2718: Peter Johanssons dubbelutställning

Politiken som relationell estetik har länge varit ett dominerande inslag. Men vi skall inte glömma bort den egentliga konsten. PeterJohansson har åstadkommit en dubbelutställning som har blivit kritikerrosad och mycket uppmärksammad. Det är inte ovanligt att Johansson gör spektakulära projekt men just den här gången har han fått en mera subtil spets trots att man får kalla projektet för en allvarlig burlesk. En dubbelutställning i Malmö på Galerie Leger och Galleri 21.

Det handlar om Johansson barndom i Sälen. Inte någon fullständig idyll, snarare smärtsam. Men Johansson hänger sig inte åt några dystra funderingar utan går som vanligt i fullt tempo. Utan tvekan är han mannen som satte falukorven på konstkartan. Med all rätt eftersom den tillhör hans uppväxt och ständigt stod på bordet.

När man har ett ämne att arbeta med gäller det i konsten att inte fastna i information eller några slutsatser – eller allra minst att få fram något som är begripligt. Johansson lyckas med att frigöra sig från ett ämne som är personligt. Hans egen beskrivning finns här.  Särskilt lyckat är den del av utställningen som finns på Galleri 21. Stora skåp fyller rummet till brädden. De är försedda med titthål där man bland annat kan se hur konstnären gestaltar modern som  med kökskniv går lös på falukorvarna: ”Det är allvar nu”. Så, vad handlar det egentligen om? Som jag ser det rör det sig mera på ett existentiellt plan än om barndomsbekymmer. Falukorvens mångfald skall inte underskattas.

Det är väl värt ett besök. Dan Jönsson tyckte, liksom jag,speciellt om skåpen (DN)

Publicerat i om utställningar m m | 1 kommentar

2717: Oppositionen

När vi nått fram till vad som verkade självklart från början, nämligen Löfvens eviga återkomst, kan man återigen slå fast att återkomst inte upphäver att man inte kan stiga ned i samma flod två gånger. Den unika situation som nu har uppstått kan utan vidare ses i konstnärligt/postmodernt perspektiv. Redan gamle Oden offrade sig själv, dvs. han stod i opposition mot sig själv. Så är nu det intressanta läget, en regering som är sin egen opposition. Oden fick offra sitt ena öga, vilket offer kommer att utmätas av vår opponenta regering?

Publicerat i politik | 3 kommentarer

2716: En komposition

”Demokrati är lustigt”, sade Joseph Beuys på sin tid. Det torde vara riktigt men efter det att demokratin har varit lustig och rösträkningen har skett, så vad? Ja, då blir det nästa steget (i vår postmoderna tid) en komposition. Det vi har fått nu har nått nya och oanade höjder. Ideologierna har blivit symboliska hägringar som fortfarande kan antydas i talen om politikernas symboliska strävan för rättvisa och frihet i samhället. Sakfrågor som kräver snabba beslut inskränker sig till sådant som fri entré på museerna eller ej. I den frågan kan man spåra ett ideologiskt drag som nu har vandrat från det blå hörnet till det röda. Ett annat spörsmål har varit att undvika s k extrempartier. Vänsterpartiet är ett extremparti från mitten och högerut men har på en enda dag blivit rehabiliterat såsom en nödvändig del av det stora Mittens Rike. SD utgör ett intensivt intresse från alla parter. Det har avancerat så långt att alla partier kan fogas till en grundläggande ideologi, ”Icke-SD”. Vad detta innebär är svårt att säga men funderar man närmare på saken kommer man snart fram till att vi närmar oss det religiösa och att det rör sig om teologi.

Ingen överdrift att den svenska politiken företer enbetydande likhet med en Kandinskymålning. Kandinsky hyste åsikten att hans målningar uttryckte höga andliga tillstånd men det finns inga klara skäl atttro honom. Den svenska politikens komposition kan möjligen förklaras med kvantteori fångad i mitt favoritcitat från Shakespeare ”’tis here, ’tis here,´tis gone”.

Publicerat i politik | 8 kommentarer