De politiska högspänningsfälten levererar betydligt bättre estetiska äventyr än vad konstvärlden förmår. Till den senares försvar kan man dock säga att den är långt mer säsongsberoende och det är ännu för tidigt att ställa några större förhoppningar på vad som kan bjudas på. Hur som helst, Sakine Madon råkade få till stånd en rätt hygglig kortslutning genom några gränsbevakande kulturrelativister som satte sin lit till sin åsikt. Att tala om hedersvåld, som om något sådant fanns, bör man inte göra. Men den här gången blev det pumpen.
En större historia är den mellan Julia Caesar och Niklas Orrenius, det är några fler inblandade, men huvudrollerna i denna opera buffa får tillskrivas dessa. DN-journalisten Orrenius, en av de främsta riddarna mot främlingsfientligheten (och ej oäven fotbollsspelare), lyckas lokalisera den pseudonyma Julia Ceasar. Hon har gjort sig känd som en mycket rapp skribent även om hennes texter anses djupt otillbörliga. Man får anta att Orrenius journalistiska avsikter var antropologiska: Varför är detta möjligt? Julia Cesar kunde ha valt att lägga korten på borden och måhända fått en mild behandling men säkert med en åtminstone underförstådd sens moral. Det gjorde hon inte utan visade sig kunna genomföra en performance i den högre skolan. Hennes hamrande prosa är medryckande och den läsare som inte med automatik avfärdar den som falsk ideologi får nog erkänna den som mer opera seria än buffa. I varje fall resulterar detta i att verket blir interaktivt och Orrenius får stå ut med en svärm av nät- och telefonhatare. För den ovane kan sådant framstå som djupt obehagligt; den förhärdade ser snarare det lidelsefulla som förgäves söker sin form. Ur kreativ synpunkt får man ge Julia Caesar segerpalmen. Hon, presenterad som en äldre och sjuklig kvinna, utsatt för journalisternas koloniala nyfikenhet, kunde parera och avaktivera möjliga artiklar. Och bilden av överhetens herdar gentemot den utstötte outsidern. Den estetiska sektorn skulle ha en del att lära av det här men den har förmodligen fastnat i ordet problemformuleringsprivilegiet.
En gång har jag talat med Julia Caesar. Hon är rapp, bestämd och lägger sina ord väl. Så har hon åsikter. Det borde inte vara så märkvärdigt men i dessa tider tillskrivs sådant ofantlig betydelse.
Hittade den här kommentaren på Sakine Madons blogg (anonym skribent):
Kulturrelativismen är en form av värderelativism som bottnar i postmodernismens eroderade samhällsvetenskap. Any thing goes. Det finns inga absoluta sanningar. Allt är sociala konstruktioner eller förtryckande majoriteters normkonstruktioner. Idégodset är Framsprunget ur en antikolonial ”diskurs”, postkolonialt tillstånd. Nordvästeuropas samhällspolitiska och sociala utvecklingsnivå får av kulturrelativister inte anses vara bättre än mena-länders dito. Kvinnoförtrycket t.ex. i Afganistan är jämförbart med vita mäns förtryck av kvinnor i Europa. Samma talibaner här som där, enligt FI:s Gudrun Schyman (nu flera år senare håller hon på att få delvis rätt men inte på det sätt som hon avsåg, pga massinvanringen till Europa från menaländer). Kulturrelativismen är en blind agendastyrd samhällsvetenskap som har kapsejsat, med dubbla måttstockar för olika kulturer, inte universell inriktning, vilket i grunden har en rastisk dimension. De som skriker högst om rasism är de som ligger närmast den etiketten?
Vilket omedelbart får mig att tänka på Ludvigs, Pöbelns, och mohammads bruk av termen ”svennar” när de beskriver någonting förkastligt
Dessa tre har sannerligen snöat in på etnicitet; och sista meningen i kommentaren ovan är ju en klockren beskrivning av vad de håller på med.
Vänsterfolk klarar bara indoktrinerat vänstertänk.
Tänka är stort men att tänka fritt är större.
Opera buffa:
”När började det gå snett? När blev journalisterna maktspelare på politikernas planhalva? När började de granska folket åt makten? Frågan gnager oupphörligt i mig, men jag har svårt att hitta ett svar. Var det på 1980- eller 90-talet?”
Nån gång i början av Julia Caesars journalistkarriär var alltså journalister INTE maktspelare på politikernas planhalva, och de granskade makten åt folket, inte tvärtom. När inträffade detta historiskt sett? Jag känner inte till att en sådan period ens ägt rum.
”Det är alldeles tyst i trädgården. Som efter en belägring. Mitt hus känns besudlat, min trädgård är besudlad, min altan är besudlad, min dörr och mina fönster är besudlade. Allt som är mitt hem och min trygghet har rivits sönder av inkräktare. Igen.”
Sen skrev Caesar så jag skrattade:
”Han har lagt min sekatör ovanpå lappen. Han har besudlat min sekatör.”
Hur är en besudlad sekatör opera seria?
Och opera buffa fortsätter i kommentarerna med CeDes obegripliga ord om att vänstern bara klarar indoktrinerat vänstertänk, följt av en mycket dålig parafras på Tomas Thorild. CeDe: alla tänker, hur är det då stort?
Hela Julia Caesar- grejen är en parentes.
Parentes i vadå?
Graven: sett till alla olycka som var dag visas i media, ska jag bry mig om en äldre kvinna, vars pennbehandling är så lysande att det omöjligt att särskilja om hon verkligen lidit ifrån om hon barar duktig med sin penna.
Och sen det ev lidandet. Det är en rätt stor uppgift att ta på sig om vi ska tycka synd om alla som drabbas av att media väljer att undersöka dem. Och det finns dem som lider betydligt än Julia Caesar. Varför är det just Caesar som förtjänar patos?
Vad detta egentligen handlar om är politisk färg. Caesar är brunblå och därför är det synd om henne. därför får hon sympatier här inne.
Ja Adam, islam har verkligen ställt till det. Men det förminskar väl inte Julias upplevda trakasserier.
Om en afrosvensk eller en muslim känner sig kränkt då ska det tas på största allvar. Men en svensk gammal kärring som upplever sig djupt kränkt, det är bara en parentes.
Adam
i vanlig ordning har jag ett annat perspektiv som bygger på mina liberala principer.
Jag är djupt bekymrad över de metoder som används av samhälle och media idag; helt enkelt för att dessa metoder kan byta ägare.
Jfr hembesöket hos Jan Helin.
När nu de jagade (Julia Cesar) börjar att jaga, så utbrister jubel i vissa läger och irritation i andra.
Det är därför det uppmärksammas.
Ända sedan han började frossa i olika minoriteters knipor i Malmö för Sydsvenskan har jag känt att någonting är skumt i Niklas Orrenius sätt att jobba. Jag önskar naturligtvis inte min värsta fiende den hatsvärm som han nu förmodligen måste mota, men någonstans får han väl ändå skylla sig själv. Man återbesöker inte en galen kärring som inte tål att få oväntat besök. Då kan vad som helst hända.
Och det gjorde det. Overkligt att ta Julia Caesars parti emellertid. Bara sättet hon använder ordet ”besudlad” vittnar ju om att saker och ting inte riktigt står rätt till i hjärnkontoret.
Här är några fler exempel på metoder som kan byta ägare:
Hanna Gunnarson (V) var upprörd över att någon hällt färg på hennes bil efter hennes egna uppmaning ”Riv ner, klistra över, förstör!”
Nordisk ungdoms hembesök med kamera och mikrofon hos Jan Helin. ”Men vi bor här” utbrister Jan Helins hustru indignerat och med darrande underläpp.
Det offentliga gatlopp som Martin AAgård får löpa i sviterna efter att ha kallat Richard Herrey ”rasist”. Martin Aagård kallar det i desperation för ”näthat”.
Julia Cesar är inte en parentes.
Hon är en punkt.
Julia Caesars språk är mustigt, expressivt och känslofyllt. Detta väcker sannolikt stora aggressioner hos etablissemanget och dess slickare (som tror att dom är vänster) då orerande baserade på känslor är deras hemmaplan, där fakta och analys är underordnat.
Klart de blir sura på Julia då hon kör på i samma stil med skillnaden att hennes orerande ligger närmare det flimmer vi vanligtvis benämner som verkligheten.
Orrenius är en synnerligen driven och obehaglig etablissemangsslickare. Dickens Uria Heep framstår som en godmodig kärriärmänniska vid en jämförelse.
FAKTA:
Män är överrepresenterade i landets fängelser och står för lejonparten av våldsbrott både inom och utom hemmet. Där har du fakta BGV:
Detta stöds av all tillgänglig data vi har, och är även vänsterns position. Vad ska vi göra åt det?
Vad gör Julia?
Skyller på invandring?
Det är en fruktansvärd ojämlikhet Pöbeln. Vi måste ta tag i det och försöka förmå kvinnor att bli mer våldsamma så att målet om 50-50 kan uppnås.
Ja, eller så gör vi som vänstern vill, nämligen att försöka förändra våldskultur.
Väldigt luddigt där. Vilka delar av vänstern är det som vill göra vad, mera konkret?
Mig veterligen finns det andra delar av vad som brukar kallas ”vänstern”, som gärna använder just våld i kampen för sin sak…
…”etablissemanget och dess slickare (som tror att dom är vänster)”, alldeles rätt där Beppe!
Den moderna svenska vänstern har svikit sin essens, arbetarna och kvinnorna, som man nu istället föraktar när de går vidare.
Det är ju det jag försöker säga!
När vänsterns och etablissemangets metoder (t.ex. integritetskränkande intrång på nätet av researchgruppen och public services anställning av delar av Researchgruppen (!!!) [förberedelser inför nästa riksdagsval]) så är dystopin redan här.
Vart skall vänstern vända sig om nyfascister helt sonika tar över metoderna???
Till samhällets indignation över sådana metoder???
Caesar skriver om Stasi och DDR- Sverige. För mig för det tankarna till vänsterns jämförelser mellan Nazityskland och Israel. Bägge är väldigt osmakliga (även om vänsterns är värre). Jag inbillar mig att de som sysslar med sådana liknelser inte noggrannt jämfört i god akademisk anda, utan snarare sett vilken retorisk styrka som jämförelsen har.
Ludvig/ pöbeln: håller med om det ni två skriver.
Men Adam,
vad skulle du kalla det om en stat övervakade vad invånarna diskuterade sinsemellan och sedan tillämpade ett sanktionssystem gentemot dem som ansågs säga någonting olämpligt???
Skulle du inte jämföra detta med DDR?
Men Graven, nu är det ju inte den typen av övervakning som sker här, så varför drar du fram det som ett argument?
Jaså inte, pöbeln?
Om du har staten som arbetsgivare så kan du mycket väl bli inkallad på enskilt samtal över din politiska övertygelse.
Har du missat det?
Fler paralleller mellan nutida Sverige och DDR. Det flitiga användandet av ”fascism” och ”fascister” som tillmälen mot politiska motståndare till den etablerade makten.
DDR kände sig tex. nödgade att bygga ”den Antifascistiska Skyddsvallen” åt sin befolkning. Eller Berlinmuren som vi fascister på den andra sidan kom att kalla den.
Pöbeln
Du skall läsa det jag skriver nu väldigt noggrant och fundera över innebörden:
Thomas Moore sade ”Om du är villig att slakta varje lag för att komma åt djävulen, vilka lagar skall du söka skydd bakom när djävulen vänder sig om efter dig?”
Ursäkta Pöbeln, men jag tror den här skrivelsen gör sig väl i sammanhanget;
http://www.avpixlat.info/2015/09/01/timbro-public-service-vanstervridning-driver-medborgare-till-avpixlat/
Vänstervridning INTE = DDR. Tagga ner nu.
Bara fascister ska kallas fascister.
eller varför inte denna:
http://www.avpixlat.info/2015/09/01/timbro-public-service-vanstervridning-driver-medborgarna-till-avpixlat/
Pöbeln,
är det allt du har att säga?
Du har nått kärnan, Från Graven. Det är inte alla förunnat att hänga med.
”Men Adam,
skulle du kalla det om en stat övervakade vad invånarna diskuterade sinsemellan och sedan tillämpade ett sanktionssystem gentemot dem som ansågs säga någonting olämpligt???
Skulle du inte jämföra detta med DDR?”
Bara om jag fått en allvarlig hjärnskada som raderat ut allt vad jag lärt mig om kritiskt tänkande. Om denna nedsatta hjärnförmåga sedan lett till att jag kallat Sverige för DDR, SD för fascister, Israel för Nazityskland; vilken dumhet denna hjärnskada skulle få mig till att yttra, det kan jag såklart inte svara på.
Lite mer populism & fascism:
https://www.bayern.de/bayerische-asylpolitik-solidaritaet-erhalten-missbrauch-abstellen-gezielte-hilfe-fuer-schutzbeduerftige/
(länk till ursprunglig källa: Bayerska delstatsregeringens hemsida)
Bayerska delstatsregeringen slår larm om överbelastning.
Föreslår att missbruk av asylrätten måste stävjas för att resurserna skall nå de riktigt skyddsbehövande.
FASCISM!!!
POPULISM!!!
Låt mig översätta
Fråga (till Adam):
vad skulle du kalla det om en stat övervakade vad invånarna diskuterade sinsemellan och sedan tillämpade ett sanktionssystem gentemot dem som ansågs säga någonting olämpligt???
Skulle du inte jämföra detta med DDR?
Svar (från Adam):
Nej
Endast en hjärnskada skulle få Adam att göra en sådan jämförelse
CeDe: Förstår du att du med den länken går emot vad SD själva anser, och att du sträcker ut en hand till nyliberalerna? SD är inte alls nyliberala.
De har mig veterligen inte en enda medlem som är uttalat nyliberal…
Vänstern och SD kan alliera sig inom mycket när det gäller motstånd mot kapitalismen. Att de inte gjort det hittills tror jag beror mycket på Socialdemokraterna. För alla som minns debatten kring Sveriges EU- och EMU- medlemskap delade dessa folkomröstningar S rätt kraftigt.
Vad gäller invandring och S har både Ilmar Reepalu i Malmö och [numera avlidne] Göran Johansson i Göteborg varit kritiska emot den fria rörligheten för invandrare, och velat ha restriktioner. De tystades ner, för det finns nyliberala (eg oliberala) krafter inom S som är starka.
Dessa krafter finns inom Folkpartiet också. I valrörelsen 2002 föreslog Lars Leijonborg språktester för invandrare. Partiet gjorde ett raketval och blev – om inte minnet sviker mig! – dubbelt så stora; från SIFO- mätningar innan valet på 7 %, till valresultatets 14 %. Vad tror ni FP kallades för då? – just det: rasister!
Men de nyliberala krafterna tog över Folkpartiet och frågan är numera ej särskilt prioriterad. Leijonborg själv gick och skrev en bok som hyllade Hong Kongs ekonomi och tyckte att Sverige hade mycket att lära av dem.
Det står fortf med partiets partiprogam, tillsammans med medborgarutb (http://www.folkpartiet.se/politik/medborgarskap-2/). Ideologiskt sett är språktester och medborgarutb absolut inga nyliberala idéer, eftersom nyliberalerna vill krympa staten så mycket det går, och kallar det för frihet*; individer vet själva bäst vad de behöver, inte staten, osv…
Antagligen är det tvärtom mot vad timbro hävdar. Att det är vänstern som flyttat närmre nyliberalismen, och därmed fått folk att gå till SD. Men det gäller framför allt Moderaterna! De är numera väldigt nyliberala (endast Centern är värre). Moderatväljarna har också tröttnat, och gått till SD, i större utsträckning vänsterväljare.
——————————————–
*På frågan vilka världens mest nyliberala länder är, tycker jag som många kritiker i USA, att Somalia och andra dysfunktionella stater i Afrika är de bästa nyliberala exemplen. Staterna är i närmast obefintliga. I princip all makt har överlämnats till fria marknaden; av rövarband, terrorister, osv.
Graven: Saken gällde Julia Caesars jämförelse mellan dagens Sverige och DDR (Östtyskland 1949- 1990) och nej, dagens Sverige har rätt få likheter med den kommunistdiktatur som låste in meningsmotståndare och torterade dem. Om övervakning och sanktioner är ditt kriterium så kan vi kalla dagens USA för DDR (vilket vissa kommentatorer i USA gör).
Jag finner det meningslöst att rättfärdiga retorik, hur slagkraftig den än är.
Jeg tror nu nok Hamrud og Orrenius overdriver deres lidelser noget. Hvorfor ikke slukke telefonen? Den har sådan en knap.
Alle journalistkollegerne skriver om det formastelige i at lægge Orrenius mobilnummer ud. Jamen, det gør han hele tiden selv, det er ingen hemmelighed.
http://sockerbitar.se/wp-content/uploads/2015/08/hemligt.jpg
Mon ikke de begge kommer over det?
Men det var inte frågan jag ställde dig som du nu försöker svara på
Adam. Håller helt med dig. DDR liknelsen är affekt, och sånt kan ju hända, men är knappast korrekt eller konstruktivt.
OK, så Adam och Pöbeln tycker det är OK att staten som arbetsgivare kallar anställda till enskilt samtal över deras politiska åsikter.
Iofs inte särskilt förvånad
Då får man fråga sig varför de är så upprörda över fascism
Graven
DDR? Not!
Graven: fråga
Pöbeln: svar på något annat
Graven: Jag har svarat nej på alla dina frågor. Nu är det upp till dig att visa på varför jag har fel, genom att du argumenterar för det rättrådiga i att likna DDR med dagens Sverige.
En statlig nyhetsförmedling som agerar politiskt
https://soundcloud.com/martineriksson/alice-petren-sr-om-charlie-hebdo-det-ar-ju-inte-oskyldiga-personer-i-det-har-fallet
Ord har ingen effekt på Knatte, Fnatte och Tjatte.
Först med tidens erfarenheter kommer de till insikter.
Hej Vilks!
Jaha … ibland är jag så trött på alla dessa nationella journalister och deras sockervärld att jag stupar! Hahaha … Var i Stockholms innerstad häromdagen och kan lätt konstatera att det måste vara den mest segregerade storstaden i västvärlden. Trots en stor inflyttning till Sverige av bokstavstroende muslimer, somalier och afghaner syns dessa inte till på Stockholms stads citys gator och det är där som de nationella journalisterna har sina kaféer, pubar och restauranger. Snacka om världsfrånvarande elit. De borde byta sin lägenhet på Söder till en likadan i Tensta, Rinkeby eller Fittja. Men det är högst troligt en önskedröm för de som bor i utanförskapsområden att någonsin under sin uppväxt och ålderdom hamna i Stockholms innerstad. Ha det gott!
Högspänningsfältet kring Julia Caesar skruvas nu upp ett par steg.
http://www.expressen.se/kultur/hon-ar-julia-caesar/
Oj, kär nån – det var ingen bra reklam för vare sig Julia Cesar/Barbro Jöberger eller Hamrud/Expressen!
Jöberger verkar ha problem i livet, minst sagt.
Hamrud är ute efter en regelrätt avrättning.
Undrar vem som hamnar i mest dålig dager; Julia Cesar kan mycket väl komma att ses som underdog, och då har inte Hamrud vunnit någonting.
Det plingar nog till nån procent hos SD igen som det brukar.
Vänsterjournalister är de mest effektiva rekryterarna till SD.