Vilks.net

På sin tid hade Newton besvär med jämvikten i universum. Han kunde lätt räkna ut att det inte var möjligt med ett universum där materien var jämnt fördelad. Genom obalansen skulle materien klumpa sig samman till allt större enheter. Newtons lösning var att Gud med jämna mellanrum skull rocka systemet.

Det finns en likhet med kapitalismen. Som en naturlag samlar den tillgångarna till allt större enheter. För att det inte skall bli katastrof – och i avsaknad av en antikapitalistisk Gud – får människan ingripa med åtgärder. Ingen åtgärd är särdeles effektiv. Det radikala greppet socialism har visat sig föga framgångsrikt. Systemet gör våld på en fundamental ekonomisk princip och måste därför utveckla ett kontroll- och övervakningssystem som i sin tur blir en plats för kampen om makten och härligheten medan ordningen får upprätthållas med våld.

Ytterligare ett system i ständig obalans är den symboliska makten (opinionsbildarna) vars krafter antingen skall röra sig genom det demokratiska samhället eller i en diktatur. I det demokratiska samhället blir väljarna de som skall bevekas och efter de kompromisser som detta för med sig skall nya kompromisser förhandlas i mötet med kapitalismen. Diktaturerna kan kontrollera det lokala men får förhandla med kapitalismen och möta motstånd från demokratierna. Demokratierna kan inte göra sig av med kapitalismen eftersom det är den som livnär staten.

Kampen mot kapitalismen sker därför enklast och mest övertygande i den symboliska maktens korridorer. Det retoriska upproret. 00000fffffff

Nu för tiden skjuts det en del i Sverige. Rentav skjuts det mer än tidigare ehuru alla inte är med på den beskrivningen utan menar att det alltid har skjutits i Sverige. Dock har regeringen kraftfullt markerat att något måste göras. Vi får därför en riksdagsdebatt där man påpassligt engagerat sig i de svenske jägarens skjutningar. Det kan mycket väl vara så att skjutningar kommer från det hållet. Under alla omständigheter kan man uppleva det på det sättet. Regeringen jagar jägaren och vi kan börja känna oss trygga (svenskjakt).

Ett annat kärt ämne är invandringen. Petter Larsson upplever att det inte är något större problem. Efter hand har diskussionerna om invandringen förändrats något. Numera talar man inte om de tidigare stora ekonomiska fördelarna utan om kostnader. Men enligt Larsson är det bara några obetydliga procent av BNP och för övrigt är det moraliskt förkastligt att ta upp ekonomi i sådana sammanhang. Larsson medger att ökad invandring ger upphov till ökad kriminalitet (en ganska radikal uppfattning) men eftersom ytterst få invandrare begår brott kan man ju säga att det är försumbart. Så det bara att glädjas åt denna poetiska komposition (Aftonbladet).

I Sydsvenskan kan man konstatera att de positiva effekterna av invandringen över tid är starkare än de negativa. Några riktigt övertygande argument för detta har man inte men säkert upplever man det så. Och ”över tid” är så pass obestämt att tesen inte går att motsäga.

Nyamko Sabuni har föranlett många hätska kommentarer under de senaste dagarna. I det något suspekta organet Magasinet Paragraf får vi följande:

”Varför talar då Sabuni om att bekämpa visionen om det mångkulturella samhället? Menar hon allvar med sina ord så finns det ju faktiskt bara en lösning: Att deportera alla människor med annan kulturell bakgrund än svensk.”

Här gick det undan. Efter en mening var man framme vid deportationen. En något mera sansad tanke är att mångkulturella samhället som politiskt projekt har utvecklats på ett mindre lyckat sätt. Den romantiska utopin om alla kulturers lika värde och det spännande flödet dem emellan kom aldrig att infinna sig. Det enda som återstår är att ropa rasist till alla motståndare. Beprövat, nu får liberalerna sin beskärda del av en allt tunnare soppa.