Ingen tvekan, den här valupplagan är en verklig folkfest. Större än någonsin Bingolotto och större än VM i fotboll. Spänningen stiger för varje dag och det tycks nu stå klart att samtliga spelare i högsta divisionen går till finalen. Och alla kan vara med om att vinna. Slutspelsmatcherna avgörs inte på söndag utan genom komplexa särspel vilka kan pågå i princip hur länge som helst.
Eftersom det finns så många budskap och tvivelaktiga löften i de politiska utspelen har några partier valt att korta ner texterna. En såväl lovvärd som estetiskt tilltalande konstnärlig praktik. Vi har kunnat se hur man lyfter fram några intressanta svenska ord – för väljaren att begrunda: ”Framåt!”, ”Nu!”. Man lägger märke till att det inte är lämpligt med besläktade variationer kring dessa även om det konstnärliga värdet skulle vara ännu större: ”Bakåt!”, ”Sidledes!”, ”Uppåt!”, ”Neråt!” respektive ”Senare!”, ”Medan!”. Skulle jag välja något fastnar jag för det gåtfulla ”Innan!”
Kjell Bergqvist geniala konstruktion ”Folkkära mot SD” kan applåderas för alla dem som har känsla för det subtila (Aftonbladet). Nu kan de vara så att Bergqvist menar allvar men den här saken är bäst som en underhållande mediepjäs. Av alla ting är fiktionen den största. Och de folkkära skriver på. Kanhända anar en och annan att detta är ett konceptuellt projekt som innefattar endast rollistan. Så tänker kanske Ernst Billgren, medan Mona Sahlins ambition möjligen kan vara att legitimera sig som folkkär (”jag står på listan”).
Lite riskabelt är detta företag eftersom det av fåkunniga betraktare kan tas på största allvar. Metoden utstötning har prövats i över ett decennium och hittills har den alltid visat sig ha en motsatt effekt gentemot den önskade.
En lika klok som tråkig bedömare kan lugnt säga att när festen är över blir allt vid det vi redan har. Men det kommer fler val.