I Aftonbladet är Peter Kadhammar upprörd över politikernas lögner. Allra mest över Trump och Boris och Sverigedemokraterna. Det är till stora delar internets och FB:s fel. Å andra sidan skriver han: ”Man vet inte vad som är sant. Båda sidor ljuger.” Här börjar det bli svårt. Om alla ljuger hur kan vi då lita på Kadhammar?
Att politiker ljuger är helt naturligt. Det ingår i deras verksamhet att alltid överdriva sina kritiska synpunkter och att alltid släta över obehagliga fakta som motsäger deras agenda. Man visar vägen som sedan kan följas upp på sociala medier.
Är det möjligt att få fart på islamofobin igen? Magnus Manhammar gör ett försök (Aftonbladet) som inleds med en något uttjatad kliché: ”Hoten och hatet mot muslimer urholkar vår demokrati. Steg för steg har vi sett hur högerextremisternas islamofobiska agenda har normaliserats och letat sig in i den offentliga debatten. Det är vårt gemensamma ansvar att förpassa rasism och diskriminering till historiens skräphög.”
Man observerar att skribenten moderiktigt hänvisar till urholkningen av demokratin. Han räknar upp några kritiker och kryddar med Breivik. Muslimerna är naturligtvis inte mer än i undantagsfall ondsinta (om man bortser från det utbredda behovet av att försvara förlegade ideologiska ståndpunkter). Men självklart vill de ta över världen. Missionerande religioner kan knappast ha något annat mål. Låt vara att åtminstone den svenska kristendomen ligger lågt och försöker haka på islam men annars är det givet att förhoppningen om vidare utbredning är lika självklar som legitim.
Dock tror jag inte att det går att skruva upp respekten för islam till de höjder den officiellt hade för några år sedan.