Del 48: Otydlighetens lag

Otydlighetens lag

Att konsten skall ha med sig otydlighet, obegriplighet eller med vackrare ord ”kontingens”, ”apori”, är en generell regel som knappast kan kallas för kontroversiell. Motsatsen är förstås när konsten illustrerar en tanke eller en idé, något som konstnärer instinktivt lär sig att undvika. Även de mest erfarna kan dock snubbla när det dyker upp ett ömmande ämne och när indignationen tar överhand. Likaledes kan publiken falla för frestelsen när det politiskt korrekta får herraväldet över det mänskliga sinnelaget. Redaktören på Helsingborgs Dagblad, Gunnar Bergdahl, har under det gångna året varit i Paris och sett på Picasso. En målning gör ett särskilt intryck på honom:

Där fanns en målning som obevekligt fångade mig och som fick mig likt en nattfjäril mot ljuset återvända gång efter annan. Massaker i Korea. En för mig okänd målning som med obönhörlig kraft rullade ut hela vårt 1900-tal inför mina ögon. Målad samma år som jag föddes. Här finns ursinnet, vreden, genusperspektivet, anonymiteten, ansvaret och just att denna fantastiska tavla inte skildrar ett av de emblematiska krigen gör den så outhärdligt nödvändig och uppfordrande. Där stod jag och betraktade humanismens och konstens svar på helvetet på jorden och kände livets hjärtslag nära, nära. (HD 051231)

Antagligen kan man inte annat än säga att här blev det objektivt fel men naturligtvis subjektivt rätt eftersom varje åskådare har rätt till sin egen upplevelse. Massakern i Korea från 1951 har aldrig vunnit någon entusiasm. Man kan lätt se att det är en Picasso, sitt specifika varumärke har han levererat, men sedan går liksom luften ur uppställningen. De mycket onda står på den ena sidan och de mycket stackars utsatta står lidande på den andra. Mer blir det inte av den målningen som övertygande illustrerar regeln om att konsten icke må illustrera. Picassos välbekanta Guernica klarar sig bättre eftersom man aldrig kan bli riktigt klok på vad den handlar om; den håller stånd mot uttolkarnas mödor att visa vad som är vad.


Picasso: Massakern i Korea 1951; När han blev illustrativ.

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, konstteori | Lämna en kommentar

Del 47: Ännu en liten tid…

Nimisprojektet är ännu inte riktigt klart, men det går mot avslutning. Just nu återstår 295 månader. Den framtid som konstnär Vilks har att vänta sig kommer att vara fylld av transporter till fots.


Konstnär Vilks i bärtagen, en vanlig syn under de kommande 295 månaderna.

Publicerat i Nimis | Lämna en kommentar

Del 46: Svar på recension

En kommentar till en recension av ”Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar”

Åsa Norberg har för Göteborgs Fria Tidning gjort ett försök att läsa min och Martin Schiblis skrift. Hon är inte nöjd, det är mest ”upprepningar, upprapningar och löjliga strategier”, en haltande analys och förlöjligande. Och hon menar sig finna att författarna är ironiska.

Varför drabbas konsten lätt av ironin? Det beror på att den har kolossala anspråk, men aldrig riktigt kan visa upp något resultat. Och det beror på den underbara blandning av trosvissa konstvärldsmedlemmar och alla dem som glittrar i konstens många tillställningar. Konsten blir som tomten, bär alltid mask – och en demaskering gör inte saken bättre. Och så har vi detta med kvalitet? Vad är en bra tomte? Den som går hem hos tomtekonsumenterna.

”Det är inte så mycket nytt som Schibli och Vilks har ner på pränt.” Kanske inte det, men det finns en sak som Norberg borde försöka lära sig av den. Vad är konst egentligen bra för – diskussionen. Alla frågor av det slaget får man ställa till konstvärlden. Konstvärlden är konsten och vad den tycker att konsten är bra för, det är vad den är bra för. Det är möjligt att recensenten vill ha min uppfattning. Inget problem att delge den. För mig är konst våld, grymhet och orättvisa, men en sådan inställning har naturligtvis ingen framtid i konstvärlden.

Om man önskar torgföra moderata omdispositioner (och det är svårt, mycket svårt) om vad konstvärlden anser vara konstens uppgifter finns det bara en väg: att tillgripa de av oss föreslagna ”löjliga strategierna”.


Konstvärlden är konsten. Tydligen svårt för recensenten att fatta.

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag | 7 kommentarer