På lördag är det dags för Eslövsbiennalen. Vilka konstnärer som kommer att delta är ännu inte offentliggjort men en sak är ju redan klar: Vilks deltar inte sedan han av Eslövs kulturnämnd belagts med yrkesförbud. En dylik munkavle drabbade åtskilliga konstnärer i Tyskland under naziperioden och jag får väl se det som en ära att råka ut för samma åkomma. I liten skala visserligen eftersom förbudet sammanfaller med kommunens gränser.
Pontus Kyander har sagt sin mening om detta besynnerliga beslut och han skall ha all heder för att han ser den saken som tyngre vägande än hans uppfattning om Rondellhundsprojektet (Fast frågan är om han är riktigt klar över var Rondellen är belägen. Hans avvisande hållning är ur min synpunkt intressantare än om han skulle ha kommit med applåder). Se också kommentaren i Kyrkans tidning.
Frågan är hur konstvärlden i övrigt skall förhålla sig till den uppkomna situationen. Hur skall t ex Ulrika Stahre på Aftonbladet hantera saken? Hon skrev igår under rubriken ”Virka din egen rondellhund” om ett pysselprojekt i relationell anda på Haninge konsthall. Hur tar man då från vänsterkanten i det med tiden något förändrade rondellhundsbegreppet? Ingen kreativ lösning där precis:
”En rondellhund är trots allt bara en rondellhund trots Lars Vilks försök att fylla den med islamofobisk innebörd.”
Där satt den som den sitter varje gång: Borde man inte konstruera en ännu mera utmattad klichéskapelse? T ex: Det är oacceptabelt och dystopiskt att ta höjd för att måla in sig i ett hörn och skjuta sig själv i foten genom att fokusera islamofobisk dialog.
En lösning på problemet med yrkesförbudet är att inte säga något alls. Ärendet får ändå sägas ha så stort intresse att det berör tre nivåer av medierna: Konstvärlden, debattörerna och nyhetsförmedlingen. Den strategiska plan som Eslövs kommun följer är ”Vi hukar oss så går det över!” Och fallet är nu principiellt intressant eftersom vi befinner oss långt innanför yttrandefrihetens moraliska gränser.
En liten intressant notis för oss till det fjärran Åland. Där har tävlingen Årets fågelskrämma gått av stapeln. Emellertid var det ett av skrämselobjekten som refuserades, Kristus på korset som fågelskrämma fick inte vara med. Se Ålands tidning.
Är det av godo att amatörerna tar för sig i konstdebatten? Jag funderade på den saken när jag läste mig genom Captus och Ilan Sadé. Det blir liksom ständiga felskär. Men kanske är det ändå en del av det stora pedagogiska arbetet med konsten. Även den som inte behärskar bör få pröva på att skriva av sig. Konsten får vara tacksam för allt intresse som visas den.
Om jag knåpat ihop en sådan liten anläggning i Eslövs medborgarhus, hade det då varit kränkande? Ja, studerar man objektet noggrant finner man att skapelsen inte är helt olik en rondellhund med starka islamofobiska innebörder. Och plötsligt är över en miljard människor kränkta.
