Nationalmuseum har ju öppnat efter den långa restaureringen. Mottagandet har generellt varit mycket positivt. Inge lätt sak att navigera i ett landskap som spanar efter varje felsteg, antingen i riktningen för nationellt eller för lite nationellt med mera.
Frans Josef Petersson är missnöjd med vårt nya nationalmuseum (Kunstkritikk). Hans inledande manifest är ingen överraskning:
”Exakt vilka ramar som gäller i den nya världen tycks oklart, men omfattande flyktinginvandring, stängda gränser och växande politisk demagogi men också allt mer påtagliga klassmotsättningar och större ojämlikhet är några av de mer explosiva inslagen. Ser vi till Sverige står riksdagens tredje största parti för en fientlig inställning till minoriteters och urfolks rättigheter, en reaktionär syn på jämställdhet och en värdekonservativ nationalism som borde ha förpassats till det 1800-tal där Nationalmuseum har sitt ursprung, och än idag utgör grunden för institutionens identitet.”
Kort sagt är det mesta ur ett kulturellt vänsterperspektiv ett elände.
Från den motsatta sidan klingar missnöjet lika starkt. Förvisso är det nivåskillnad. Petersson är påläst men det må tilläggas att när konsten skall betraktas strängt ideologiskt blir det mest de politiska känslorna som svallar. Samhällsnytt kastar sig glupskt över nationalmuseet. Kunskapsbristen och valhäntheten är påfallande. Men är man ute efter att vinna några enkla populistideologiska poäng är kunskap bara i vägen. Mats Dagerlind, som skrivit artikeln har tydligen inte själv satt sin fot på museet. Så lyckas man med ett rejält bottennapp. Cederströms Karl XII:s likfärd skall ha tagits bort: ”Således har välkända och omtyckta ”Karl XII:s likfärd” av Gustaf Cederström försvunnit. Den saknar konsthistoriskt värde menar förståsigpåare och är bara intressant för den som umgås med förlegade ting som nationalromantik och nationalism.”
Ja, när jag var där hängde den i alla fall på en väl synlig plats.
Skribenten får också ett utbrott inför Peter Johanssons skivade och paketerade dalahästar. En klassiker som inte går hem i humorfria kretsar. Johansson betraktas som förstörare av vårt kulturella arv. I praktiken är det tvärtom. Johanssons ständiga lek med nationella symboler torde bara göra dem ännu mera till nationella symboler.
Angående Modernautställningen som jag skrev om igår kan man läsa Mårten Arndtzéns recension. Han är skeptisk.
Det är mycket lätt hänt att något modernt blir omodernt. Det händer hela tiden.
En relativt monokulturell och demokratisk nationalstat eller … vad alternativet nu är, i praktiken, är väl den politiska frågan som ligger på bordet?
Nationalstaten är på väg tillbaka.
Experimentet har gått in i väggen!
666 i numret, och en 2a. Apropå 2: Länken till SR är inklippt 2 ggr.
Dan park har återigen nyligen åtalats och väntar nu på domen. Under tiden kan man läsa om honom i tidningen Konstnären. LV nämns också i artikeln.
http://lidlday.blogspot.com
Jag tycker Dan Park är en riktig konstnär. En av de få intressanta. Däremot tycker jag inte att sovjetiska propagandaaffischer är konst. Speciellt inte de som fyller en stor sal i Moderna muséets ordinarie utställning.
Att ”Likfärden” förpassats från fondväggen är ju enkom för att göra plats för ”Rondellhunden” och den stundande ultra högerextrema kulturomvandlingen.
Givetvis…
Att ”Likfärden” förpassats från fondväggen är ju enkom för att ge plats för ”Rondellhunden” i den pågående ultra-högerextrema kulturomvandlingen.
Givetvis…
Bra analys Vilks! Humorbefriade kulturanalfabeter till höger och gnälliga tyckare med skuldkänslor av att vara västerlänning till vänster. (Skönt att jag vet att jag är vettig i alla fall.)