2683: De sista dropparna med rasiststämplingen

Påklistring av rasistetiketten är ett effektivt sätt att domptera oliktänkande. Sinziana Ravini gick hårt ut när hon recenserade Brinkemos och Lundbergs bok ”Klanen” och rasiststämplade dem utan pardon. Åsa Linderborg fick ingripa för att mildra överdrifterna. Men Ravini ger sig inte utan fortsätter med ett förnyat försök (Aftonbladet). Hon undervisar nu de utsatta att hon inte menar att författarna är rasister utan kulturrasister som är något annat – nämligen en annan form av rasism.

Hon borde nog ha avstått från att gå vidare. Ravini är en ojämn skribent och när hon tänder på någon hjärtefråga far det lätt iväg utan styrsel. Tänka sig, menar hon, att man påstår att kulturer kan vara olika värda. Det borde dock vara en självklarhet såvida man inte är en inbiten relativist. Hon hävdar också att författarna inte har förstått att ingen kultur är statisk vilket tycks vara en helt egen utsaga. Hon kan inte låta bli (och sådant händer lätt när sinnet svallar) att anklaga författarna för att de inte tar upp den svenska klankulturen som exemplifieras med kriminella mc-gäng, nynazister och slutligen den lösa sammansättningen (som numera är upplöst) Folkets demonstration som råkade i bråk med vänsterdemonstranter. Bättre än så vill det nog till för att beteckna Sverige som ett betydande klansamhälle.

Publicerat i politik | 2 kommentarer

2682: Migrationsavtalet

FN:s förslag till migrationsavtal skall snart skrivas under av hågade länder. Sverige, den humanitära stormakten, torde tillhöra intressenterna, medan ett antal redan har dragit sig ur. Det är oklart vad man skriver under beroende på vaga formuleringar något som uppmärksammas av ledaren i Kristianstadsbladet. Någon debatt i saken tycks inte förekomma i de vanliga medierna.

”FN:s generalsekreterare António Guterres har sedan tidigare understrukit migranters betydelse för ett välfungerande arbetsmarknad och har uppmanat FN:s medlemsländer att börja betrakta migration som ett ’positivt globalt fenomen’” (Migrationsinfo). Guterres tycks inte vara medveten om att problemet är att finna arbeten åt migranterna. Som vi har konstaterat tidigare krävts det kostsamma arbetsmarknadsåtgärder för att få ner de höga arbetslöshetssiffror som råder för invandrare.

Det kan naturligtvis vara så att det rör sig om en politisk gest, några vackra formuleringar för att visa vilken värdegrund som kännetecknar FN. Om sedan några länder vill agera ytterligare så är det förstås tillåtet.

Publicerat i Projekt | 20 kommentarer

2681: Ej att förglömma: Konsten på Kummelholmen

Ett par av konstens genreexpansioner har fått välkända benämningar. Mest känd är ”Skulptur i det utvidgade fältet” och ”måleri i det utvidgade fältet”. Vad det här rör sig om är det konceptuella förhållandet till konsten prat med genombrottet för att allting kan vara konst. Alltså är det inte längre möjligt att på gammalt vis dela in konsten i skulptur och måleri med lite assistans av grafik.

Eftersom konsten ständigt har behov av expansioner är det en evig fråga om vad som kommer härnäst. Kanske det kan röra sig om ”samtidskonst i det utvidgade fältet”. Innehållet har länge dominerat samtidskonsten. Det fungerade en tid men jag är långt ifrån ensam om att finna det tröttsamt då innehållet ständigt återgår till samma politiska frågor och konstnärerna deklarerar att de intresserar sig för maktstrukturer, postkolonialism, etnicitet, queer osv. Oftast med stöd av något bedagat Foucaultcitat.

Det finns en del som kan placeras under samtidskonst och därmed berättiga ”samtidskonst i det utvidgade fältet”. Modernismens historia och dess fortsättning har länge varit åsidosatt men det finns all anledning att se lite närmare på vad som har försiggått och försiggår där.
Jag kom att tänka på detta i samband med Lars Kleens utställning på Kummelholmen i Stockholm. Kummelholmen är en unik konsthall som uppstått ur ett nedlagt pannverk och som drivs av Torbjörn Johansson och Jan Watteus. Den har blivit det kanske intressantaste konstrummet i Stockholm. Hösten har vikts åt Lars Kleen som med två storskaliga installationer väckt stort intresse. Kleen (f. 1941) är en välkänd svensk konstnär men de flesta har nog uppfattningen att han redan har gett sitt bidrag till svensk konsthistoria. Men nu är det en storstilad comeback som har engagerat inte minst konstkritikerna. Skall det ses som en del av samtidskonsten (och med den menar jag som alltid Internationell konst i samtiden med socio-politisk inriktning)? Rentav, innehållet leds inte av den numera tungsinta diskursbildningen men möjligheten till tolkningar i olika riktningar uteslutet på intet sätt vad som förväntas i samtiden. Kleen har alltid mycket korta titlar. De båda installationerna i Kummelholmen bär namnen ”Båt” och ”Ö”. Med de titlarna kan man associera till det dagsaktuella om man önskar men det är inte nödvändigt. Men först och främst är det något i sig själv sevärt, en seger för en säregen estetik.

Jag har haft tillfälle att se ”Båt” och det var en mäktig pjäs kompletterad av andra installationer och modeller av Kleen. Nu pågår alltså ”Ö”.


Jag och Lars Kleen


”Båt”


Modeller till projekt

Publicerat i om utställningar m m | Lämna en kommentar