Vilks.net

Jag har vid ett flertal tillfällen sagt att konstverket Muhammed som rondellhund är de sammantagna händelserna och aktiviteterna som äger rum. Lätt att säga, något mera komplicerat att visa det.

De kvantitativa effekterna är nog över och det gör det möjligt att överblicka den mediala mängden. Här är två diagram:

Totala antalet publicerade artiklar från 1 juli till den 30 september

Och enbart under september

Eftersom det inte förekommit någon konventionell utställning av teckningarna får vi istället en” utställning i det utvidgade fältet”. I ett sådant finns det ingen skillnad på objektet med dess givna intention, reaktioner och kommentarer. Det blir inte heller särskilt meningsfullt att dela upp projektet i form och innehåll.

Om jag i det allra första läget, alltså inför utställningen i Tällerud, hade en blygsam plan 1 om att se hur konstvärldens gränsdragningar ser ut, blev det genast klart att den planen inte kunde fullföljas på annat sätt än som en separat händelse. Tämligen omedelbart var det nödvändigt att skapa plan 2 som handlar om hur världen (inklusive konstvärlden) bemöter ett blasfemiskt objekt. Man skall omedelbart slå fast att jag i det läget förlorar kontrollen över vilka intentioner som skall tillskrivas konstnären. Så fungerar det enligt en etablerad praxis: Att starta en diskussion.

Det problem som nu skall börja bearbetas är i vilken form projektet skall presenteras. Min tes om att händelseförloppet inte kommer att söka sig den tragiska väg som blev följden av de danska karikatyrteckningarna utan istället hamnar i den fiktiva komedin tycks vara korrekt. Vi har alltså att göra med verbala uttryck och symboliska handlingar. Eller kan man säga: Konsten förmedlar en bild som i det stora hela är identisk med verkligheten men som förtjänstfullt kan analyseras utifrån ”verkligheten som bild”.

Ett lexikalt bidrag kommer från kommentatorn Göran E. som påbörjat det stora arbetet med Rondellhundsparlören. Han listar t ex följande:

FÄRDIGKRÄNKT

RONDELLHUND

VILKSHATARE

VILKSJUGEND

PRETIOSITET

PSEUDOPROVOKATÖR

SOPPTUNNA

SLAKTA DIG

DIN HUVUD RULLAS

ÖVERTYGELSESKADA

TIHII

KEMISKT BEFRIAD FRÅN HUMOR

UTAN VÄRDE

COPYCAT

ETNISKT TRAMS

AMBASSADBRÄNNING

Nyssnämnde Göran E. har också påbörjat projektet som detektivroman (ett smakprov):

”SERIÖSE FOLKSKOLLÄRARE FREDRIKZON TAR SITT MEDBORGARJOURNALISTISKA UPPDRAG PÅ ALLVAR OCH ÅTERUPPGRÄVER DEN FAMÖSA INBJUDNINGSKORTSKANDALEN I SAMBAND MED DEN ÅRLIGA POLISFESTEN ”TERRORSPEXET”.

Med bultande hjärta viker han ihop expressenartikeln från sin klippbok, och lägger det i ett brunt A5-kuvert. I all hast glömmer han cykelhjälmen och vinglar ner mot stan på sin orange Crescent världsmästarcykel. Han stannar flåsande framför torggrillen och ser sig ängsligt om. Inga Volkswagenbussar. Innan han stoppar ner det bruna kuvertet i postlådan tar han ur sin bruna manchesterkavaj upp en blyertspenna och skriver: Wallander. Ystadspolisen. Brådskande.

På baksidan har han skrivit: ledtråd 1: http://www.expressen.se/1.560805 ledtråd 2: Hjärpe ledtråd 3: 30 november. Hästar.

KÄNSLIGE VIOLINISTEN RASMUS WEST ÅTERINTRÄDER PÅ SCENEN FÖR ATT DIREKT KONSTATERA ATT ORKESTERN SPELAR, OM INTE FALSKT, SÅ I ALLA FALL HELT FEL TONART.

’På tonen här inne låter det som att islam är det globalt rådande och att striden är oundviklig – radikala åtgärder måste tas, att alla muslimer är ansvariga för bilden utav dem själva. Alternativt att lars är en barnrumpa och bara är ute efter uppmärksamhet.’

Han suckar och frågar sig: när skall svärden smidas om till målarpenslar? Och plockar fram den brittiske irakofficeren. ”Det är som talade han till mig”, tänker Rasmus och ser sig i spegeln.”

Formerna kan och bör bli många. Musikalversionen t ex, kan bli en stor succé. Utan att ta ut för mycket i förskott kan man vila på sådana vinnande nummer som Mats Gellerfeldt sjungande ”Tom provokation” (efter Peps Persson), president Ahmanijedads kuplett om sionisternas sammansvärjning, flaggbrännarnas muntra marschvisa, Örebrodemonstranternas kör, statsminister Reinfeldts stillsamma sång till ambassadörerna ”Ack tryckfrihet du sköna”, Al-Qaidas solonummer: ”Priset på ditt huvud är inte alltför högt, men: vi kommer, vi kommer till Svea Rikes land”. För att inte nämna Jan Guillou sjungande ”Den kränktes visa” och Carl Michael von Hausswolff med ”Sågarens sång.”

Dessa distansskapande former kan igen visa det som Göteborgsbiennalen är ute efter, att konsten kan påverka på ett sätt som inte politiken förmår. Vi har all anledning att betona det begränsade språkbruket, de återkommande argumenten och de låsta åsiktspositionerna.

För bortom klingande spel och flygande fanor finns det en samhällsdebatt.

Ana Valdés har i Ny Tid skrivit en liten kommentar där hon kommer in på konstverkets kvalitet. Hon använder sig av den främst juridiska termen ”verkshöjd”:

”Konsten har alltid haft en förmåga att provocera och att ställa obekväma frågor. Frågan är om Lars Vilks skisser har samma verkshöjd som Serranos Piss Christ.”

En skillnad mellan Andrés Serranos Piss Christ och mina ”skisser” är att Serrano inte arbetar med social plastik/relationell estetik. Alltså att han begränsar sig till bilden och inte som jag arbetar med ett psykologiskt, kulturellt och geografiskt fält. Men ändå tror jag inte att mitt projekt (som ännu inte fått sitt namn eftersom det alltjämt växer till sig) kommer att nå samma kvalitetsstatus som Piss Christ. Serranos blasfemiska bild från 1987 (utställd 1989) är ett internationellt bidrag som kommer från New York. Det har också kommit att ingå i samtidskonstens historia som ett tidigt uttryck för postmodernismens övergång till temat ”kropp”. Serrano blev snabbt berömd för sitt kontroversiella foto. Och idag är han placerad på artfacts lista som 321 i världen.

Mitt projekt kommer nog att bli ett bestående inslag i svensk konsthistoria, en liten outsider som kan överleva genom att vara anmärkningsvärd. Att konstvärlden surar just nu är inget hinder, snarare tvärtom. Men det är naturligtvis bara en prognos. Konstvärlden bestämmer vad som är kvalitet och den domen faller så småningom.

Andrés Serrano Piss Christ

Kränkning sa’ Bill, kränkning var det sa’ Bull. Jo, kränkningsmalandet får vi leva med ännu en liten tid. Vore det inte en idé att finna en religion som inte kan kränkas? Fastän de flesta religioner i Sverige är gott resistenta mot kränkningar kan det ändå svida där nere i trossamfunden. Men det finns hjälp att få: Övergå till zenbuddismen och du är skyddad mot alla kränkningar! Den som ger sig på att försöka kränka zen har tagit på sig en övermäktig uppgift. Om det skulle lyckas är det till den förfördelades fördel, kränkningen blir en koan som bär med sig ett högre medvetandetillstånd än det som tidigare fanns. Å andra sidan är det inte troligt att det lyckas. Vi kan lugnt räkna med att den enkla kränkningen enbart blir en framställning av den kränkandes andliga begränsning. Så har vi ett exempel på en kvalitetssäkrad kränkningsresistent religion.

Den egyptiske karikatyrtecknaren Ashraf Hamdi är en av mina absoluta favoriter.
(The Egyptian cartoonist Ashraf Hamdi is one of my absolute favourites.)
Jag har åstadkommit ett litet samarbetsprojekt där jag tillagt en detalj som han inte på några villkor kan ha med i sin bild.
(I have made a small collaboration project where I have added a detail which is impossible for him to draw in his picture.)

Ashraf Hamdi and Lars Vilks – together.