Vilks.net

Kulturpolitiken ger inte många röster och därför är intresset lågt bland de politiska partierna i den frågan. Undantaget är SD som utnyttjar den möjlighet som dock finns, den populistiska modellen. Den populistiska modellen behöver inte sakna ett visst mått av större intresse. För hur ser kulturpolitiken (som får vara ifred för partiernas intresse) ut? Vi har sett hur samtidskonsten med sitt politiska innehåll har fått ett utrymme som en del av den lokala propagandan för rekommenderat rättänkande. Det som en gång var radikalt och intressant blir en alltmer tröttsam mainstream. Och det är svårt för andra partier att agera i den rötan.

Kultursektorn är naturligtvis engagerad i kulturfrågor och kan räkna med stöd från det politiska etablissemanget. Det finns ett visst värde att vinna här, ett symbolvärde som äger en status som konsten står för. Men många röster ger det inte. Idealet vore förstås att alla partier visade ett aktivt intresse för kulturfrågor. Det kan vara så att SD kulturintresse tvingar fram ett större engagemang hos de övriga. Björn Werner skriver om saken i GP.

Miljöaktivister kan vara kreativa. Vändningar som man inte har tänkt på uppenbaras plötsligt. Grossman (Expressen) har kommit fram till att det är dags att satsa på systembolaget genom att låta kött passera genom en sådan institution. Dagens systembolag ägnar sig, vilket säkert är bekant för de flesta, åt försäljning av spritdrycker. Man kanske skulle börja där och återinföra motboken. Jag har kunnat konstatera att det är många som inte vet vad detta är. Nå, systembolaget kontrollerade förr mängden sprit och varje köp skrevs in i en motbok. Jag tror inte att man kan återvända till detta handskrivna häfte. Men man kan se fram emot motkortet. Om vi nu tänker oss att vi skall skapa den sunda människan med sunda vanor och en oförvitlig värdegrund torde det räcka med några få flaskor i månaden. Kött kunde minimeras till en biff i veckan och ett givet systembolag för tobak kunde hushålla med ett paket per månad. Även chips och popcorn kunde med fördel installeras och strängt begränsas av ännu ett systembolag. Och varför inte införa enbart systembolag för alla varor och tjänster. För att göra Sverige till ett internationellt föredöme kunde flygresorna hanteras av ett systembolag. Medborgaren kunde få rätt att varje kvittera ut en längre och en kortare resa. Införde man samma begränsningar på bilar skulle biltrafiken snabbt minska och Sverige skulle kunna visa att visst går det. Svenskarna skulle klaga men de brukar finna sig i det mesta. Och vilken magnifik förebild skulle Sverige kunna visa upp. Det skulle mer än väl väga upp den pinsamhet som Sverigebomberna har aktualiserat. Och inte att förglömma. Bomberna är inget större klimatproblem.

Alltjämt är det djupt fängslande när något kan kablas ut som rasistnytt. Igår kom Leif Östling-dramat och som nyhet och upphetsning kan ingen klaga, en verklig storklickare. Andreas Gustavsson på ETC är uppenbart upprörd och sådant stärker skrivandet till ett för den läsande angenämt läsvärde. En domedagspredikant kunde inte ha gjort det bättre.

Ett ytterligare lyft kom med professor Irene Molina som menar att SÄPO bör aktiveras för att undersöka kopplingar mellan företagsledare och extremistiska rörelser. Johan Westerholm (Ledarsidorna) menar att det kan ligga något i detta med tanke på en annan företagsledare (och vän till Molina), nämligen Mattias Gardell vars böjelser för extremistiska rörelser är välkänd. Eller som det heter: Man skall inte obetänksamt prassla i påsen.