Ja, nu när Baudrillard igen tagit till orda i en ny bok om konsten blir vi igen påminda:
”Art has now collapsed into the aestheticized banality of everything else . . . a ’pornography of transparency’ that we can only experience with irony and indifference. It claims to be null: ’I am null! I am null!’ But it is truly null!” he smiles triumphantly. ”Striving for emptiness when it is already empty.” The problem, said the philosopher, is the fake nothings: ”The snobs of nullity, the counterfeiters, must not be allowed free reign. The poetic operation is to make nothingness arise from signs.”
Inte är det lätt, tänkte jag när jag ägnade en del av mina krafter åt att bära sten till mina stenkistor i Wotan. Tyngre skall tornet varda, berett att rida säsongens stormar. Wotan har fått några andra förstärkningar som kan beskådas i bifogade bild:
Wotan som modernistisk skulptur
En rent modernistisk kompositionsdetalj, onekligen. Vilken förebild kan spikare Vilks hava haft? Senare kom jag på det. Den idag hopplöse franskmodernisten Riopelle som lätt föraktfullt kan tilldelas namnet Rio Pelle på svenska.
Riopelle på 50-talet
Wotan som modernistisk skulptur. Den är väl skyddad, ingen skulle komma på tanken att se parallellen med Riopelle. Och om man gjorde det skulle man aldrig tänka sig att det har någon betydelse. Likafullt kan vi vara tämligen säkra på att konsten finns i kompositionen även om det går lika bra att komponera med repetition.
Hej Idag har vi byggt med kusinairstavar och vår skapelse liknar ditt verk på standen.
Vi tycker att ditt verk på stranden är fint.
Många hälsningar från oss på Stodeneskolan förskoleklassen och ettan i Karlstad.
genom fröken
Kristina Rexed och förskoleelveen Emil, Gustav, Filip, Milton, Ludvig, Gustav