En i våra dagar återkommande gest, inte olik Alexander och den gordiska knuten, är att ”krossa myten om…” Myterna blir fler och fler och det är inte olikt månghövdade hydran som Herkules kämpade emot. För varje huvud som höggs av växte två nya ut. Myterna frodas.
Redan 1957 skrev Roland Barthes om det moderna samhällets myter i Mytologier. Postmodernismen skulle dock med eftertryck överbjuda hans framställning genom att hävda att allt var mytologi, intet var mer sant än något annat, mytologi som mytologi. Varje ståndpunkt innebär skapandet av en berättelse och därmed en mytologisk framställning.
Riktigt lika långt vill man inte gå idag. Istället har ”krossa myten” blivit ett enkelt sätt att lösa svåra problem. Petter Larsson (Aftonbladet) visar hur lätt man kan lösa problemet med våld i förorter och no go-zoner. Det rör sig helt enkelt om myter vilket han visar med statistik. Att statistiken dock meddelar att otryggheten är större i förortsområden förklarar han med att invånarna oftare kan ha sett t ex någon knarkhandlare i kvarteret. Är man inte nöjd med Larssons slutsatser går det bra att begagna samma metod: Statistik är naturligtvis också en mytologisk framställning. För att göra detta lite mer anpassat till en möjlig verklighet (därom talar alltid mytologierna) kan man nöja sig med att påtala sättet att använda statistik som en källa till intressanta berättelser som kan leda precis dit man önskar.
Den goda nyheten är att alla samhällsproblem utan svårigheter och utan någon kostnad kan lösas vid skrivbordet. Det enda som krävs är en liten smula kreativitet.
Ulf
Är du bekant med Abdirisak Waberi och Yasri Khan?
Till Lars Vilks.
Fram till våren 2015 publicerades en rad rapporter framtagna av näringslivet, statliga verk eller internationella organisationer som alla framhöll hur lönsam invandringen till Sverige var.
Det fanns andra röster men de hade inte samma genomslagskraft.
Att politikerna i ”sjuklövern” följde de råd som gavs av nationalekonomer och demografer och höll fast vid en generös invandringspolitik är enligt min mening inte särskilt konstigt.
Sverigedemokraterna har gjort en mängd märkliga utspel och på det hela taget haft en politisk linje gentemot etniska, sexuella och religösa minoriteter som inte kan sägas ha någon riktigt motsvarighet bland de andra riksdagspartierna.
Till allt detta kommer att partihemligheter hela tiden läcker till media, något Marcus Birro fick erfara när hans mejlkorrespondens med SD hamnade på kvällspresens löpsedlar.
Vilket parti vågar inleda förhandlingar med SD så länge konfidentiell information inte kan hållas hemlig utan nästan systematiskt tycks spridas till media.
Du har rätt Lars att Sverigedemokraterna har frysts ut och smutskastas av de andra riksdagspartierna.
Jag är dock säker på att ett annat parti som velat föra en lika restriktiva invandringspolitik som Sverigedemokraterna men utan att gjort alla dessa utspel mot olika minoriteter, haft en bättre partidisciplin och kunnat behålla hemligheter redan hade varit en integrerad del av riksdagsarbetet.
I Norge och Danmark fungerar det så men de partierna har inga företrädare som gjort uttalande vilka hamnat på Simon Wiesenthal-centrets lista över årets värsta antisemitiska utsagor!
Jeezus! 1:a paragrafen!
”Sverigedemokraterna har gjort en mängd märkliga utspel och på det hela taget haft en politisk linje gentemot etniska, sexuella och religösa minoriteter som inte kan sägas ha någon riktigt motsvarighet bland de andra riksdagspartierna.”
”… ett annat parti som velat föra en lika restriktiva invandringspolitik som Sverigedemokraterna men utan att gjort alla dessa utspel mot olika minoriteter, haft en bättre partidisciplin och kunnat behålla hemligheter redan hade varit en integrerad del av riksdagsarbetet.”
Ulf: Håller med dig till 100%. Även om de har varit utfrysta så har de varit tillräckligt regeringsodulgliga (av de skäl du ger som jag citerar ovan). Så jag backar från mitt tidigare resonemang och ansluter mig till ditt.
Trots SD:s alla ”märkliga utspel” så är det deras politik light som idag praktiseras av de styrande.
Till Adam.
Tack för de uppskattande orden.