Vilks.net

Ehsan skrev en kommentar och hänvisade också till sin blogg.

Jodå, jag hade stort utbyte av Ehsan och kan bara komplimentera hans sätt att framträda. Visserligen har det framgått att jag hade tur att han gjorde det tillmötesgående valet istället för att komma med ond bråd död eller misshandel. I varje fall är det ett faktum att vi kunde utbyta tankar helt civiliserat. Även om avgrunden är näst intill oöverstiglig kan vi klargöra våra ståndpunkter. Å ena sedan en absolut sanning om profetens fulländning å den andra upplysningstänkandet och en vetenskaplig världsbild. Att den senare kan ifrågasätta sig själv gör den dock knappast sämre. Den förra kan inte det.

Ehsans kritik mot demokratin var att den ägde tabun som förintelsen vilken inte kan ifrågasättas. Eller rättare sagt menade han att detaljerna inte är självklara. Vad jag förstår kan det mycket väl forskas kring förintelsens detaljer och sådant som hur många judar som avrättades etc.

Sedan har vi frågan om hur bra Irans demokratiska öppenhet är. Allt som följer profetens riktlinjer är tillåtna (om de dessutomföljer de tolkningar som är tillåtna). Västerlandet är inte alltför entusiastiskt över detta och det är alltför lätt att förstå.

Det är möjligt att vi faktiskt får börja med att diskutera oss genom dessa grundläggande spörsmål. Vilken relation har merparten av svenska muslimer i förhållande till Ehsans uppfattningar?

Vägen är ibland längre än man kan tro.

Förresten en liten artikel med betydande underhållningsvärde: Här

Oskyldiga drabbade kan man konstatera i en norsk tidning.

Det finns ett återkommande problem eller hur man nu vill se det mellan konstprojektet och den politiska diskussion som skapats. Konstvärlden säger inte något om saken just nu. Detta kan man förstå genom att det inte är aktuellt eftersom konstprojektet måste komma lite längre och eventuellt presenteras i en form som är tillgänglig för konstvärlden. Yngve Rådberg kan dock sägas att kommentera saken med konsten som referens. Att jag talar om möjligheter för röstfiske är inte någon högdiskursiv utläggning utan sådant som gäller utanför konsten, den pragmatiska världen som inte är alltför benägen för djupgående filosofiska analyser.

Konstprojektet betraktas exempelvis inte som seriöst utifrån Engelbreth Larsens artikel i DN.

Tack för tipset Yngve. Jag sitter lite trångt med överblicken i Barcelona. Hur som helst han intar ståndpunkten ”narcissistiskt konstnär”, alltså en bedragare som åstadkommit någon som man lärt sig hantera. Men helst sluppit.

Vi vet inte svaret ännu, om konstprojektet kan ros iland och bli något annat än ”onödigt” och ”narcissistiskt”.

Som det också önskats här, att jag skulle gå ut och ta ställning. Jag menar att jag inte skall göra det. Jag vill hålla fast idén om konsten att ställa frågor och vänta med att dra slutsatser och gå in i någon bestämd position.