Del 46: Svar på recension

En kommentar till en recension av ”Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar”

Åsa Norberg har för Göteborgs Fria Tidning gjort ett försök att läsa min och Martin Schiblis skrift. Hon är inte nöjd, det är mest ”upprepningar, upprapningar och löjliga strategier”, en haltande analys och förlöjligande. Och hon menar sig finna att författarna är ironiska.

Varför drabbas konsten lätt av ironin? Det beror på att den har kolossala anspråk, men aldrig riktigt kan visa upp något resultat. Och det beror på den underbara blandning av trosvissa konstvärldsmedlemmar och alla dem som glittrar i konstens många tillställningar. Konsten blir som tomten, bär alltid mask – och en demaskering gör inte saken bättre. Och så har vi detta med kvalitet? Vad är en bra tomte? Den som går hem hos tomtekonsumenterna.

”Det är inte så mycket nytt som Schibli och Vilks har ner på pränt.” Kanske inte det, men det finns en sak som Norberg borde försöka lära sig av den. Vad är konst egentligen bra för – diskussionen. Alla frågor av det slaget får man ställa till konstvärlden. Konstvärlden är konsten och vad den tycker att konsten är bra för, det är vad den är bra för. Det är möjligt att recensenten vill ha min uppfattning. Inget problem att delge den. För mig är konst våld, grymhet och orättvisa, men en sådan inställning har naturligtvis ingen framtid i konstvärlden.

Om man önskar torgföra moderata omdispositioner (och det är svårt, mycket svårt) om vad konstvärlden anser vara konstens uppgifter finns det bara en väg: att tillgripa de av oss föreslagna ”löjliga strategierna”.


Konstvärlden är konsten. Tydligen svårt för recensenten att fatta.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag. Bokmärk permalänken.

7 svar på Del 46: Svar på recension

  1. tobias skriver:

    jag tycker att recensenten mycket väl sammanfattade era synpunkter, att hon sedan inte håller med, eller ser en annan möjlig väg för konsten, är väl en helt annan sak. Eller måste man tycka som Vilks för att vara konstnär, eller i detta fall kritiker?

  2. Lars skriver:

    Ja, Tobias, inte behöver man tycka som Vilks, men du måste inse att också Vilks har åsikter, och även åsikten att de är betydligt mera verksamma än den konservativa sentimentalitet som recensenten ger uttryck för.

  3. tobias skriver:

    Jag tycker bara att kritikerns önskan om en annan möjlig utväg för konsten borde attrahera även dig som sysslat med dessa frågor i evinnerlig tid, eller är ditt uppdrag bara att diskutera den gamla romantiska konstsynen. Vi har fattat poängen för länge sedan.

  4. tobias skriver:

    Jag undrar också hur du lyckas utläsa kritikerns ”konservativ sentimentalitet” i recensionen.

  5. Lars skriver:

    Hej Tobias, tack för ditt intresse. Detta med ”en annan möjlig utväg” tyder på det du undrade över i din andra kommentar. Det finns inga andra utvägar för konsten – om man inte är ”konservativt sentimental”. Säkert är det så att recenten tror på att konsten finns och att den kan kan göra saker på egen kraft. Det är tid att inse att det är precis så uselt som det verkar. Recensenten får finna sig i att springa runt och svansa på vernissagerna om hon vill nå framgång. Men det går säkert att göra med värdighet. Att strategierna är givna och att det är den vägen man skall maka sig fram i leden är givet. En annan sak är vad man skall ha konsten till. Den kan användas till vad som helst, helt efter den enskildes önskan. Men det finns begränsningar: Konsten är småskalig och den är ett tillhåll för medelklassens intellektuella. Med de ramarna givna kan man uppnå det man önskar. Skall jag lägga till en personlig åsikt är det att konst bör vara verksamt mot all menings- och uppfattningsstabilisering. Varje gång vi lite för väl känner igen åsikter och uttalanden, bilder och beteenden, då bör konstmaskinen rulla igång.

  6. tobias skriver:

    Din sista kommentar visar ändå att du, liksom kritikern som du säger fattar noll, anser att man inte behöver vara ”konservativt sentimental” utan att konsten kan vara åtminstone lite radikalt ifrågasättande.

  7. Lars skriver:

    Hej igen Tobias. O nej, man behöver inte vara konservativt sentimental. Det finns möjligheter, men de är svårforcerade. Först finns konstvärlden. Den måste alla som är intresserade att göra något i konsten ta sig in i. Och var skall man placera sig? Ja, det beror på vad man vill. Vill man syssla med dekorationsuppgifter kan man ägna sig åt modernistiskt måleri, vill man delta i trendigheten skall man sikta på den socialkritiska samtidskonsten. Det lämnar faktiskt inte så mycket att välja på, den som vill vara med får sikta på den sistnämnda. Så gäller det att tränga sig fram och åstadkomma en positionering som kan leda till finansiering. Det är inte så svårt om man inte är sentimental. Samtidskonsten är alltid medelmåttig, men det förstår vi först när tiden gått. Därför handlar det om att göra medelmåttiga projekt – ja, man siktar inte på det naturligtvis, men det torde bli så – i bästa fall. Nästa steg är – och det förutsätter att man vill göra något annat än det som generellt är gångbart i samtidskonstens konstvärld (och det är en synnerligen svår uppgift som många talar om men få utför) – att göra sig hörd. Det måste också vara så att man har någon aning om vad man vill åstadkomma, vad som är fel etc. Och vill man ifrågasätta konstvärlden eller siktar man ännu större? Konstvärlden tycker om häftig institutionskritik så framgångar kan man räkna med om man hanterar nätverksarbetet skickligt. Utanför konstvärlden når man knappast. Konsten är suverän på att låta sina sociala budskap cirkulera fram och tillbaka inom konstvärlden. Vill man bråka ännu mer kommer man allt längre ut i marginalerna och jag tänker mig att en klok strategi i ett sådant fall är att ständigt byta fot, än ut i marginalen och sedan lite medelmåtta och anpassning för att göra konstvärlden glad. Men jag är optiministisk, det mesta går att genomföra. Det stora problemet är vad man vill göra med konsten, till vad skall den tjäna?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.