Vilks.net

Sammy Lindfors har skrivit en intressant kommentar (under del 346) som jag gärna vill bemöta.

Han skriver:

”Det du gör kommer inte att medföra demokrati eller yttrandefrihet inom de mer radikala islamistiska grupperingarna.”

Och det är så sant som det är skrivet. Konstens uppgift är inte att åstadkomma några direkta förändringar i samhället. Den är dels alldeles för resurssvag och dessutom för tungfotad. I konsten diskuteras det på en diskursiv nivå som gör att alla utspel blir symboliska. Vilket dock inte är det sämsta.

Mitt intresse är i första hand konsten: Hur ser de ideologiska strukturerna ut i konsten?

Sammy Lindfors fortsätter:

”Jag respekterar din rätt att uttrycka dig, däremot ifrågasätter jag ditt syfte. Handlar det verkligen om yttrandefrihet i den muslimska världen eller handlar det om att du vill få uppmärksamhet? Låt de muslimska konstnärerna föra kampen själva och ge dem stöd när de behöver det. Vill du föra kampen för dem så gör du dem en björntjänst.”

Snarare är det intressanta för mig att diskutera yttrandefrihet i konsten och ställa frågan om inte konsten, trots alla påståenden om motsatsen, har lika mycket gränser att överskrida nu som tidigare.

Konstvärlden, alltså den som gäller, den internationella samtidskonsten (dit Elisabeth Ohlson Wallin – som Lindfors nämner – inte fullt ut räknas) som manifesterar sig på biennaler, konstmässor och andra större utställningar, är överraskande enhetlig. Det finns konsensus i politiska spörsmål. På Documenta 12 i Kassel, alltså världen största samtidsutställning, kan man inte visa Mohammadteckningar. Orsaken är att det är ideologiskt fel, politiskt inkorrekt ur konstvärldens synpunkt. Bush kan angripas och det finns mycket sådant på Documenta. Självfallet blir det ren rutin eftersom världen sett sig mätt och övermätt på Bushkritik. Man kan också angripa Israel (och judarna) eftersom de förtrycker Palestina och är förbundna med Bush. Muslimerna blir de svaga och drabbade. Och inte minst är de fiendens fiende. Du skall icke kränka en motståndare till Bush.

Mathias Jansson skriver t ex i en recension av Documenta i konsten.net:

”Med tanke på hur världen ser ut idag med alla krig, terrorhot och konflikter är det kanske inte så underligt att så stor del av utställningen upptas av politisk konst, men å andra sidan känns det inte som om det är något nytt som visas upp, utan samma konflikter och angreppssätt som redan använts under de senaste decennierna. Det känns som om man redan har sett det här förut, och det är få verk som får en att stanna upp och tänka efter.”

Samma gamla krig och samma synpunkter. Lindfors idé om att de muslimska konstnärerna själva skall sköta ”kampen” bygger nog på bristfälliga kunskaper om hur konstvärlden fungerar. Muslimska internationella samtidskonstnärer är inte på något sätt ovanliga. Men här är alla överens, konstnärer som tas upp i den internationella biennalenkulturen blir omedelbart en del av den. Man deltar på västvärldens villkor. Gärna lite politisk video om hemlandet. Exotiskt och trevligt med givna uppfattningar.

Dagens teckning: Mohammad i taxformat, expressiv stil med mulla och rondell

Det strömmar in synpunkter och förslag. Här t ex signaturen simox:

”Hej lars,
Jag respekterar dig som en konstnär och den konst du har hittills stått för. Men nu din frihet
Konst och yttrandefrihet i all era.
Anta att du bygger en staty med fru Maria där din Kristus älskar grovt med henne. Detta kommer påven att se rött.
Eller varför inte bygga en staty med Moses judarnas profet som en Hund. Detta kommer att kallas Folk mot hets grupp.
Jag undrar om du har mod nog för att yttra dig fri som du tror. Börja med två dessa två förslag och bevisa för oss den yttrandefrihet du kämpar för.”

Det blir lätt att man kommer med sådana idéer om man inte ser längre än näsan räcker. Säkerligen skulle påven inte uppskatta en skulptur av Jesus utövande fist-fucking på jungfru Maria. Men det skulle inte bli några avsevärda följder. I USA kan man möjligen tänka sig att det skulle ställas krav på att dra in statliga medel till den institution som visade en sådan skulptur. I Polen kunde det gå till rättegång. Men kultur- och konstvärlden skulle helhjärtat stödja ett sådant projekt. Kristendomen är en lovlig måltavla. Moses som hund är inte heller något som skulle väcka större uppmärksamhet. Men det går att vrida på perspektivet. Om Mosesskulpturen var ett led i en judefientlig propagandavåg handlar det om något annat. Som jag redan påpekat, man kan inte bortse från intentioner, kontext och bakgrund.

Det huvudsakliga argumentet mot Mohammadbilder är att de kränker enbart de svaga grupperna. Underförstått att man gärna kan kränka de starka. En hållning som politiskt kommer från vänster. Författaren Azar Mahloujian använde sig av det argumentet för att i gårdagens Aktuellt ta avstånd från mina teckningar. Men frågan är hur svaga de grupperingar som reagerar mot bilderna är. Den kultur som åtskilliga imamer och mullor representerar kan knappast kallas för svag. Och den har givetvis mer än tydliga förbindelser med de islamistiska diktaturerna.

En pedofil Jesus. Tja, vem bryr sig?

Man kan väl säga att mina teckningar väckt ett visst intresse. Inte i den egentliga konstvärlden, där rör de sig bara i utkanterna. Vi kan vara förvissade om att inga centrala gestalter i den samtida konstvärlden kommer att befatta sig med saken.

Men många andra har skrivit kommentarer såväl för som emot. Det är alltid trevligt när ett konstprojekt väcker intresse och debatt. Men varför har vi då problem med Mohammad som hund?

En intressant text kommer från Haval Zaxoy:

”’Konsten har inte längre några gränser som kan överskridas’. Hur kan du påstå det? Skulle du ha rätt även om det skulle kränka muslimer som utgör en drygt miljard i världen. Profeten Mohammad (frid vara över honom) betraktas inte bara som en ledare, förebild, etc. utan han är direkt relaterad till våra hjärtan. Det finns inga tungor eller pennor som kan beskriva för dig vad han innebär för en muslim. Med din konst distraherar du oss muslimer. Därför bör du ta hänsyn till andra! Det finns inget som inte har gränser!! Det är utan gränser som man hamnar på brottslistan.”

I praktiken har konsten gränser. Men det gäller vad som kan vara bra eller medelmåttig konst. Ingen kan hindra att vad som helst får beteckningen konst. Genom att betrakta något som dåligt, olämpligt eller ointressant skapar konstvärlden de faktiska gränserna. Men självfallet går inte dessa gränser vid Mohammad. Kan konstnärerna distrahera muslimer, hur hjärtnupna de än råkar vara, är det väl värt en mässa. Ingenting kan tas som givet och allt kan ifrågasättas. Så även profeter.

Saken handlar om hur man skall införa västerländska värderingar som global norm. Demokrati, jämställdhet, rätt till åsiktsfrihet och individuell utveckling etc. Västerlandet har dock inte någon vacker historia när det handlar om hur man spridit dessa idéer. På många punkter har det å det grövsta åsidosatts för kolonialt och rasistiskt förtryck. Nu är det den tid då man skall visa bättring genom hänsyn och respekt gentemot andra kulturer. Men det finns ett förbehåll. Endast sådant som inte påverkar de grundläggande värderingarna kan respekteras. Visar man ändå respekt är det av pragmatiska och politiska skäl: Vi får inte gå för fort fram.

Genom att avbilda Mohammad i alla tänkbara skepnader blir det snart meningslöst att försöka göra något åt det. De stora kanonerna har redan avfyrats och det är osannolikt att någon är intresserad av att genomföra ytterligare fyrverkerier. Islam kan lika lite som andra religioner kräva någon särbehandling. Alla religioner kan kritiseras och kränkas. Men inte hur som helst. Det handlar också om vilka intentioner och ideologier som ligger bakom.

Ett annat intressant inlägg kommer från signaturen ”mag elj”. Denne skriver:

”With no doubt, people like Bush and Lars are the disease with terrorism as a symptom. Before attacks -whether by warships or this kind of sick art- on islamic countries and culture, the Islamic terrorism did not exist.”

Det är inte var dag jag hamnar på samma rad som Bush. Konsten är nu en liten sak som ytterst sällan spelar någon politisk roll. De danska teckningarna var i egentlig mening inte konstverk utan karikatyrteckningarna – utan den avancerade diskursen som gör något till konst.

”mag elj” skriver vidare:

”Can this Lars make a drawing with Hitler as an angel or can he make a drawing with the nazist logo as a sign of goodness, No way, he does not dare because then he will not only become famous with dreamers supporting him but will be anti-Semitic monster and insulting millions of jews and homosexuals.”

“mag elj” kan tydligen inget om konst. Det är inte svårt att göra Hitler som ängel eller en nazistlogo som godhetstecken. Som konst skulle det uppfattas som övertydlig ironi. Konstvärlden skulle aldrig kunna tänka sig eller acceptera något annat.

En sofistikerad variant på temat teckningar av profet:
Profeten Mohammad skär huvudet av en jude som ertappats med att tugga i sig ett danskt barn. Under överinseende av en nazistisk officer.