärlden. Men vi får se om Markatt-Labba kan ta sig in på svensktoppen.