2890: Det poetiska landskapet i politiken – med storbarden

Statsministern är svår att överträffa. I sin senaste TV-show lyckades han hamra in den bevingade frasen ”Vi såg det inte komma, att Sverige skulle få den här utvecklingen.” Och det är bara en av många poetiska strofen som hans genius presterade. Kritiken har inte varit nådig (Aftonbladet, Expressen, GP) och man kan tycka att partiet borde byta ut den evige kvarsittaren. Då skulle vi kunna få en lite smartare figur med mera spelrum för retoriska finter och undanglidande diplomati som skickliga politiker brukar kunna behärska. Dock bättre med en något trött men ärlig skådespelare som nog får sägas framstå som autentisk: Delvis tilltrasslat (kompromisspolitiken som han bedriver är tilltrasslad) och delvis socialdemokratiskt värdegrundad (även om det hackar kan han inte omedelbart överge de ständigt utbasunerade och himmelska värdegrunderna.

Navid Modiri, som tillhör den nya andan där det menas att man bör samtala även om åsikterna inte är lika och kanske inte uppfyller allas önskemål om rekommenderad värdegrund, hade tänkt sig ett samtal med bland annat Jimmie Åkesson i Moriskan i Malmö. På Moriskan råder den nu något bedagade uppfattningen att alla arrangemang skall följa en linje av politisk renhet. Alltså mobbning som strategi något som alltmer överges sedan den visat sig katastrofal. Men skam den som ger sig. SDS

Publicerat i politik | 8 kommentarer

2889: Svårt att förklara

Angående gängskjutningarna har vi ett stort mysterium som varken regeringen eller polisen kan förklara: Varför inträffar detta just i Sverige? Vad kan det vara som skiljer Sverige från t ex våra grannländer? En möjlighet är att, som det gång på gång har framhävts, Sverige inte har någon svensk kultur utan enbart består av diverse kulturer. Gängkulturen är också en kultur och eftersom ingen kultur är bättre än någon annan (som det ofta framhålls) borde man kanske inte se så negativt på saken. SvD

Publicerat i politik | 9 kommentarer

2888: Från rop till viskning

Revideringar kan behöva en generation och då bli till en viskning. Den tidigare danske utrikesministern och ledaren för danska Venstre, Uffe Elleman-Jensen, hade en bestämd uppfattning om Vilks redan 2010, något som han bekräftade 2015. Yttrandefriheten kommer lite i kläm men det hade han redan ställt in sig på i samband med den danska karikatyrstriden 2006. (Berlingske)

Tiden går och så är det dags för sonen att axla ordförandeskapet i Venstre (som alltså är ett danskt mittenparti). I Weekendavisen (artikeln är tyvärr låst men citeras nedan) konfronteras Jakob Elleman-Jensen med fadersn uttalande. Hur ser han på det?

Weekendavisen: Vi foreholder Jakob Ellemann-Jensen et citat, hvor Uffe Ellemann-Jensen til Berlingske taler om den svenske kunstner Lars Vilks, der blev truet på livet for satire om islam og profeten Muhammed: »Det er jo ikke terror. Der løber altså en gal svensker rundt. Undskyld, jeg siger det. Lars Vilks har jo tigget og bedt om at blive angrebet. Jeg har ikke ondt af den svensker, der har gjort alt, hvad han kunne, for at provokere. Ham har jeg ikke for fem flade øre sympati for,« sagde Uffe Ellemann i 2015.

Jakob Ellemann-Jensen tygger på citatet.

»Der er ikke nogen andre end dem, der tager ud og kæmper for Islamisk Stat, der selv er ude om, at de bliver skudt efter,« siger han så.

– Så der tog han fejl?

»Ja, det gjorde han,« lyder det, men så lavmælt, at vi må bede ham gentage svaret for at være sikre på, at det er kommet med på vores optagelse af interviewet. Så han siger det igen, en anelse højere:

»Ja, det gjorde han.«

Publicerat i yttrandefrihet | 8 kommentarer