Jag villl meddela att jag tvingats byta e-postadress. Tele 2 lägger ner swipnet och en klassiker går i graven. Min adress i fortsättningen: larsvilks1946@gmail.com
Ni som inte är på FB kan få se mitt senaste work in progress: Corona, olja 30 x 40 cm

Jag villl meddela att jag tvingats byta e-postadress. Tele 2 lägger ner swipnet och en klassiker går i graven. Min adress i fortsättningen: larsvilks1946@gmail.com
Ni som inte är på FB kan få se mitt senaste work in progress: Corona, olja 30 x 40 cm

Som sagt, skriver man något bör det ha en förbindelse med kronan på verket. Moderna Museet i Malmö har en utställning av Hilma af Klints verk. Den skulle ha öppnat den 4 april, senarelades till den 10 och nu är museet tills vidare stängt och alla visningar inställda. En liten missräkning i Moderna stora projekt att skriva om konsthistorien. Men det är bara en liten sak, lanseringen har hittills varit framgångsrik. Det intressanta är hur man i konstvärlden kan skapa en ny konstnär genom att just skriva om konsthistorien. De ambitioner som förs fram är att af Klint skall kunna bli en kvinnlig Kandinsky och ta plats i den stora konsthistorieskrivningen.
Konsthistorien är utsatt för en sträng kritik genom att den är västerländskt centrerad. Hur man än vänder på saken kommer den fortsatt att vara det eftersom konstbegreppet och konsten expansion har ägt rum inom i huvudsak västvärlden. Problemet med af Klint är att hon är en solitär. Kandinsky var en del av avantgardet och han skapade den non-figurativa bilden. Sådana har funnits genom historien men det avhänger på vilket och med vilka motiv det genomförs. Kandinsky publicerade en grammatik för vad rena färger och former betyder. Den är högst tvivelaktig men fungerade i praktiken. Af Klint tycks inte ha haft något större konstintresse utan vigde sitt liv åt spiritism och teosofi. För att frambringa en kvalitets konstnär får man skriva om hennes historia och hoppas att hennes målningar, tagna ur sin kontext, är tillräckligt för att entusiasmera konstvärlden i det attraktiva projektet att skapa en kvinnlig modernist av högsta rang.
Representation är konsten gällande huvudtema men det kolliderar med kvalitet. Även om man kan finna många glömda namn och nya konstnärer från utomeuropeiska orter kan alla inte vara lika bra. Särskilt svårt är det att tränga sig in i den etablerade konsthistorien som har utspelats på geografiskt begränsade områden och vars nyskapande det inte finns några motsvarigheter till.
Vi får se hur det går. Af Klint har en lång väg kvar, rankas 1.664 medan Kandinsky har 107.
Allt som sker utanför Corona är tills vidare fotnoter. En fråga som man inte kan undkomma är huruvida Corona är en social konstruktion. Att hävda att allt var sociala konstruktioner hade sin stora popularitet under den postmoderna eran på 1980-talet. Visserligen var det inte övertygande men under alla omständigheter är den sociala konstruktionen dess översättning i språk och därmed i politik. Där sker också den ständiga slagväxlingen och åsikterna ventileras och ändlösa variationer. Men det måste sägas att det handlar om högst påtagliga konsekvenser. Detta med konsekvenser är den avgörande skillnaden mellan politik och konst. I konstsammanhang räcker det långt med den sociala konstruktionen eftersom det som sägs och görs inte får några betydande konsekvenser utanför konstvärlden. I konstvärlden är det så enkelt att konstnären och konsten framför de rätta åsikterna som inte behöver kompliceras med några inspel från den kärva verkligheten.
En av den politiska konstens förgrundsgestalter gestalter är Hasselbladspristagaren Alfredo Jaar (P1). Han var tidigt ute och helt klart är han en av dem som inleder den era eller trend som utformat sig till den politiska konsten. Inte för att Jaars projekt som tar upp många besvärliga frågor skulle ha någon inverkan på händelseförloppet i världen men han är dock en av dem som skapat formen. ”All konst är politik” säger han i radiointervjun. ”Annars är det bara dekoration”. Svårt även att komma med något sådant. Även konst som dekoration blir politik – om man så önskar. Dessutom är det lättvindigt med ”allt är politik” eftersom det antyder att det inte finns något annat eller att allting alltid är allting – efter vad man önskar.
Konstnärlig politisk logik kan vara påfrestande som t ex hos Johannes Frandsen (Verk). En konstnär måste vara emot alla murar och barriärer mellan länder och alldeles särskilt i Europa. Orban är lämplig och helt korrekt att citera för att visa var man står (om det nu kunde finnas något som helst tvivel):
”’Varje migrant utgör en allmän säkerhets- och terrorrisk,’ sa Viktor Orban, Ungerns populistiska premiärminister, på en nyhetskonferens 2016 i Budapest.
Ändå tenderar en majoritet att se europeisk kultur som öppen och inkluderande. Men Europa har under de senaste åren sett barriärer öka över hela kontinenten trots att Europa för knappt 30 år sedan var hem till en av en av världens mest avskyvärda murar.”
Logiken är alltså att eftersom Berlinmuren har funnits kan inte några som helst murar försvaras. Just nu råkar dock murarna och barriärerna vara helt politiskt korrekta.