2887: Konst, Cyprien Gaillard

För omväxlings skull får jag ge konsten lite utrymme. Onekligen är politiken starkare i nästan allt: dess våldsamma expressionism, dess provokationer med åtföljande raseri respektive jubel från åskådarmassorna, dess genomslag och det oerhörda intresset. Men en sak finns inte. Djupdimensionen saknas och må tillföras som en readymade.

Hur som helst ställer man ut Cyprien Gaillard på Accelerator i Stockholm. Sinziana Ravini har skrivit en utmärkt recension (Kunstkritikk). Hon vill mena att hans genombrott kom 2011 i Berlin med ”The Recovery of Discovery”, en pyramid av öl som tämligen snabbt blev uppdrucket av en intensivt intresserad publik. Om detta var ett lite bredare genomslag kom det i alla fall redan 2007 i konstvärlden med det stora slagsmålet i videoinstallationen ”Desniansky Raion”. Det var då jag först uppmärksammade Gaillard och förstod att han skulle göra sig gällande. Han är fortsatt intressant. Två av de verk som visas på Accelerator är också utställda på Venedigbiennalen (den pågår ännu i översvämningarna). Bra saker, finns på nätet:

Publicerat i om utställningar m m | Lämna en kommentar

2886: Bättre än på bioduken

Det händer en del i den spännande framtidsstaden Malmö. Och när det behövs som bäst (ur nyhetssynpunkt) levererar man. Ny skjutning ikväll (Aftonbladet). Nedsända reportrar har bara att skörda. Samtidigt behöver man inte vara orolig. En påpasslig kommentator hänvisade till nättidningen Magasinet Paragraf som försäkrar att Malmö aldrig har varit tryggare. Skulle inte det räcka så kan Baudrillard ge en handräckning: ”that is not enough to make it a real event. For reality is a principle, and this principle is lost.”

I denna alltmer postmoderna spelfilmsrealitet kommer den insats som skall ändra på allt: Operation Rimfrost med en ny chef (Aftonbladet). Den gamle blev koordinator. Jag som har lite erfarenhet av polisväsendet har förstått att när man vill bli av med en chef blir denne koordinator.

För säkerhets skull stänger danskarna gränsen (Expressen).

Bland vårt lands mera avancerade filosofer framträder Masoud Kamali. Han har gjort en sinnrik analys av dramatiken i Malmö. En poetisk text som elegant turnerar postkolonial teori i en värld av svart och vitt:

”Det har hänt igen. Några ungdomar har skjutit ihjäl andra ungdomar och politiker, polisen och media är inte sena med att skylla på ’gängkriminalitet’ utan vidare förklaring. Malmös socialdemokratiska kommunalråd, Katrin Stjernfeldt Jammeh gick ut i media på söndagsmorgonen och sa att ’det var en tung och svart natt i Malmö’ och befarade att skjutningarna trappas upp av kriminella gäng. Hennes agerande är talande för det svenska postkoloniala systemet där partier och politiker från såväl vänster och höger använder sig av koloniala diskurser för att lägga skulden för gängkriminaliteten på ’de andra’, dvs på marginaliserade grupper. Hon säger att det var en ’svart natt’ i Malmö, som om andra nätter var ’vita’. Stjernfeldt, som många andra etablerade politiker ser inget behov av att vara självreflektiv när de använder begreppet svart för att beskriva en oönskad, farlig, onormal och brottslig verklighet. Begrepp som ’den svarta marknaden’, ’en svart dag’, ’en svart natt’, ’svarta pengar’ etc. är bara några få exempel.” (Facebook)

Med andra ord, Statsteatern ger om inte bröd så i alla fall skådespel.

Publicerat i politik | 22 kommentarer

2885: 11 000

Skjutning och bomb i Malmö. Det ska ju vara lite åtbörder när det är lördag kväll. För den som oroar sig kan man meddela att det handlar om två platser i Malmö. På alla andra platser i staden är det tämligen lugnt. Inte ovanligt och snart glömt. Och efter vad jag har hört visar statistiken att det var mycket värre förr.

En inte oäven nyhet var de 11 000 ”klimatforskarnas” upprop för klimatet. Inget allvarligt fel med det. Det handlar om opinionsbildning. Man kan passa på att dra lite i det och framföra ”panikrummet” som Johan Hakelius med lätt hand varslar om (Expressen).

För mig var dock siffran det intressantaste. Den kulturhistoriskt orienterade tänker naturligtvis på de 11 000 jungfrur som följde Sankta Ursula. De gick alla under, offer för barbariet, men blev naturligtvis helgon och evigt ihågkomna. Inte minst kan den musikintresserade omedelbart erinra sig det vackra vokalinslaget i Mahlers 4:e symfoni, sista satsen med text ur Des Knaben Wunderhorn:

Kein’ Musik ist ja nicht auf Erden,
Die uns’rer verglichen kann werden.
Elftausend Jungfrauen
Zu tanzen sich trauen!
Sankt Ursula selbst dazu lacht!

Publicerat i politik | 25 kommentarer