Man skall inte förneka småorterna att spela en roll även i den internationella samtidskonsten. Därför är Eslövdramat intressant. Dagens artikel i Skånska Dagbladet (ej på nätet) ger många spännande uppslag kring det konstnärliga uppdraget. Eslövbiennalens ansvarige Fredrik Axwik har gjort ett sammandrag av de intressantaste synpunkterna på varför konstnär Vilks är en onödig provokation i sig. Lägg märke till den subtila förskjutningen. Tidigare har jag anklagats för att i onödan utföra kränkande teckningar (vilket inte lindras av att de inte ställts ut), nu är jag, när jag visar mig, en onödig provokation genom att visa mig.
En icke-beundrare av mig är nämndens socialdemokratiske representant Khalid El-Haj som inte bara deklarerar sin ståndpunkt om min konstnärliga verksamhet utan även avvisar diskussionen om yttrandefrihet och demokrati. Ack vad det ömmar kring det onämnbara. Som en möjlig långfilm: Tystnaden II.
Det kommer att dyka upp mer relationell estetik inklusive den genuina pedagogik som inrymmes i Eslövdramat. Se det så här: Å ena sidan politikerna som tänker sig kunna bemästra den krängande kommunala konstskutan (KKS) med solid censur för allas bästa. Å den andra de oberäkneliga vågor som konsten skvalpar upp. Avgörandet ligger hos medierna. Skapar man tillräcklig uppmärksamhet kommer KKS* att gå praktfullt i kvav.
* KKS är den officiella förkortningen av Kattkommando Syd.
Stefan II längtade efter konstvärlden återkomst till den här bloggen. Något kan frambringas på den fronten. Venedigbiennalen har den 17 oktober fördelat guldlejonen. Till allas överraskning fick inget av de tippade slagskeppen Storbritannien, Frankrike och Tyskland någon vinsthemtagning. Istället överlämnades det nationella priset till Litauens paviljong med konstnärsparet Nomeda & Gediminas Urbonas, hederspriset gick till den ungerska paviljongen. Det internationella ungdomspriset (under 40 år) tilldelades Emily Jacir från Palestina. Med det stora internationella priset belönades argentinaren Léon Ferrari, en veteran (f. 1920), som på 1980-talet fick fly för livet till Brasilien. Hans utställning om katolska kyrkan och tortyr ledde till stora demonstrationer och krav på censur 2001. Nedko Solakov från Bulgarien fick hederspris. En mycket korrekt fördelning.

