2519: Vad som gäller i konstvärlden

Efter att ha sett hur Kamprad har dragits genom alla åsiktsmaskiner tycker jag att det är dags att skriva några rader om konst.

Gunilla Brodrej har sett en utställning av Britta Markatt-Labbas: ”Efter den stora internationella konstmässan Documenta 14 i Kassel förra året gick det som en lavin i den internationella konstvärlden. Alla pratade om Britta Marakatt-Labbas 24 meter långa broderi “Historia”, där hon berättar samernas historia, meter för meter, stygn, för stygn.” (Expressen)

Det är alldeles riktigt att Markatt-Labba har fått omfattande internationell uppmärksamhet. Hon har därmed också blivit en ”emerging artist”. Frågan är förstås hur långt det bär. Markatt-Labba ses inte som en egentlig internationell samtidskonstnär. Att hon har fått stor plats beror på att konstvärlden intresserar sig för marginella grupper och där passar Markatt-Labba in. Skall man beskriva det hon gör får hon väl närmast betraktas som en modernistisk konstnär som kännetecknas av ett mera direkt förhållande till färg, form och berättande. I den internationella världen är det brukligt att utgå från tidens givna referenser i den socio-politiska sfären eller att placera sig i någon given nisch. Det gäller t ex för alla våra framträdande svenska konstnärer på den internationella scenen.

Men det skall bli intressant att se hur det här utvecklar sig. Det som gäller just nu som trendighet är alltså marginella folkgrupper men också textil. Jag tror inte det räcker till en riktigt stark placering och identitet i den internationella konstvärlden. Men vi får se om Markatt-Labba kan ta sig in på svensktoppen.

Det här inlägget postades i om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

1 svar på 2519: Vad som gäller i konstvärlden

  1. sl skriver:

    Kan det vara så att det är “starka kvinnor” på frammarsch inom samtidskonsten? Textil känns lite genuskonnoterat för den fördomsfulle, och det här med “Markatt” drar först tankarna till en annan kvinnlig konstnär, “Mamma”, och därefter till självvalda namn för starkare bild av självvald identitet.

    För den nyfikne som besöker Norrland, kan efterforskningar utförda i taxibilens passagerarsäte snabbt peka på nödtorftigt skylda intressekonflikter mellan folkgrupperna. Samerna kan kvalificeras som förtryckt grupp, men “svenskarna” känner sig också illa behandlade. Under tystnad.

    Synd att det är så lite kött på renen, annars hade affärerna gått bättre. För alla. Man kanske kan genmainpulera? Jättestora biffrenar, helst lite klipskare, som går av vägen när det kommer en kommunalt beställd taxi?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.