2618: Brandpolitiken

Politik är hett som sommaren eller t o m lika eldfängt som skogsbränder. Allt må politiseras, dessutom en politisering utan klara ideologiska bestämningar. Vänster-höger är numera mest en identitetspolarisering utan djupare mening. Nu har vi alltså bränderna och torkan att politisera. De flesta skyller på regeringen och på dess politik trots att det inte är troligt att någon annan regeringen skulle ha förberett sig annorlunda inför ett föga sannolikt scenario. Men det finns gott om fantasifulla anklagelser och enkla partiknep. Jens Liljestrand finner de skogsbrandsskyldiga i äldre vita män. En utmärkt liten krönika som han förmodligen själv tar på djupaste allvar. Den blir dock bättre som en parodi och fiktion. Dessutom kan han räkna med många klick och upprörda kommentarer. Ulrika Kärnborg skriver att miljardärerna vattnar sina gräsmattor i denna torka och ger oss anledning till uppror i klassamhället. Vilka, var och hur många av dessa miljardärer det rör sig om får vi ingen hänvisning till. Men då skulle förmodligen historien inte bli lika slagkraftig. Även denna fiktion finner säkert tillräckligt många läsare.
Politikerna kan inte göra särskilt mycket mer än att bli röstade på. Och de som röstar deltar i en spännande tävling med stort symbolvärde. Sådan är den, politiken.