Vilks.net

Bland sommarens stora konstevenemang har vi också Skulpturprojekt Münster från den 16 juni. Det förbereds nu för fullt. 35 konstnärer. Mycket att se på en gång. Men några kan man kanske klara av redan nu och hemifrån.

Vi har t ex den flitige Pawel Althamer (552) som kommer att anlägga en stig som för den hugade vandraren över ängar och fält ut ur Münster. Stigen slutar mitt i ett sädesfält. Här menar Althamer att flanören skall fundera över sin situation. Utgångspunkten för detta projekt är den observation konstnären gjort. Han har nämligen iakttagit att människor tenderar att följa stigar och gångleder. De går helt enkelt inte utanför. Jag tvingas tillägga att jag har viss förståelse för att det är på det sättet. Man kan visserligen gå utanför gångbanorna och kämpa sig fram genom björnbärssnår, brännässlor och illasinnade vildrosor, men frågan är om det är en särskilt bra idé. En ytterligare iakttagelse som Althamer konstaterat är att cyklister och fotgängare inte gärna vistas på varandras leder. Även för detta har jag en personlig sympati. En fotgängare som hamnar på en cykelled befinner sig i ett utsatt läge och bör noga överväga sitt beslut. Man kan inte räkna med någon större medkänsla från de hänsynslösa cyklisterna.

Vad jag kan förstå vill Althamer få folket att inse att de skall bryta med invanda konventioner och söka en större frihet. Den eventuellt påkörde eller svårt brännässlade fotgängaren kan då glädjas över att lidandet skett i konstens namn. Man kan nog få med sig innehållet i detta relationella projekt utan att ha prövat det in situ.

Guy Ben-ner från Israel/New York (4625) kommer att placera ett antal cyklar i staden. Varje cykel har en bildskärm där man kan få se en film av den cyklande konstnären om man trampar runt med pedalerna. Filmen kommer att gå fortare ju snabbare man trampar. Det förefaller som om även detta projekt kan konsumeras på avstånd.

Hans-Peter Feldmann, Tyskland (175) ägnar sig åt de underjordiska toaletterna på Domplatz. Dessa skall sättas i stånd och erbjudas publiken utan kostnad. Kort och gott en sanitär angelägenhet. Om man inte har trängande behov borde också detta projekt kunna kontempleras hemifrån.

Nå, det finns mycket kvar. T ex skall Jeremy Deller ägna sig åt småparker i staden och Guillaume Bijl anlägger en arkeologisk utgrävningsplats med kyrktopp som sticker upp.

Så långt Skulpturprojekt Münster. Nu till en helt annan sak. På Hayward Gallery i London ställer Antony Gormley (418) ut. Det har skrivits en hel del i berömmande ordalag om utställningen. Mycket ånga. Man kan här se en kort glimt av den ånggångsverksamhet man kan pröva på. Hur bra är han egentligen? Konjunkturerna har rört sig i hans riktning. Mera upplevelse och estetik. Men ändå?

Och slutligen till ytterligare en helt annan sak. Om ni händelsevis skulle vilja läsa lite mera personligt om konstnär Vilks bedrövelser kan ni gå till Konstvilks.

Dominique Gonzales-Foerster har låtit tillverka miniatyrer av kända skulpturer från Münster genom åren. Här återges hennes version av Artschwagers cykelställ från det legendariska utställningsåret 1987. Då var Münster ett genombrott för ett nytt sätt att se på skulptur.

Alltså framför oss: Venedigbiennalen och Documenta 12. I urvalet av konstnärer kan man konstatera att Robert Storrs biennal med 94 konstnärer är fullspäckad med välkända namn, många av dem synnerligen etablerade. Så kan man göra om man vill åstadkomma lite mer estetik och dra sig något undan socialkritiken; man plockar fram de gamle som var med före socialkritikens tid. Men i det här fallet tror jag att det blir lite väl mycket av det goda.

Roger Buergel har, tillsammans med sin chefscurator och hustru Astrid Noack, för Documenta valt en liknande linje men på ett annat sätt. Han har sin skara och kärntrupp som han har arbetat med under många år. Venedig kommer att bli en rad enskilda konstnärskap medan Buergel skapar en upplevelsemiljö spridd över stora ytor.

Här är de mest kända konstnärerna på Buergels lista med få riktigt stora namn:

Gerhard Richter Tyskland (4)
Super-superstjärnan

Martha Rosler USA (171)
Har varit med länge, aldrig fel.

Louise Lawler USA (239)
Gör ungefär detsamma nu som förr, bilder från lagerlokaler med konstverk.

Gerwald Rockenschaub Österrike (326)
Ägnar sig åt lite av varje, har varit med sedan 1980-talet.

Peter Friedl Österrike (374)
Också diversearbetare, se nedan. Tillhör Buergel-stallet.

Nedko Solakov Bulgarien (453)
Får väl sägas vara riktigt välkänd numera, konceptualist.

Harun Farocki Tjeckien/Tyskland (485)
För de flesta nog lite mindre bekant, filmskaparen och installatören. Ställde ut på Index i Stockholm 2006. Tillhör Buergel-stallet.

Allan Sekula USA (570)
En djupt respekterad fotograf som även var med på förra Documenta. Tillhör Buergel-stallet.

James Coleman Irland (592)
Arbetar med stillbildsprojektioner och ljud. Var med på förra Documenta och tillhör Buergel-stallet.

Eleanor Antin USA (604)
Mångsysslare, särskilt foto och film, född 1935.

Djurtrenden håller i sig. Just nu har Peter Friedls giraff anlänt till Kassel. Den är en hyllning till Palestina.

I slottet Wilhelmshöhe kan man som en del av Documenta se Rembrandt tillsammans med Zofia Kuliks porträtt av Elisabeth I.

Så skall sommarens konstkanoner snart avfyras. Det är en rejäl salva som börjar med bagatellen den tredje Pragbiennalen den 24 maj. Den handlar om allt möjligt och är konsttidskriften Flash Arts skötebarn. Vi kan nog låta den passera i frid.

Men sedan börjar det på allvar den 10 juni med 52:a Venedigbiennalen. Robert Storr har valt temat Think with the Senses – Feel with the Mind och deklarerat att konsten är det redskap som gör människorna medvetna om deras helhet. Ja, det är att ta i men så gör man alltid i curatoriska förord. Hur som helst fyller det ut den trend som skall förstärkas: neoestetik och neofantasi, dock med ett bestämt mått av socialkritiskt ansvar.

Knappt har konstvärldens agenter svalt sina pressvisningsdrinkar i Venedig förrän det är dags att störta iväg till konstmässorna i Basel: Art Basel 38 och ungdomsmässan Liste 07 den 11 juni. Men det är långt ifrån över med det. Efter ett ändlöst minglande i högkonjunkturens många konstbås skall kontingenten av konstälskare storma mot det allra största målet: Documenta 12 i Kassel där Roger Buergel den 16 juni skall visa resultatet av sina frågor ”Är modernismen vår forntid?” och ”Vad är blotta livet?”. 100 konstnärer huvudsakligen från Europa skall visas. Även här utlovas mycken estetik tillsammans med bildning och pedagogik.

Men det stora konstkalaset är inte över med denna mäktiga diet, dagen efter Documentas vernissage drar Skulpturprojekt Münster igång. 36 konstnärer.

Därefter kan man andas ut till september då det är dags för den 10:e Istanbulbiennalen.

Det är mycket och man kan fråga sig hur konsten har förändrats när krutröken skingrats. Endast de verkliga entusiasterna kommer att springa på allt. Tänker man på sin karriär skall man vara aktiv under pressdagarna annars kan man klara mycket hemifrån.

Två konstnärer är dubbelarbetande: Gerhard Richter och Emily Jacir är med såväl i Venedig som i Kassel.

Mycket av det man behöver veta kan ni få veta här. Under de närmaste veckorna kommer jag att presentera åtskilliga av deltagarna och deras projekt. Trust me.

Och varför inte börja med något som man inte behöver ödsla tid på när man är på plats:

Lotty Rosenfelds (Chile) bidrag till Kassel, ett av hennes kors som hon utfört på många platser i världen. Det erinrar om motståndet i Chile mot Pinochet.