Vilks.net

Det finns konstnärliga uttryck (som det heter) vilka företer uppenbara möjligheter att attrahera en större publik men som genom sina höga kostnadslägen förblir i de besuttna borgarnas händer. Inte minst är Linn Fernströms arbeten ett sådant exempel. Det kan säkert kännas svårt för konstnären att avknoppas till kapitalismens medlöpare. För att göra något åt saken har jag lagt några estetiska glöd på konstens altare. Jag är helt övertygad om att konstnären upplever mina aktiviteter som ett befrämjande av konstens inneboende möjligheter. Samarbetet Fernström & Vilks ger oss lågprismålningen ”Utan örn, ben och huvud” (Det finns lite för många örnar, för mycket ben och huvudet har vi redan sett en gång). Genom att minimera antalet inslag i bilden och dessutom begränsa färgflödet har flera vinster åstadkommits. Den kan överföras till serietillverkningar där alla ändå är olika (genom individuell borttagning) och den blir för den kräsna konstpubliken befriande minimalistisk. Med de små förskjutningarna som åstadkommits har objektet avancerat betydligt närmare Documenta.

Fernström & Vilks, Utan örn, ben och huvud, 2005

Att meditera vidare

Nå, den lilla delrapport från dokumentärfilmen på teve (11 nov) som jag kom med igår kan kompletteras genom ett tappert försök att dammsuga hela filmen för att måhända finna ett konstkorn någonstans. Mamma Andersson skänkte oss i alla fall tanken om ljuset som strålar en stund:
”Att få uppmärksamhet är som att träffas av solens ljus. Har man tur träffas man av dess strålar en kort stund under ett liv, men ljuset är förgängligt”. Tänkvärt, ljuset det kommer och går, några vandrar i dödsskuggans dal. Det har nog med konst att göra och troligen vill konstnären påtala att man inte kan vara mycket berömd hela tiden. Och de orden behövs, i synnerhet för Mamma Anderssons partner Jockum Nordström som säger: ”Om det går knackigt en tid är jag helt knäckt.”

Illa, illa för stackars Jockum som dessutom uppnått den relativa fattigdomen att inte vara i stånd att köpa sina egna konstverk. Jag känner omedelbart att jag här har en kollega som är i behov av stöd och tröst inför kommande knackigheter. Håll ut! Ring mig! Vi fixar saken!

För att visa hur lätt det är att liksom en badboll flyta på den sugande sjön har artikelförfattaren visat vad man kan göra med en Nordström. Utan tvekan är han en framstående konstnär. Å andra sidan är inget så bra att det inte kan bli ännu bättre. Och läsaren kan själv kasta ett öga på verket nedan som är ett exempel på en uppgraderad och spetsad Nordström.

Nordström & Vilks: Sjön suger II, teckning 2005