Rondellhunden måste naturligtvis genom bokmässan. Den kom till skall i Publicistklubbens debatt på onsdag kväll i Göteborg. Snart satt panelen uppradad:
Gabriel Byström, kulturchef G-P
Åsa Linderborg, kulturredaktör AB och författare
Caroline Ringskog Ferrada-Noli, kulturskribent
Yrsa Stenius, Pressombudsman
Lars Vilks, konstnär
Svante Weyler, förlagsredaktör
Moderator: Jan Guillou, journalist och författare
Det stod snart klart för mig att det var en rätt ensidig historia till vilken jag inkallats. Jan Guillou var en inte särskilt opartisk moderator: ”Hur går det med installationen, Vilks?”. Jo, det gick bra, allt enligt plan 2.
Sedan kom den välkända argumentationen som upprepades från talare till talare (Pliktskyldigast): Yttrandefriheten är en viktig princip och naturligtvis skall man få visa profeten som rondellhund. MEN (Förståelsen för att yttrandefriheten inte bör utnyttjas): Här kommer då harangen med den utsatta gruppen och muslimen som offer till vilket man bör taga hänsyn. Och inte komma med en tom provokation.
Även talarna kände nog igen dessa repriser och därför prövade några att ge mer kött på benen. Åsa Linderborg hade varit och läst på min blogg och drog slutsatsen att Vilks, han var ute efter muslimerna och spelade SD i händerna. Dessutom raljerade han över att muslimska inlägg innehöll stavfel. Minnesgoda läsare erinrar sig säkert del 400 där mordhoterskan Amatullah diskuteras. Man kan väl knappast säga att jag är ute efter Amatullah (trots att jag faktiskt kunde ha viss orsak därtill) eller att jag förlöjligar hennes stavfel. Här har Linderborg så gärna velat läsa in något ofördelaktigt.
Jag vill verkligen inte åt muslimerna på mer än ett sätt: Att de deltar mer i diskussionen. De får gärna racka ner på mig om de så önskar.
Caroline Ringskog Ferrada-Nole drog en gammal vals: Vilks vill bara ha publicitet och odla sitt ego. Hon förstärkte offertänkandet: Detta är översitteri.
Gäsp, gäsp, det är vänsterns uttjänta arsenal en gång till. Varför inte försöka göra någon nytta och komma med ett lite mer konstruktivt tänkande? Så länge muslimerna förblir en grupp som förklaras för svag för att kunna yttra sig och därför skall lämnas åt att på egen hand sköta sin integrering kommer bara allehanda rykten och föreställningar bygga upp en mindre lyckad bil. Öppna debattfönstren på vid gavel och se till att det blir tvärdrag (jag skrev INTE korsdrag). Se också Daniel Levins referat i GP.
SD kommer inte att vinna många röster, de flesta väljare kommer att söka sig till mittfåran i debatten, dock förutsatt att man får till en sådan.
Guillou konstaterade att vid debattens slut stod man på exakt samma punkt som där man började. Inte helt rätt: Man hade sagt det en gång till.
Idag var det återigen Muhammedteckningarna som debatterades. Här fanns bland andra Arne Ruth, Maria Schottenius och Jyllandspostens Flemming Rose. I den debatten deltog inte jag. Emellertid kom jag att framkalla viss uppmärksamhet med min närvaro. Det var inte tänkt så men jag har blivit en för tillfället alltför offentlig person för att obemärkt kunna slinka in i folkmängden. I den här diskussionen fick yttrandefriheten övertaget. Resultatet från bokmässan kan alltså summeras: Yttrandefriheten – Kränkningen 1-1.
Jaha, det blir nog bra med konstprojektet och dess sociala verkningar.
Panelen debatterar Muhammedteckningar på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg
Publiken lyssnar andlöst (allt är en del av en konstinstallatione).
Konstnären med sin förläggare David Stansvik (Nya Doxa). Förläggaren är inte helt nöjd med Vilks teckningsprojekt och har satt honom i författarkarantän under ett år. Han får alltså inte publicera några böcker under den tiden. Stansvik menar att det är ett rimligt straff.
Och nu följer vi Burmas äventyr. I morgon: Rött för Burma.