Påklistring av rasistetiketten är ett effektivt sätt att domptera oliktänkande. Sinziana Ravini gick hårt ut när hon recenserade Brinkemos och Lundbergs bok ”Klanen” och rasiststämplade dem utan pardon. Åsa Linderborg fick ingripa för att mildra överdrifterna. Men Ravini ger sig inte utan fortsätter med ett förnyat försök (Aftonbladet). Hon undervisar nu de utsatta att hon inte menar att författarna är rasister utan kulturrasister som är något annat – nämligen en annan form av rasism.
Hon borde nog ha avstått från att gå vidare. Ravini är en ojämn skribent och när hon tänder på någon hjärtefråga far det lätt iväg utan styrsel. Tänka sig, menar hon, att man påstår att kulturer kan vara olika värda. Det borde dock vara en självklarhet såvida man inte är en inbiten relativist. Hon hävdar också att författarna inte har förstått att ingen kultur är statisk vilket tycks vara en helt egen utsaga. Hon kan inte låta bli (och sådant händer lätt när sinnet svallar) att anklaga författarna för att de inte tar upp den svenska klankulturen som exemplifieras med kriminella mc-gäng, nynazister och slutligen den lösa sammansättningen (som numera är upplöst) Folkets demonstration som råkade i bråk med vänsterdemonstranter. Bättre än så vill det nog till för att beteckna Sverige som ett betydande klansamhälle.
Lars.V. och rubrik -” De sista dropparna” betydligt merän målande, gott.
Angående Zinziana R och ”utan styrsel” och -”Bättre än så” och ”relativisera” givet och vad är det som gör att riks-lustigkurren H.Arnstad händelsevis är ensam med aktuell livsstil?
Icke särskilt förvånande, eller ?, det kommer givetvis mera av denna sort fram i dagen dock det luriga är att dessa krakar är endast den sedan länge tebax predestinerade kanonmaten, tyvärr och de mycket farliga har ej ännu tvingats att komma upp, spännande.
Sinziana Ravinis undermåliga text är ett typiskt exempel på vänsterns förvirring och låga intellektuella nivå, i vår tid. Dom är helt enkelt usla analytiker och debattörer.
Igår var det en kvinna från Katalys som framträdde under en lång tid på Studio 1 och inte hade en susning om vad ”högerpopulismens” framgångar i arbetarklassen berodde på. Osv. Plågsamt att lyssna på. Det kräver mycket tålamod att ta del av ”public service” och mainstream-media nu förtiden.