2668: Blasfemin igen

Postat den 2018 26 oktober av Lars Vilks

Försvaret gentemot blasfemi har sina framgångar. En lång rättsprocess avslutades i EU-domstolen som fastställde en dom från Österrike. Den åtalade kvinnan befanns skyldig efter att ha uttalat att den populäre profeten kunde kallas för pedofil. Ett vanligt förekommande påstående som inte kan sägas vara taget ur luften. Men det hjälper inte eftersom domstolen menar sig ha ”carefully balanced her right to freedom of expression with the right of others to have their religious feelings protected.” (NYT). Har man yttrandefrihet kommer man inte ifrån att de kränkta känslorna infinner sig. Precis som det skall vara om det inte var för att något alldeles särskilt är på gång i detta ändlösa daltande. Ärendet har inte väckt någon större uppmärksamhet I Sverige men i norska Aftenposten påpekas skandalen.

Publicerat i yttrandefrihet | 20 kommentarer

2667: Modernautställningen; för mycket värdegrund?

Postat den 2018 25 oktober av Lars Vilks

Trots allt har Modrnautställningen blivit kontroversiell. Inte för att den i sig innehåller något eldfängt utan huruvida den är konventionellt ängslig eller ”spännande upplaga”, som Jessica Kempe skriver i DN eller ”väldigt fint och lågmält” som Ingela Lind menar i SvT.
Problemet som markeras av Mårten Arndtzén i ett samtal med Cecilia Blomberg (SR) och som framhålls av Nils Forsberg (Expressen) är inramningen, curatorernas bestämda tolkningar av de angelägna frågor som de engagerar sig i. Eller en uppvisning i konventionell värdegrund ända ner på partipolitisk grund. Konsten som illustration står i strid med idén om att verk skall ha ett tolkningsutrymme. En del av de utställda verken är ofrånkomligt låsta. Målningarna som jämställer svenska myndigheter med nazister kan knappast kvala in som ”fint och lågmält”. Att man har valt X-ets målning ”Flyktingar i Malmö Museum 1945 torde inte vara något estetiskt övervägande eller ett särskilt intresse för X-et. Och så Jättebjörnlokan; Kempe vill tänka bort curatorernas tolkning men kommer egentligen fram till något liknande ”ett sorgligt offer för människans tillskrivningar”.

Frågan är om det är möjligt att uppleva verken bortkopplade från den givna värdegrunden och i så fall vad man kan uppleva. Dilemmat är att om man försöker se verken som estetiskt intressanta bryter man med utställningens påträngande idé om att vi måste tänka rätt. Problemet är välkänt alltsedan curatorerna började med politiska statement.
Men förmodligen är det så att om man applåderar den givna värdegrundsdoktrinen kan man samtidigt tycka att utställningen är spännande och fin. Den är ju rätt i dessa tider när världen håller på att gå under av högerpopulism och rasism.

Konsten står däremot och stampar på samma fläck. Om den skall komma någonstans skall den inte alls vara rätt utan just fel, fel på rätt sätt.

Publicerat i om utställningar m m | Lämna en kommentar

2666: In perfect harmony

Postat den 2018 22 oktober av Lars Vilks

Nationalmuseum har ju öppnat efter den långa restaureringen. Mottagandet har generellt varit mycket positivt. Inge lätt sak att navigera i ett landskap som spanar efter varje felsteg, antingen i riktningen för nationellt eller för lite nationellt med mera.

Frans Josef Petersson är missnöjd med vårt nya nationalmuseum (Kunstkritikk). Hans inledande manifest är ingen överraskning:

”Exakt vilka ramar som gäller i den nya världen tycks oklart, men omfattande flyktinginvandring, stängda gränser och växande politisk demagogi men också allt mer påtagliga klassmotsättningar och större ojämlikhet är några av de mer explosiva inslagen. Ser vi till Sverige står riksdagens tredje största parti för en fientlig inställning till minoriteters och urfolks rättigheter, en reaktionär syn på jämställdhet och en värdekonservativ nationalism som borde ha förpassats till det 1800-tal där Nationalmuseum har sitt ursprung, och än idag utgör grunden för institutionens identitet.”

Kort sagt är det mesta ur ett kulturellt vänsterperspektiv ett elände.

Från den motsatta sidan klingar missnöjet lika starkt. Förvisso är det nivåskillnad. Petersson är påläst men det må tilläggas att när konsten skall betraktas strängt ideologiskt blir det mest de politiska känslorna som svallar. Samhällsnytt kastar sig glupskt över nationalmuseet. Kunskapsbristen och valhäntheten är påfallande. Men är man ute efter att vinna några enkla populistideologiska poäng är kunskap bara i vägen. Mats Dagerlind, som skrivit artikeln har tydligen inte själv satt sin fot på museet. Så lyckas man med ett rejält bottennapp. Cederströms Karl XII:s likfärd skall ha tagits bort: ”Således har välkända och omtyckta ”Karl XII:s likfärd” av Gustaf Cederström försvunnit. Den saknar konsthistoriskt värde menar förståsigpåare och är bara intressant för den som umgås med förlegade ting som nationalromantik och nationalism.”
Ja, när jag var där hängde den i alla fall på en väl synlig plats.
Skribenten får också ett utbrott inför Peter Johanssons skivade och paketerade dalahästar. En klassiker som inte går hem i humorfria kretsar. Johansson betraktas som förstörare av vårt kulturella arv. I praktiken är det tvärtom. Johanssons ständiga lek med nationella symboler torde bara göra dem ännu mera till nationella symboler.

Angående Modernautställningen som jag skrev om igår kan man läsa Mårten Arndtzéns recension. Han är skeptisk.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 8 kommentarer