2383: Språkspelsmanualen

I dessa tider kan det vara till stor hjälp och glädje att framlägga en språkspelsmanual med kontinuerlig uppdatering. Den politiska scenen förändras, inte alltför snabbt men ändå påfallande. Jag minns t ex när jag 2010 gjorde uttalandet ”Vi har för stor invandring i förhållande till resurserna”. Jag trodde mig vara på fast mark eftersom det rådde en politisk enighet kring att integrationen fungerade dåligt. Det föreföll rimligt att det skulle behövas större resurser för att ändra på detta. Men jag var vid den tiden ingen rutinerad spelare och det här uttalandet har jag lett till många påhopp. Jag borde ha insett att reglerna säger att om man för saken på tal med ett så pass direkt uttalande kommer man att tillskrivas en osund agenda.

Nå, idag ett sådant påstående inte längre något påstående. I dagens språkspel är det givet att man inte bör närmare intressera sig för att diskutera de mera problematiska begreppen och företeelserna. Det är t ex mycket enklare, och dessutom roligare, att kalla någon för ”rasist” än att säga vad man menar med det. Likaledes svingar man fortfarande med lätt hand ”alla människors lika värde” trots att dess innehåll krympt till just intet.

Men språkspelet har ett enormt intresse och den som vill botanisera i denna värld har ingen brist på material. Emellertid finns det ingen vägledning om hur man bör gå tillväga för att delta. De flesta gör det alltjämt för att visa sin tillhörighet, alltså till den goda sidan och den ”kritiska” som givetvis blir ”den mörka”. På senare tid har det uppstått ett mellanläge som är svårbemästrat för den inblandade. Går man in där kommer man att få påhopp från den goda sidan och applåder från den mörka. Det anses betänkligt. Ett vanligt sätt att försöka bibehålla sin plats på den goda sidan (väldigt få är beredda att tänka sig något annat) är att deklarera ett avståndstagande. Ett bra exempel är när Mårten Schultz kommenterar Kent Ekeroth: ”Märkligt kräva att Åkesson ska sparka Ekeroth” (SvD). Det han skriver handlar bara om vad som gäller för riksdagsmän men det kan missförstås som något slags sympati varför Schultz mot slutet fogar in sitt avståndstagande för ingen skall tro något annat.

Så kan man göra men det är ingen vacker estetik. För språkspelets möjligheter ligger främst att skapa en sammanhållen dramatik där form och innehåll kan producera en överraskande och svårbedömd vändning, dvs. att undvika de schablonartade kompositionerna. Beroende på vad man vill uppnå. Jag antar att de flesta deltagarna inte vill uppnå något annat än att behålla sina positioner och att framstå som intressanta och uppmärksammade. Men spelet har många fler möjligheter.

Ett annat exempel är Södermalmspolisen skämt om den svenska lättkränktheten. Fredrik Virtanen har med stort allvar reagerat på detta tilltag (Aftonbladet). Häri ligger Södermalmspolisen missbedömning genom att de hade alltför rätt. Svenskarna är nämligen så lättkränkta att polisen borde ha förstått att ett sådant skämt skulle uppfattas som en riktig kränkning och inte som en metakränkning. Inte av alla för här dyker mellangruppen ”liberalerna” upp, som prövar att stödja tanken på att lättkränktheten existerar. T ex Krister Thelin som mycket seriöst argumenterar kring skämtet och yttrandefriheten (SvT Opinion).

Ett annat kärt ämne är näthatet och hatarna i allmänhet. Den som skriver något kontroversiellt kan idag räkna med en omfattande hatreaktion. Det borde tas emot med belåtenhet eftersom det är ett tydligt tecken på att den framförda åsikten har nått sitt mål. Näthatarna kan dra till med en hel del invektiv men är svaga när det gäller verkställigheten och dessutom inte särskilt kreativa i sina språkspel. Det är å andra sidan i regel inte heller avsändarna som lägger för lite arbeta på formen även om det får erkännas att det inte saknas försök att hitta någon originell ingång. Problemet med näthatet är dock att det har fått status ”Jag är näthatad. Det är mycket obehagligt. Jag tvingas till tystnad.” Som det skulle kunna sammanfattas. Men statusen har fört med sig att det är svårt att skilja på äkta och falskt näthat. Hatet florerar på alla sidor men hur skall gränsen dras?

En manual för dagens politiska språkspel skulle kunna underlätta samvaron.

Det här inlägget postades i yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.

117 svar på 2383: Språkspelsmanualen

  1. mohammad skriver:

    Är det någon som i kontexten talar om Islam som “fredens religion” må det vara SL och du Greven – ingen annan.

    Att den Islamiska expansionen på Iberiska halvön – såsom ett erövringskrig – var våldsam har inte opponerats.

    Någon fördrivning av vare sig Kristna eller Judar var dock ej vid handen under Islamiskt styre.

    Den Judiska populationen kom att fördrivas under den Kristna inkvisitionen efter Ferdinands och Isabellas maktåtertagande – vilket också var sakfrågan.

    Eller hur…?

  2. Per L skriver:

    När man läser Ulfs dillande om världshistorien kommer åtminstone jag att tänka på en misslyckad konstnär i förra sekelskiftets Wien som skapade sig en “orubblig” världsbild genom att sitta på biblioteken och läsa populärvetenskapliga tidskrifter. Riktigt bildad blir man Ulf, när man kan sätta skeende i sitt sammanhang och tolka historien ur flera perspektiv. Jag förstår att du tänker på Björn Söders m. fl. motion att förbjuda förhudsamputation på spädbarn som ett sätt att förhindra judiskt liv i Sverige. Jag kan upplysa dig om att det finns en liten men växande grupp judar som säger nej till att skära sönder sina nyfödda söners könsorgan. Både i världen och i Israel. Liknande rörelser finns i Islam också. Det finns klipp på YouTube som visar sådana “operationer” i USA på obedövade gallskrikande spädbarn som går in i chock och skadas för livet. Som sagt, sätt dig in i frågan innan du uttalar dig med sådan tvärsäkerhet.

  3. mohammad skriver:

    Värt att nämna om omskärelse

    Religiös manlig omskärelse är obligatorisk i Judendomen baserat på skrifterna.

    Manlig eller kvinnlig omskärelse nämns dock inte i Koran utan är så kallad “kokbokstradition” baserat på ahadith – dvs efterkonstruktionerna.

    Sekulär manlig omskärelse förekommer som tradition framförallt i den engelsktalande världen och kvinnlig omskärelse i Africa – tex är hälften av nyfödda pojkar i US omskurna….

  4. CeDe skriver:

    Och allt man kan säga om omskärelser är: sluta med det, förutom vid medicinsk motivering. Hoppas på att Trump ska kunna göra någon skillnad.

  5. CeDe skriver:

    Sluta med det, ni vandrar inte genom några torra öknar längre där sanden letade sig upp i skreven och skavde. Brist på vatten kanske lockade att ta till kniven för en bättre hygien.

  6. CeDe skriver:

    Ni är säkert jävligt pålästa allihopa men kommer ända aldrig fram till kärnan av någonting.

  7. mohammad skriver:

    Mitt inlägg avsåg att påpeka omskärelse inte enbart som en religiös plikt utan även som en religiös patriarkal vanföreställning – och härtill som en omfattande sekulär tradition.

    Min personliga reflektion är helt i överenstämmelse med din CeDe : Sluta med det…!

  8. mohammad skriver:

    About Your Donald – Even Losers Can Win….

    https://www.youtube.com/watch?v=N0GX-V6hf3U

  9. CeDe skriver:

    Problem är inga problem annat än för dem som inte kan lösa problemen.

  10. mohammad skriver:

    Just Grab ’em by the Pussy’ Daddy….;))

  11. Per skriver:

    CeDe, jag tror att det är sl som har kommit närmast kärnan, är mest realistisk, och profetisk, i denna långdragna dispyt om islam, klankultur etc., tätt följd av Från Graven. Jag känner det intuitivt utifrån enbart fragmentarisk faktainhämtning. Det finns någonting i maktpolitikens kärna som man inte enbart kan läsa sig till.
    Det krävs något mer.

  12. CeDe skriver:

    Så bra sl – vi är på god väg, vi har ett islamistinfiltrerat regeringsparti.

  13. sl skriver:

    Jag brukar inte läsa Herr Omar, vare sig förr eller nu, men hans nutida blogg är vid närmre undersökning systematiskt anti-islamistisk på ett läsbart sätt. Han har först tagit upp och sen förkastat både det ena och det andra, det känns en smula som försöksballonger.

    Han råkade välja “fel” islam vid konverteringen, alltså har han aldrig anslutit sig till sunni , utan shia. Nu har han lämnat den version av islam han anslöt till, det gick antagligen dåligt att sälja böcker som “ond”, men man får snarare känslan av sökare som hoppade i galen tunna och strax hoppade ur. En skribent som vittnar om mångkulturens ofrivilliga problem i en kropp.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.