Det kan mycket väl vara så att Al Qaida har slagit en järnring runt Nyhamnsläge eller att Obevekliga Amatullah ligger på lur bakom oxelhäcken. Men för närvarande till ingen nytta. Fågeln har flugit iväg och befinner sig nu någonstans i Barcelona. Det går inte att förneka att mitt sätt att strategiskt bemöta de talrika dödshoten och SÄPO:s bedömning om ”mycket allvarligt” har varit fullständigt framgångsrik emedan jag ända till i detta ögonblickets skrivande stund alltjämt befinner mig i livet.
SD har gått ut med sitt program och övriga politiska kanter har kommenterat det. Ja, hur skall det gå för SD? Oron är stor och vems fel är det? Man kan t o m se förflugna påstående om att detta forum skulle ladda upp rejält för en verksamhet vars diskursnivå inte når utöver fotabjället.
Felet är inte SD:s. De har bara varit sluga och sagt sådant som folket pyr av. Undanträngda av ett överbjudande i politiskt korrekthet korrelerar verkligheten inte med språket och folket fattar det. Och så säger de sin mening och de korrekta blir besvikna. Vems är felet? Kanske dem som inte förstått att lite röstfiske kunde vara på sin plats eftersom folket är en ful fisk som nafsar efter varje agnad krok. Det är dock fascinerande att läsa kritiken mot SD. Allvarligt sinnade skribenter ger sig tid och intresse att komma med en ingående granskning. Det är en del av den nya strategin. Om vi tar dem på allvar kommer folket att belöna oss och inte dem. Kritikeruppgiften har dock det med sig att den är alldeles för lätt. SD presenterar inte precis några höjdare. Men skulle dessa lättvunna kritikernedslag få folket att ändra röstläge? Jag tror fortfarande inte att man återvinner förlorad terräng på det sättet. Var finns mittfåran?
För övrigt är inte SD någon fara. Det är lätt att vara missnöjesparti ute på kanten när man vet att man inte behöver hålla ett enda löfte. Sedan, om det blir någon fortsättning, skall man in i politiken. Det är något helt annat.
