Friggebodens relationella öde

År 2000 firades 20-årsjubileum av Friggeboden på Jönköping läns museum. I det stora uppbådet av modeller som visades på museigården tillkom en konstversion av konstnär Vilks. I motsats till de andra blev denna stående. Under motstånd eftersom somliga menade att den störde museets arkitektur (läs mer här – klicka på museet och sedan på museiparken).

Hur som helst fick den vid flera tillfällen relationell användning som pissoar. Men efter 6 år har den fått en okänd inflyttad. Museipersonalen meddelar att man vid upprepade tillfällen sett spår av persedlar vilket gör det troligt att någon funnit en mer eller mindre tillfällig bostad i konstverket.

Konstvärlden brukar uppskatta när någon som befinner sig utanför konstvärlden flyttar in i konstverk som tillhör konstvärlden. Minnesgoda utställningsbesökare kan erinra sig Documenta IX 1992. Tadashi Kawamata (1369 på artfacts) lät uppföra enkla baracker vid Fulda i Aueparken. Det gick genast rykten om att några okända hade flyttat in, men det visade sig vara ett konstprojekt.

Men det sker alltså på riktigt i Jönköping.

friggebVilksLIT.JPG
Vilks framför sin friggebod år 2000

friggeboLIT.JPG
Birgit Friggebod var landshövding i Jönköpings län 2000 och fick slå sista spiken.

friggebod jonkop00.jpg
Idag: bostad

Publicerat i Projekt | 1 kommentar

Del 145:Att koka aktsoppa

Alla som sett lite på de här sidorna vet att konstvärlden sedan en tid med full kraft drämt in i neopluralismen eller Alltings Återkomst. Därför är det mycket av olika sorter att överväga – och att återöverväga.

Var har vi nästa stora biennal? Ja, det blir inte förrän i oktober den går lös, São Paulo-biennalen. Man skall inte förvänta sig något annat än en vidare etablering av Allting Åter.

Och det är slående hur mycket nattståndet öl som skall sväljas. Den 11 augusti öppnar en utställning i Köpenhamn (Galerie Mikael Andersen) med Deborah Poynton. Poynton målar nakna människor helfigur. Sådana har vi sett många av och de brukar återkomma med jämna mellanrum. Konstnären är från Sydafrika och man kan ana att Marlene Dumas framgångar i genren kan betyda något. I varje fall är Poynton Sydafrikas val till São Paulo-biennalen.

Nå hur gör man då för att rassla igång lite intresse för en uppsättning avklädda personager? Diskurs, naturligtvis. Och Poynton kan prata, vilket framgår av den intervju som publicerats på Kopenhagen.dk. Och hon har snappat upp vad man brukar veva runt med: hierarkier, makt och många andra plattityder: ”The figures are a screen” eller en harang som man hört många gånger: ”painting is a mirror. It is, on the one hand, a visual expression on the canvas, but where the image really unfolds is inside the viewer’s mind. The painting creates a response to the viewer’s sentiments and desires. I’m using the illusion of realism to create an aspect of tangibility, and the work reflects this desire for reaching out and holding on. But, of course, one never can…”

Den oundvikliga frågan om varför det sällan uppträder några negrer i hennes bilder har hon inget bra svar på, men lyckas få in samtalet på Brueghel. Och där har vi en referens vilket kompletteras med citat, figuren som intar den traditionella Evaposen och bara saknar sitt äpple.

Jag skulle tro att det ändå räcker till en hygglig karriär framåt. Naketmåleri med lämplig diskurs (den kan säkert bättras på med några professionella skribenter) är inte oävet på en biennal just nu. Poynton är tills vidare inte noterad i Artfacts. Men vi lär snart se henne där.

poynton dLIT.JPG
Deborah Poynton: Candidates

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m | 5 kommentarer

Kiosk 3

Idag, söndag, avslutades Kiosk med Niklas goes Peru. Min sakkunskap på området mat är begränsad, men gott var det. Liksom de föregående dagarna slukades maten på ett par timmar och totalt har över 400 blivit utspisade.

peruutst.JPG
En liten utställning om Peru

perukiosk.JPG
Matkö

perunikserv.JPG
Niklas serverar

perumat.JPG
Peruansk skaffning

Publicerat i Projekt | 2 kommentarer