2659: Småmysigt i konsthandeln

Postat den 2018 8 oktober av Lars Vilks

Föga förvånande blev auktionen på Sothebys av ett Banksyverk en världsomfattande nyhet. Om någon missat den handlar det alltså om ett verk som förstörde sig själv under auktionen. Det var lite för bra för att kunna vara riktigt och tjänade förmodligen syftet att skapa lite extra uppmärksamhet för auktionshuset (artnet). Om man så vill kan man se det som en symbolisk markering mot konstmarknaden som många i konstvärlden ogillar. Fast det är tveeggat, konstmässorna är stora begivenheter och konstnärerna är självfallet begivna på att sälja sina verk. Eftersom de flesta dock tillhör konstproletariatet som inte får utnyttja försäljningarnas välsignelse finns det mycken missnöjdhet.

Ulrika Stahre kommenterar i Aftonbladet:

”Kuppen är ett finger till konstmarknaden, till de stigande priserna, till hela den lätt vulgära konstsyn som handlar om stora och säkra investeringar. Inte om det som konst borde handla om: njutning, insikt, humanism.”

Som sagt, det är inte mycket till protest. Och konsten är inte heller något särskilt bra investeringsobjekt. Men det riktigt intressanta är Stahres uppfattning om vad konsten bör vara: ”Njutning, insikt, humanism”. I stark kontrast till mitt borde: ”Våld, grymhet, orättvisa”.

Banksy är för övrigt en tämligen konventionell konstnär i sin genre. Han har aldrig oroat konstvärlden. Och inte heller Sothebys.

Publicerat i om utställningar m m | 3 kommentarer

2658: Ett par böcker att begrunda

Postat den 2018 6 oktober av Lars Vilks

Idag kan jag rekommendera ett par böcker.

Tino Sanandajis senaste skrift Tio Tusen Miljarder har inte blivit en lika kontroversiell bok som Massutmaning. Den handlar om Sveriges ekonomi och ekonomi är besvärligare att sätta sig in i och ta ställning till än invandring. Symbolpolitik är enklare och dominerar därför medierna. Men det mediala intresset för svensk ekonomi har blivit större sedan allt fler ekonomer har ifrågasatt påståendena om hur bra det går för Sverige. Sanandaji tar upp kommunernas pressade situation, den växande bostadsbubblan och den privata lånecirkusen. Statsskulden är under kontroll men företagens skulder har ökat med 3 000 miljarder och hushållens med 2 000 miljarder. En effekt är att ojämlikheten ökar genom att situationen gynnar de förmögna som har kapital samtidigt som fastighetsvärdet har stigit snabbt. Ja, vad skall man då göra när konjunkturen vänder och räntorna går upp? Författaren har en hel del råd.

En helt annan skrift är Ludvig Köhlers skönlitterära debut med Posten. Det är alltså en skönlitterär bok men man kan på goda grunder anta att huvudpersonens aktiviteter och persongalleriet kring honom har en stark verklighetsanknytning. Huvudpersonen arbetar på posten och man får i bokens första del följa hans engagemang i postdistrikten och adressaterna. Boken går sedan alltmer in i huvudpersonens aktiviteter på twitter, på FB och hans möten med mer eller mindre kända personer.
Vad jag mest fastnar för är livstempot. Det går undan alldeles som det gör i det moderna livet. Ständiga ställningstaganden. Som så många andra gör huvudpersonen inlägg i debatter och kommenterar politiska händelser och uttalanden. Ibland ångrar han sig, en följd av det raska tempot som gör att man hellre skriver något i stundens hetta än väntar till nästa dag. Några fördjupade analyser av den politiska situationen får vi inte, den fladdrar förbi men på ett intressant sätt.

För bloggläsarna är det naturligtvis av intresse att huvudpersonen skriver några inlägg på den här bloggen. Han nämner och några andra kommentatorer som von Graven och Pöbeln. I den meningen kan vi igenkänna spåren av signaturen Ludvig, men förvandlad till den skönlitterära fiktionen.

Publicerat i Böcker | 12 kommentarer

2657: Ett par konstbråk

Postat den 2018 5 oktober av Lars Vilks

Artnet rapporterar att krånglet med Olu Oguibes Monument for Strangers and Refugees fortsätter. Monumentet som uppfördes till Documenta 2017 fick Bodepriset. Av lättförklarliga skäl har verket blivit en het politisk fråga med stark kritik från högerhållet.

Som konstverk betraktat är det inte särdeles intressant. Formen är en konventionell pelare med en inskription från bibeln om främlingsvänlighet. Man förstår lätt att det är ett monument för den politiska korrektheten dock utan ett uns av ironi. Svagheten i verket finns inte minst i att det inte existerar något tolkningsutrymme. Enbart en ”korrekt” uppmaning av en ”korrekt” konstnär. Konstnären och hans gallerist vill ha 600 000 Euros, genom crowfunding har man fått ihop 77.000. En rejäl prutning får det uppenbarligen bli eftersom staden Kassel vill förhandla med konstnären. Det finns många intressantare konstverk man kan få för dessa summor istället för ett verk som inte gör mycket mer än manifesterar en rekommenderad uppfattning.

Ett helt annat konstbråk är Saga Berlins måleriprojekt i en simbassäng i Hägersten. Hon har råkat riktigt illa ut, skadestånd, böter, fängelse. Det sistnämnda lär det inte bli eftersom Berlin förmodligen är förstagångsförbrytare. Men dyrt, uppemot en halv miljon. (DN, Stockholmdirekt)

Jag har en viss sympati för konstnärer som tar initiativ som riskerar att vara olagliga. Men i det paketet ingår konsekvenserna. Och i en sådan bransch får man inte vara naiv. Man bör förbereda sig eller åtminstone bedöma att situationen kan verka försvarbar. I ”försvarbar” får man inte sätta någon större tilltro till konstnärligt värde utan främst sikta på att mjuka upp de hårda paragraferna. Graffitimålningar är förstås problematiska alldenstund verksamheten är omfattande och myndigheterna ständigt på språng.

Jo, jag vet att jag själv härjar i branschen sedan 38 år. Min spikande, murande och byggande verksamhet var dock ett helt nytt fenomen att ta ställning till. Och naturligtvis det faktum att spelet med myndigheterna utgjorde det huvudsakliga verket.

Publicerat i om utställningar m m | 11 kommentarer