Vår tids flygresor är det närmastge man kan komma boskapstransporter. Därför bör alla sådana resor som sträcker sig längre än till inrikesflyg sorgfälligt undvikas. Men jag kom alltså fram och lever nu i en värld av andra klockslag. Hur debatten i Eslöv förlöpte har jag ingen aning om men det kommer väl en rapport. Det finns i varje fall bilder av erased-rummet i Eslöv på ministry of arts hemsida. Länk finns här på sidan.
Återkommer med fördjupade reflektioner om världens tillstånd i morgon.
Säga vad man vill om Ulrika Stahre men skriver det gör hon. Medan den övriga delen av konstvärlden avvaktar händelseutvecklingen tar hon i Aftonbladet för sig av Min husses hund, utställningen på Tegen 2 där bland andra min vedersakare Carl Mikael von Hausswolff och Dror Feiler framträder. Med hundar.
Stahre har problem med rondellhundsbegreppet. Det var ju så fint tidigare, men inte längre:
”Rondellhund kom att bli den tidiga höstens jobbigaste ord. Det var lite ironiskt att just den, vars förhistoria var radikalt folklig, blev en islamofobisk och rasistisk symbol.”
Tala om att ta i så det knakar. För mitt rondellhundsprojekt kan jag bara tacksamt ta emot en så föredömligt eruptiv stämma från konstvärlden. Jag tror också det är på tiden att inse att ”islamofobisk” också bör inkludera användningen av ordet. Brukarna är som bekant flitiga i att leverera detta ord och jag menar att det är mer än befogat att tillfoga betydelsen:
Islamofobisk = Sådan skribent eller talare som ofta begagnar detta ord.
Eslövsbiennalen går vidare och om Uwe Max Jensens projekt Erased Vilks kan man läsa i Jyllands-posten.
Slutligen skall jag nämna att jag i nästa vecka deltar i utställningen Land Grab på Apexart i New York. Inga hundar där, men lite byggande kommer det att bli.
Uwe Max Jensen raderar
Svårt, svårt och svårt för konsten. Andreas Ribbung, som arbetar på Candyland, kommenterade i fredags mitt inlägg om utställningen av Mari Kretz 7000 piskslag:
”Du skriver att Mari Kretz utställning på Candyland om spöstraff i Nigeria och i Saudiarabien blir problematisk eftersom den kan ge intryck av att representera den muslimska världen. Vi är medvetna om risken att spela anti-islamisterna i händerna och övervägde om vi skulle framhålla att Twon-Brass i Nigeria är kristet, men valde att inte blanda in religionen i presentationen av utställningen. Att det finns homofober bland kristna också är ingen nyhet.”
I full enlighet med att konstvärlden styrs av en vänsterorientering övertar man också den pedagogiska politik som innebär att ”skydda folket”. Folket är alltför enfaldigt för att kunna nyansera sådant som berör kritiken av islam. I en lätt förtvivlad gest ursäktar sig Ribbung med att det finns homofobi även bland de kristna. Man kan nog säga att riskerna som Candyland tar är begränsade eftersom all spridning skyddas av att utställningen är en intern angelägenhet för konstvärlden. Men man kan aldrig vara för säker! Bara tanken att några representanter för folket av misstag skulle slinka in på utställningen är beaktansvärd.
Annars finns det en fascinerande kollision mellan den islamiska gangsterregimen i Saudiarabien och homosexualitet. Candyland utgår alltså ifrån att varje antydan om omänskligt beteende i Saudiarabien kan bli en risk för den utsatta gruppen av muslimer i Sverige. Samtidigt drabbas dock en annan utsatt grupp vilken också står under konstvärldens särskilda beskydd: de homosexuella. Islam och homosexualitet går inte vidare väl tillhopa men inte ens det kan man riktigt säga eftersom det kan drabba….etc.
Jag vill också tacka för kommentarerna som inlett Eslövsbiennalens debatt om yttrandefriheten med kartläggningen av några av debattörerna. Vi kommer säkert att få höra en rad välkända argument. Pontus Kyander kommer att säga att mitt projekt är onödigt och tämligen ointressant men att detta inte i något avseende berättigar en censurering. Och sedan kommer han att flankeras av en argumentationsflora som ”skydda svag grupp”, ”att yttrandefriheten är en frihet under stort ansvar” och att ”konstnären är ute efter uppmärksamhet”. Men det kan också bli något fall framåt i den långa katalog av retoriska haranger som vi har fått leva med under de senaste månaderna.
