Som vanligt sliter konstvärlden med att bryta med en dominerande historieskrivningen. Fredrik Svensk (Aftonbladet) recenserar en utställning på Göteborgs konstmuseum som berör försöken dra sitt strå till stacken. Frågan är naturligtvis vad en del ivrare i konstvärlden vill få fram. Man kan ana vart skutan är på väg, dvs. det gamla vanliga: en inkluderande icke-hierarkisk ordning befriad från den västerländska traditionens vederstyggligheter. Jag tycker att det vore självklart att börja med en historieskrivning som utgår från konstbegreppet. Allt hänger samman med det. Tyvärr blir det då väldigt västerländskt och det hjälper inte att påpeka att det är ofrånkomligt. Att inkludera och bryta ner hierarkierna är den ideologiska premiss som är inbyggd.
Men lite roligt kan det bli när man prövar nya vägar. På MOMA har man gjort en omfattande omhängning och i ett av rummen har Hilma af Klint placerats med futuristerna (artnet). Ni vet ”ner med allt” och mitt ofta citerade ”konst kan inte vara någonting annat än våld, grymhet och rättvisa”. Men det är så att om konstvärlden vill kan Hilma af Klint bli en ledande futurist.
