2578: Konst i Stockholm

Postat den 2018 7 maj av Lars Vilks

Även om våra kära politiker är vår tids främsta performancekonstnärer finns det mer att uppmärksamma. Just nu pågår en stor Peter Dahl-utställning på Sven-Harrys konstmuseum. Ingen tvekan om att Peter Dahl är en av våra verkligt stora målare. han är dock inte tillräckligt aktuell för att t ex få en retrospektiv på Moderna Museet. Sådan är hackordningen i konstvärlden. Men det går bra även med Sven-Harrys.

En evig följeslagare när man talar om Peter Dahl är hans ”skräckmålning” från 1970 som beslagtogs av polisen. Man tyckte den liknade hennes kungliga höghet Sibylla. Färundersökningen lades dock ned men det kvarstod en berömd skandal i svensk konsthistoria.

Och här är hans Bellmansmålning, oslagbar.

Publicerat i om utställningar m m | 4 kommentarer

2577: Kritikernas fasa

Postat den 2018 6 maj av Lars Vilks

Några dagar har förflutit utan bloggtexter. Det beror på att jag har varit i Stockholm. Något hemligt, något trevligt, något överraskande. Jag var lite nyfiken på Waldemarsuddes utställning av Alexander Klingspors målningar. Sällan ser man konstkritikerna gå i taket men Klingspor har lyckats. Både Dan Backman (SvD) och Jessica Kempe (DN) har tagit i ordentligt. Särskilt är Kempe orolig som hon alltid brukar vara när det nyakademiska måleriet dyker upp. På sitt sätt har detta måleri en tämligen stor utbredning med många intressenter. Men det har utomordentligt svårt att hävda sig mot modernismen och den internationella samtidskonsten, de två helt dominerande inslagen i konstvärlden. I det sammanhanget är nyakademismen en kuriositet. Kempe menar att Waldemarsudde inte har förklarat vilket sammanhang som nyakadameismen uppträder i. Det kan vara riktigt men pekar i så fall på ett långt större problem. Vilka sammanhang uppträder konsten i allmänhet i? Vad representerar den? Vilka kvalitetsnivåer kan man tala om? Om detta får man sällan höra något som helst. Men det skulle vara betydligt intressantare än särskilt uppmärksamma nyakademismen.

Klingspors utställning är inte något som övertygar. Dekadans och surrealism är dominerande inslag i figurrika målningar. Han gillar krokodiler och det är sant att det är ett surrealistiskt djur. Under en tid hade Patafysiska sällskapet en krokodil som ordförande. Det kommer sent, Dalis har redan avverkat giraffer, noshörningar och humrar på den tiden det fungerade väl. Kitschfaktorn blir lite väl dominerande men utan någon distans. Det hindrar inte att det finns ett och annat i ett lägre register som man kan glädja sig åt. Det är inte nödvändigt att ta i för kung och fosterland med alla effekter på en gång. I vattenmålningarna är han mer återhållsam vilket får sägas vara gynnsamt.

Publicerat i om utställningar m m | 23 kommentarer

2576: O drev var är din udd?

Postat den 2018 2 maj av Lars Vilks

Jag har läst boken Skampålen. Tio essäer om mediedrev med Paul Frigyes som redaktör. I boken diskuteras drivkrafterna bakom dreven. Och ett drev är per definition något där den utpekade får utstå en offentlig bestraffning som inte står i proportion till förseelsen. När väl skurken är korad blir denne lovligt byte och det går bra att ansluta sig till drevets ”rätta” sida. Reservationer brukar detinte vara mycket av. Men det är underhållande och en eller annan form för personlig katharsis.

Per Svensson menar i sitt inlägg att drevet har sett sina bästa dagar och att det är på utdöende. Men boken kom ut före metoo och akademiens jubelföreställning så det kanske inte stämmer helt och hållet.

När det råder massdrev som det gjorde under meetos storhetstid kan en del komma undan genom att smyga ut i kulisserna medan andre hamnar i rampljuset. En av författarna är Oisin Cantwell och frågan är vad han skulle ha skrivit om boken hade kommit lite senare.

I drevets mekanismer skymtar man alltid något större och mera abstrakt. Att de uthängda är representanter för ett osunt system som drevet blottar. Därmed uppstår också förhoppningar om avgörande förändringar. Att söka upp alla skurkar som rör sig i ett skumrask. Men det blir sällan något av det. Medicinen är alltid densamma: Mer medieträning.

Publicerat i Böcker, politik | 9 kommentarer