Vilks.net

Almedalen bjuder varje år på den spännande tävlingen ”partiledarna talar”. Utöver att talen noggrant betygssätt brukar de innehålla en del förslag och uppmaningar som skall göra världen bättre. Man kan utan vidare säga att det handlar om traditionell estetik, en smaksak som dock skall följa vissa regler för att bli acceptabel. Idag var Annie Lööf som lade ut texten. Hon vände sig till glesbygdsbefolkningen med ett löfte om stöd samt att man inte bör kalla invandrarkvinnor för påskkärringar. För dem som ivrar efter en sammanfattning och poänggivning finner den hos Lena Melin i Aftonbladet.

Men politiker kan inte enbart hålla tal och lova guld och gröna skogar. Samtidigt bör en politiker värja sig mot förändringar. Ett beundransvärt sätt att hantera denna balansgång har vi i höjandet av maxstraffen. Strängare straff alltså. Därmed har politikern gjort något. En helt annan sak är att domstolarna fortsätter att döma efter den lägre skalan. Skulle man döma efter den högre skulle det bli alltför kostsamt för samhällets fångvård. Några pengar ingick nämligen inte i reformen.

Är det dags att radikalt ompröva migrationspolitiken? Det anser Kenan Malik som menar att Europa och USA har förlorat sin moraliska kompass; av humanitära skäl bör gränserna öppnas (Expressen). Tydligen oavsett vilka skäl som föreligger. Det är klart att det går att åberopa det bevingade ”allas lika värde” men det är knappast någon vettig människa som inte inser att det inte gäller. Alla människor har naturligtvis inte samma värde, det är en pragmatisk konklusion. I varje fall är en gränsöppning förenat med flera problem. Det är en kostnad och en kulturfråga som måste gå genom det demokratiska systemet. I Sverige har opinionen varit positivt inställd till en relativt hög invandring, den har efter hand blivit något mer restriktiv. Och åtskilliga politiker vill se Sverige som ett föregångsland i frågan men det har inte väckt någon större entusiasm i andra länder. Frågan är om Maliks förhoppningar har någon framtid för sig. Sett ur kapitalistisk synvinkel är det mest en symbolfråga eftersom det är staten som får bära kostnaderna och därmed försvagas och göra sig ännu mer beroende av kapitalet.

Kan alla politiska händelser vinklas upp i vänster-höger perspektiv. Jag tänkte att rökförbudet skulle klara sig men det verkar inte så. Martin Aagård skriver att han är emot rökförbudet (Aftonbladet) men ser också att han har anhängare på högersidan. Men med en svindlande vändning lyckas han i sin prosadikt få det till en territoriell och som kronan på detta verk får han också in tiggarna som skall drivas bort från trottoarerna. Biopolitik eller klasspolitik, det är bara att välja.