Kulturchefen Karin Olsson på Expressen berättar att hon har funnit den beramade flaggstången alltför lättkrökt och därför kroknat inför konstens provokativa utspel. Det säger kulturchefen som måste veta att just provokationerna omedelbart lämnar spaltutrymme och uppmärksamhet i medierna. Konstnärerna och arrangörerna vet om detta och har man något som kan verka eldfängt är det naturligtvis det man kör fram. Alternativet är att ha seriösa diskussioner om konsten men hur många orkar ta sig genom sådant?
Sedan får man också tillägga att genren tillhandahåller såväl opera som operett. Den senare skall vara principiellt oförarglig, dvs matcha värdegrunden. Står en solid institution bakom kan denna gotta sig åt ett solitt reklamvärde. Men ibland blir det opera.
Därför är det inte oväsentligt vilken kontext provokationen kommer ifrån och hur mycket medveten provokation det rör sig om. Anna Odells projekt blev en storm som konstnären inte hade räknat med. Och det skedde utan institutionellt stöd. Det blev också en oklar utgång där Odell förtvivlat ville diskutera psykvården medan konstvärlden drog fram alla möjliga konsthistoriska referenser. Knappast hade Carl Johan De Geer räknat med att lagens långa arm skulle dyka upp. Det var ju en tid när högröstade politiska utspel var vanliga. Det var på den tiden det fanns provokativa gallerier. Dessa innebar naturligtvis ingen som helst uppbackning. Galleriet var då en frizon där utställaren fick axla ansvaret. Nå, det blev en långkörare som slutade som en idag rekommenderad norm. Men detta hände sig långt innan vår tids svårmodiga yttrandefrihetsdebatt med alla dessa kränkta ”men…”.
Makodes Lindes äventyr i blackfacebranschen Är inte heller något som är institutionellt sanktionerat. Hans utställning på Kulturhuset gick inte i linje med husets värdegrund. Att den blev av beror på ett av dessa sällsynta tillfällen när en underchef (ja, Marianne Lindberg De Geer förstås) inte rättar sig i ledet. Den interna striden blev nog så intressant och utgjorde en högst väsentlig del av provokationen.
Olsson passar också på att antyda att jag sitter i glashus när jag kritiserat den böjda flaggstången som ”enkelspårigt och spekulativt”. Det som är enkelspårigt och spekulativt brukar gå upp som en sol och ner som en pannkaka. Rondellhunden har fått uppleva tio långa år med rundkörning utan att någon lyckats finna detta ”enkla” spår till sakens kärna.
Olsson ger också en känga åt Carl Michael von Hausswolffs aska från förintelselägret Majdanek. ”Oetiskt”. Svagheten ligger väl i att Hausswolff, troligen omgiven av dåliga rådgivare, inte kom på någon vinnande förklaring. Den fanns ju där: Vi måste minnas Förintelsen. Nu mumlade han istället något om andar och det blev ingen höjdare.
Nåja, om Olsson, numera djupt böjd av trötthet inför provokationskonsten, skulle få sikte på en riktig omskakare, skulle hon då åter bli rak som en fura och öppna sina spalter? Hur skulle det vara om Kulturhuset, i en kraftfull gest för yttrandefriheten, meddelade att de inbjudit Dan Park att fylla Sergels torg med sina punkplakat. Vem skulle kunna stå emot det?
Bra Lars. En rak puck ner i blå zon.
Hej Lars,
Kan du visa mig var i recensionen skriver du att verket är enkelspårigt och spekulativt?
Jag har läst din text flera gånger och för mig låter som att du menar att tolkningen av verket är enkelspårig. Tycker du att det är ok att man blandar ihop verket med tolkningen av det?
Vg läs här nedan:
”Ett sådant verk, med minimal diskurs (komplex teoretisk underbyggnad är ett måste i samtidskonsten) och enkelspårig tolkning, har sin begränsning och särskilt när det tilldelas ett så magnifikt utrymme. ”
Lars Vilks
”Särskilt eftersom han tyckte att verket var ”enkelspårigt” och ”spekulativt”, vilket hans rondellhund ofta har beskyllts för.”
Karin Olsson
Jag menar naturligtvis inte att det är själva tolkningen som är enkelspårig. Men att tolka det som enkelspårigt och spekulativt är en högst rimlig tolkning som också har blivit dominerande. Det finns några motröster som menar att det finns många tolkningar men om det blir något av detta är inte särskilt troligt. I min text får man nog säga att ”enkelspårigt” och ”spekulativt” ligger i linje med det jag säger om verket.
Det är lite märkligt att Lars redan nu kan peka ut den konstnär som man om tjugo år kommer att höja till skyarna. Den konstnär som kommer att erkännas som sin tids störste konstnär. Ha som gav sin samtid en rejäl spark därbak.
Jan
Hej Lars,
Det känns absurt att du ansluter dig till den kritikerskaran som anklagar konstverket för den enkelspåriga tolkning som kritikerna själva levererar. Detta är sorgligt eftersom, som Karin Olsson påpekade, var precis vad som hände i fallet med din rondell hund.
Under alla dessa år av debatter och diskussioner har jag inte läst en enda recension där en konstkritiker har tillåtit sig själv att bli berörd av ditt porträtt av den förvirrade, åldrade mannen i turban som står på alla fyra i en sönderfallen/sönderbombad? stadslandskap.
Mannens förstelnade djurlika kropp för mina tankar till Sfinxen.
Den sk Vilks Rondellhund är, oavsett vad dina intentioner var från början, ett existentiellt verk, ett självporträtt, en ångestladdad bild av livet i Antropocen.
Konstverket lever sitt eget liv oavsett vad konstnärens eller institutionens intentioner var från början.
Hur många konstkritiker anklagar idag Duchamps pissoar för att vara enkelspårig?
Din rondell hund kommer inte att bevaras till eftervärlden för att du ville testa konstvärldens gränser utan för att du indirekt satt fingret på tidens anda.
Med vänlig hälsning,
Dorinel
Det är ju så att var och en kan ha sin egen tolkning. Men det som får betydelse är vad som blir generellt accepterat. Flaggkonstverket är cementerat i sin Kulturhuskontext och man kommer inte ifrån att den begränsar möjligheterna. Rondellhunden har definitivt inte hamnat i ett enkelspår. Det går inte att enbart häfta sig vid teckningen eftersom den är en del i ett processverk vars komplexitet är oöverskådlig. ”Konstverket lever sitt eget liv”, skriver du. Ytterst sällan är det så eftersom ett eget liv bygger på att det finns tillräckligt många som intresserar sig för det. Vanligtvis kommer man fram till någon allmänt accepterad tolkning men det finns verk som fortsätter att väcka intresse och blir föremål för nya uppfattningar. Men det mesta hamnar i glömskan.
Jag har en rondellhund på väggen. Men jag kan inte se att stadslandskapet i bakgrunden är sönderbombat. En helt vanlig rondell med bilar som cirkulerar och blommor i rabatten.
Jeg har sikkert ikke fått med meg alle nyanser i den bøyde flaggstangen, men for meg minner den om en ”one-liner”, omtrent som mye av gatekunsten rundt omkring. Det er noe som er morsomt funnet på og som man blir fort ferdig med. Mer design enn kunst, som noen nevnte. Dette i motsetning til RH (og askebildene til CM von Hausswolff og Dan Parks beste bilder) som fortsetter å virke i meg etter flere år.
Ingen verkar ifrågasätta att flaggstången just är krökt, dvs med själva flaggan lysande upp underifrån, utifrån en position i underläge.
Konsten visar framtiden, detta har varit känt sedan tidernas begynnelse.
Ett Sverige som världen ser ned på, det är vad vi har att vänta framöver.
En krökt och kränkt nation, d v s en stukad folksjäl som dignat under sina bördor.
Hej CeDe,
Titta gärna med nya ögon på den bild som Vilks publicerade här på bloggen 2007.
Föreställ dig nu att du ser denna bild 2007 på en utställning, utställt med titeln ”Mot framtiden” ! Titta gärna i ögonen på personen på bilden, på landskapet, på bilarna och tolka bilden utifrån vad bilden säger dig, inte utifrån vad konstnären eller andra säger om bilden! Det handlar om att vågs ta egna beslut när det gäller tolkning av bilder.
https://www.vilks.net/2007/07/21/mot-framtiden-konstens-granser/
Med vänlig hälsning,
Dorinel
Flagget er for lett å gripe til, alle kan gjøre det. Det meste blir for enkelt.
For mange år siden, rundt 20?, var det en norsk kunstner som jeg ikke husker navnet på som brukte flagget som utgangspunkt for marmorskulpturer hun kalte engel. Jeg klarer ikke å finne disse på Google. Er det noen som vet hva jeg tenker på og hva kunstneren heter?
Bäste Dorinel,
Jag har tittat på denna bild dagligen sedan 2011 och har funnit den behaglig utan störande moment. LV har ju själv på originalteckningen skrivit att rondellhunden föreställer profeten Mohammed. Jag har inte kunnat haft några invändningar mot det eftersom att jag inte vet hur profeten såg ut. Att han fick skepnaden av en hund passade väl bra eftersom han skulle vara en rondellhund. Lite humor och skämt som kanske inte alla tålde.
Om jag hade sett bilden på en utställning med namnet ”mot framtiden..” så hade det inte förändrat något för mig. Det är LV som skapat verket utifrån hur han uppfattade titeln på utställningen. Jag har inga åsikter om det.
Som sagt ett av mina barnbarn betraktade bilden en stund och reflekterade över om det var en gubbe eller en tomte.
Själv, utan att ha fördjupat mig, har jag sätt vissa likheter i dragen och skägget hos ”profeten” med en av mina bröder.
Någon anledning att hetsa upp sig finner inte jag.
Ett litet tillägg – var och en får väl ansvara för sina reaktioner.
Ps, min kommentar ovan angår ett svar till Dorinel som fastnat i nätet, även en bloggägare måste ju få chansen till ett mål mat.
Dan Parks variant av den krökta flaggstången
http://bloggis.se/danpark/123985
Apropå von Hausswolffs aska, här en bild på ugnar i ett sydafrikanskt läger
http://i.dailymail.co.uk/i/pix/2017/09/04/12/43E3370E00000578-4850592-image-a-66_1504524669465.jpg
Hej Dorinel!
Jag ställer mig tveksam till ditt uttalande: ”Det handlar om att våga ta egna beslut när det gäller tolkning av bilder”. Så kan det vara för dig men konsten är mer komplicerad än så. Man kan visserligen göra en vågad tolkning av Picassos ”Guernica” och se den som ett fylleslag i den svenska landsorten men det lär vara mer originellt än intressant.
Är flaggan vänd mot Mecka möjligen?
Sergels torg fyllt av Dan Parks punkplakat! Det skulle verkligen vara en anledning att besöka Stockholm det!
http://asikt.dn.se/asikt/debatt/vi-behover-inte-mer-respekt-flaggan-snarare-mindre/
Hej Lars,
Tack för en fantastisk fin tolkning av Guernica! Du anar inte hur rätt du träffar.
När en skolkamrat till mina barn frågade mig häromdagen, om jag hade upplevt krig i min barndom, så svarade jag att det närmaste krig jag har kommit var när mina föräldrar bråkade och slogs på fyllan. Han berättade i sin tur att hans föräldrar brukar också bråka och att han blir rädd…
Nu, när jag tittar på Guernica utifrån din tolkning, så konstaterar jag att antalet personer och djur på bilden är ungefär lika många som i en normal stor familj på landsbygden där jag växte upp. Vi var fler i vår familj. (Två vuxna och åtta barn)
Trots det stora antalet offer vid bombningen av Guernica och det kolosala bildformatet, så valde Picasso en intim situation där våldet, lidandet, ångesten, förtvivlan, rädslan, slittningen osv utspelar sig under en taklampa.
Jag är ganska säker på att även stadsbor kan associera till en lägenhetsbråk, där blir involverade och t.o.m husdjuren blir rädda, aggressiva, skadade…
Jag har alltid associerat namnet Guernica med krig eftersom guerra betyder krig. Guernica låter för mig som det lilla kriget.
Klart att det handlar om tolkningsföreträde. Men både i fallet med Guernica, din Rondell hund och Du gamla du fria på Sergelstorg, så finns det fortfarande möjlighet att tolka verken utifrån resultatet istället för att fastna i konstnärens intentioner eller kritikernas reaktioner.
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/7/74/PicassoGuernica.jpg
Bästa CeDe,
Vilks har gjort flera varianter på sin Rondell hund, så det är lite svårt att veta vilken bild som du har hemma hos dig.
Är det denna?
http://blogg.mittmedia.se/wp-content/uploads/sites/63/2015/02/Lars-Vilks-rondellhund.png
Exakt den, Dorinel, och dedikerad till mig 2011. Jag har ännu ett grafikblad av samma motiv men med en påbörjad kolorering i original.
Till CeDe:
Det är exakt denna bild som jag använder i mina föreläsningar där jag försöker hitta en konstens röda tråd tillbaka i tiden. Jag tycker att denna tekning erbjuder många tolknings möjligheter för den som inte är inkörd på enkla spår. Bilen till höger ser ut som ett snällt monster, medan blommorna ser ut so
en samling människor som tittar på Sfinxen.
Till Lars Vilks:
Här kommer en länk till en bild, och en artikel, som visar på att det det finns skilnader mellan ett verk och tolkningen av det.
http://www.expressen.se/omtalat/nyheter/framlingsfientliga-mhttp://www.expressen.se/omtalat/nyheter/framlingsfientliga-misstog-bussaten-for-kvinnor-i-burka/isstog-bussaten-for-kvinnor-i-burka/
Här kommer länken igen. Hoppas den funkar.
http://www.expressen.se/omtalat/nyheter/framlingsfientliga-misstog-bussaten-for-kvinnor-i-burka/
Dorinel Marc,
Dette var et eksempel på god trolling fra Sindre Beyer og Simon Andersson.
Men det dypere spørsmålet vi kan stille oss er: Hvorfor ønsker muslimske menn at kvinner skal kle seg ut som busseter?
Då finns ju risk att folk sätter sig i knät på en burkaklädd i tron att det är ett bussäte.
Dorinel,
Det är klart att man kan se både det ena och andra i Lars Vilks rondellhundsteckning.
Men själva tolkningen av den är väl ändå ganska glasklar.