Opinionsbildarna äro många. Fantasifull rikedom är tämligen vanlig ehuru det mesta som produceras får klassificeras som dadaistiskt material. En outtömlig källa till politisk underhållning är Magasinet Paragraf. Dess senaste bravur är en het vision: Ökad invandring kan stoppa bränderna. Logiken är enkel, kommer det tillräckligt många skogsägare kommer landets norra delar att kunna kontrolleras på ett helt annat sätt än som det ser ut idag. Emellertid finns det en liten hake: Hur skall det gå till? Varifrån skall Sverige importera skogsarbetare? Kanada eller Ryssland måhända? Och sedan kan man fråga sig vad som skall gälla om tillgången till marken och alla intressen som finns i dessa områden. Nåja, man skall inte gräva för mycket, han ville nog mena det på riktigt men det blev inte så. Det blev estetiskt bättre.
Jag går raskt över till en konstteoretisk nyhet. Den välkände konstnären Christian Jankowski har varit med i en tysk tv-film. Den har han utnämnt och visat som sitt verk. Frågan som ställs i artnet är om det är konst och om konstnären kan göra ett sådant verk till sitt konstverk. Svaret är enkelt. Eftersom vad som helst kan göras till konst är det en simpel sak för Jankowski att genomföra utnämningsakten. Men att något blir konst innebär inte att man därmed vinner alla befintliga rättigheter. Det finns ständiga problem med copyright och oavsett hur mycket något blir konst kvarstår detta lilla problem för utnämnaren.