Strängt fyllda dagar har fört med sig ett litet uppehåll i skrivandet här. I söndags åkte jag till Bergen och BIFF (Bergens International Film Festival) för att medverka i ett seminarium om filmen ”My Kid Could Paint That”. Filmen handlar om den 4-åriga Marla Olmstead som gör målningar i abstrakt expressionism. Målningar har ställts ut på gallerier med stort medieintresse. De har sålts för höga priser. Frågan är naturligtvis om ett barn kan åstadkomma konst av hög kvalitet. Seminariet i Bergen diskuterade den saken och med var filmens regissör Amir Bar-Lev från New York. Mitt inlägg var att det inte är möjligt för en 4-åring att placera sig i en verklig topposition. Det blir kuriositeter i de lägre nivåerna av konstvärlden. Och det väsentliga faktum att det är någon annan som ställer ut henne och tar ansvar för saken.
Välbesökt seminarium på BIFF
Amir Bar-Lev och konstnär Vilks
På festivalen träffade jag också arkitekten Michael Reynolds. Han bygger bostadskomplex av restmaterial och genomför sina projekt på okonventionella sätt. Det har medfört både att han blivit berömd och att han förlorat sin arkitektlicens. Det finns en trailer från filmen om honom på You Tube. Hinner tyvärr inte leta upp länken.
På måndagen hann jag med en föreläsning på Konsthögskolan innan jag åkte vidare till norsk NRK för att vara med i programmet ”Store studio”. Där blev mannen med Rondellhundsprojektet intervjuad.
För den konstintresserade finns en läsvärd artikel i Bergens Tidende. Hur är det med readymade-konsten?
Länken till Michael Reynolds på You Tube är här:
http://www.youtube.com/watch?v=2KYJ0dsd-x0
Har han förlorat sin licens? Visste inte ens att det fanns en licens att förlora. I Sverige har jag för mig att titlen arkitekt inte är skyddad på ngt sätt (liksom titeln konstnär), och det borde väl innebära att samma sak inte kan hända här? Eller har arkitekter en licens även i Sverige. Man kan ju kalla sig Arkitekt SAR, SIR och även LAR, men det är väl inte någon slags licens utan ett sätt att visa att man har en genomgången och godkänd utbildning + praktik inom ett visst område?
Ang Marla Olmstead kan man väl säga att det finns olika sorters konst. Marlas roll i den slags konst som kallas den internationella samtidskonsten, torde vara som huvudkomponent i ett större konstverk med flera upphovsmän (huvudsakligen bestående av gallerister, skribenter och föräldrar). En sak är åtminstone klar, om man ser på fenomenet ur ett sådant perspektiv, är Marla definitivt INTE en av upphovsmännen, och det blir därför inte relevant att försöka bedöma huruvida hon är en bra eller en dålig konstnär.
Att det sedan inte är ett särskilt revolutionerande samtidskonstverk, utan snarare ett som säger det redan sagda och gör det redan gjorda, behöver ju inte betyda att det är onödigt. Herregud det resulterade ju åtminstone i ett seminarie i Bergen.
Sen kan man ju försöka betrakta hennes målningar enskilt som bilder också. När jag efter att ha snabbkollat hennes produktion på nätet, ser jag inte att det till ytan skiljer sig särkilt mycket från det samtida måleri man kan se i Flash Art, Frieze, Art Forum, på utställningar osv, nuförtiden. Det verkar som hon lyckas sikta in sig just inom det stilområde som gäller i vår tid. Om hon målat på samma sätt för 200 år sedan skulle det förmodligen passerat obemärkt. Hon är helt enkelt en lucky bastard som råkar måla enligt gällande mode. Att hon skulle förnya, förändra eller friska upp vårt bildseende och vårt sätt att kunna göra nya bilder, har jag svårt att tro, fast man vet ju inte…
Intressant artikel på BT. Den drar upp det uppenbara, att det finns svagheter i DIS. Samtidigt verkar det som att artikeln (ja, snarare essän den bygger på kanske?) drar ett vanligt felslut, d.v.s. ser alternativen som ytterligheter av en dikotomi? (längtan efter en alternativ konstvärld, utan Teorins hårda grepp)
Personligen ser jag svagheterna som möjligheter, det finns tack och lov expanderbara fält i DIS. Vilket bl.a. rondellhunden visat på..
Nån som kan översätta vad tåkepreik egentligen betyder?
Minns apan Ola som gjorde succé i såväl konst- som finansvärlden. Sedan gick det sämre för honom.
”Det inte är möjligt för en 4-åring att placera sig i en verklig topposition”. Det må väl sägas vara ett – åtminstone konstpolitiskt – korrekt utlåtande:)
Tåkepreik? Förslagsvis en predikan i dimman.
DIS har många goda möjligheter. Men det går inte så starkt eftersom vi har marknaden och högkonjunkturen. Sedan har vi publikproblemet som DIS vägrar ta i: Vem är publiken? Vart siktar man? Och sedan konsthistorien som förlblir oförändrad.
Tåkepreik, Tåke är dimma och preik, det är nog nära engelskan.
Har en 4-åring intresse av att vara etta på artfacts?
Jag tyckte om miro och picasso när jag var 5 och kopierade dom, nu
tycker jag mest att dom är trevliga. miros museum i barcelona är iofs en
väldigt fin symbios mellan arkitektur och konst.
Fredrikzon
Jag var lite kort där, men tiden är knapp. Man kan diskutera varför det är omöjligt och det beror på att det handlar om ytlig imitation. För att hantera konstens aktuella agenda och dess kontext fordras att någon kan ansvara för det vilket inte är möjligt för en 4-åring. Och de som lanserar Marla är inte heller särskilt kompetenta. Vad vi får är rätt mediokra varianter av det som var aktuellt på 50-talet. Numera finns det tusentals abstrakta expressionister i de lägre nivåerna av konstvärlden. Där någonstans hamnar Marlaprojektet. Men så blir det en lite annan sak genom medierna och kuriositeten.
Jag tror du har rätt. Jag retas lite.
Vem har sagt att Fredrikzon är totalt humorbefriad?!
Inte vet jag, Islamofob, förlåt Neutral, förlåt ellin (många att hålla reda på!)
Kolla med Freud eller Whiskas eller någon annan i ditt galleri.
Det skulle inte förvåna mig om du själv har en gnutta humor någonstans.